Umeå University's logo

Introduktion: Främre korsbandsskador är väldigt vanligt, cirka 8000/år i Sverige och förekommer främst inom idrott. Ungefär 50% av de som får en skada på sitt främre korsband väljer att operera, det kallas för främre korsbandsrekonstruktion. Rehabiliteringen är väldigt lång och rekommendationen är att inte återgå till sin sport förrän efter 9 månader efter operationen. Den nuvarande rehabiliteringsformen inkluderar högintensiv styrketräning på 70% av repetition max vilket lägger hög belastning på knäleden. Ny forskning visar goda resultat för ocklusionsträning där belastningen ligger på 30% av repetition max med användning av blodtrycksmanschetter.

Syfte: Att genom en systematisk litteraturöversikt jämföra effekten av ocklusionsbaserad rehabilitering jämfört sedvanlig rehabilitering efter en främre korsbandsrekonstruktion.

Metod: Artikelsökningar gjordes på databaserna Pubmed, Web of Science och Cinahl. Inklusionskriterierna utformades med PICOS-modellen. Samtliga studier var randomiserade kontrollerade studier från 2010-2023. Urvalsprocessen gjordes med hjälp av PRISMA’s flödesdiagram och kvalitetsgranskningen genom SBUs granskningsmall för “Bedömning av randomiserade studier”.

Resultat: Totalt nio studier inkluderades efter litteratursökning och relevansbedömning. Studierna hade låg-hög kvalitet. De utfallsmått som bedömdes i studierna var: muskelstyrka, muskelvolym/tvärsnittsarea (Cross Sectional Area), smärta, patientrapporterade utfallsmått. Sammanställningen visade att ocklusionsbaserad rehabilitering hade bättre resultat på samtliga utfallsmått jämfört med sedvanlig rehabilitering.

Konklusion: Resultaten antyder att ocklusionsbaserad rehabilitering är en effektiv rehabiliteringsmetod. Ocklusionsbaserad rehabilitering kan därför vara ett alternativ att använda som komplement till sedvanlig rehabilitering av vårdgivare för patienter som genomgått rekonstruktion av främre korsband.