I denna kvantitativa studie har upplevd ensamhet undersökts i en medieringsanalys. Tidigare forskninghar visat att upplevd ensamhet varierar mellan olika kön, ålder, om en person är född i samma land som den bor i, samboende eller icke-samboende och utbildningsår. Därmed har dessa variabler använts som oberoende variabler. Vidare har antalet sociala möten visat sig påverka uppfattad ensamhet, och dessutom har forskning tytt på att antalet sociala kontakter ser olika ut mellan de olika sociodemografiska grupperna. Därmed har antal sociala kontakter analyserats som den mellanliggandevariabeln i mederingsanalysen. Syftet med denna studie var att undersöka upplevd ensamhet i olika sociodemografiska grupper, i förhållande till skillnader i antal sociala möten inom dessa, och till vilken grad denna skillnad kunde vara förklaringsfaktor till upplevd ensamhet. Kön hade den starkaste medierande effekten på 0.002 av 1. Resultatet pekar på att skillnaderna inom de sociodemografiska grupperna i antal sociala kontakter kan ge en liten (och därmed, enligt oss, rätt otillräcklig) förklaring till varför människor upplever ensamhet olika.