Umeå University's logo

On January 1, 2020, the Convention on the Rights of the Child became law in Sweden. Through both document analysis and interviews, this paper examines how the central principles of the Convention regarding the best interests of the child and the child's right to participation are reflected in the assessment process off LSS (the Act Concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments) services in several municipalities in Sweden. Guidelines from six municipalities and interviews with nine support administrators have been analyzed using thematic analysis. The results indicate that the guidelines contain references to the Convention, but they are too broadly written to offer support to administrators in their work. The guidelines more often urge compliance with the Convention rather than providing information on how to achieve it. Instead, colleagues are seen as the primary support for administrators. Additionally, administrators rely heavily on the parents of the children, who play a significant role in the investigative work. Administrators perceive that they have been working in line with the principles of the Convention for a long time and that its incorporation did not bring about changes in their work, as the best interests of the child and the child's participation were already inherent in LSS. However, there are still significant difficulties in assessing the best interests of the child, using the best interests as an approach, and involving children. Communication difficulties among children are the major limitation, along with the fact that the most common interventions for children also aim to meet the needs of the child's parents and siblings.

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Genom både en dokumentstudie och en intervjustudie har denna uppsats undersökt hur barnkonventionens centrala principer om barnets bästa och barnets rätt till delaktighet framträder i några kommuners handläggning av LSS-insatser. Riktlinjer från sex kommuner och intervjuer med nio LSS-handläggare har analyseras med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar på att riktlinjerna innehåller skrivningar om barnkonventionen, men är för generellt skrivna för att erbjuda handläggarna stöd i deras arbete. Riktlinjerna framför i större utsträckning uppmaningar till att följa barnkonventionen än information om hur detta ska göras. Istället är det kollegor som är det största stödet för handläggarna. Därtill tar de mycket stöd av föräldrarna till barnen som spelar en stor roll för utredningsarbetet. Handläggarna upplever sig ha arbetat utifrån barnkonventionens principer en längre tid och att inkorporeringen inte medförde betydande förändringar i deras arbete. Detta utifrån att barnets bästa och barns delaktighet redan fanns inskrivet i LSS. Samtidigt finns det fortsatt stora svårigheter i att bedöma barnets bästa, använda barnets bästa som ett tillvägagångsätt samt att få barnen delaktiga. Här är kommunikationssvårigheter hos barnen den största begräsningen, tillsammans med det faktum att de vanligaste insatserna till barn även syftar till att tillgodose behov hos föräldrar och syskon till barnet.