Syftet med denna studie är att öka kunskap kring, i vilken utsträckning fritidshemmets verksamhet samt personal har möjlighet att tillgodose behovet av extra anpassningar och särskilt stöd i två kommuner av varierad storlek. För att få svar på syftet utfördes åtta semistrukturerade intervjuer, jämnt fördelat på en större och en mindre kommun. För att kunna analysera de svar som framkommit av intervjuerna transkriberades, sållades ur och slutligen tematiserades alla intervjuer. I analysen har tidigare forskning jämförts med de svar som informanterna gett, samt har ett relationellt perspektiv används. En slutsats som framkommit av studien är att det inte är någon större skillnad mellan de två kommunerna,trots storleksskillnaden, gällande möjligheten att tillgodose behovet av extra anpassningar och särskilt stöd. Informanterna har varit eniga om att det största hindret för att kunna erbjuda alla elever stöd, är den låga personaltillgången. Samtliga informanter har dock betonat att detrots den låga personaltillgången ändå försöker se alla elever och iallafall försöka erbjuda dem stöd baserat på vad de har möjlighet att ge, utifrån den rådande situationen. Slutligen hardet dock framkommit att det råder en viss osäkerhet gällande vilka olika effekter en extraanpassning eller särskilt stöd kan få.