I förskolans verksamhet har leken alltid varit en grundläggande del och bör också prioriteras enligt förskolans läroplan. Studiens syfte var att undersöka förskollärares och barnskötares uppfattning om lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan. Vi analyserade pedagogernas roll i den fria leken och fördjupade oss i förhållandet mellan den lekresponsiva undervisningen och hur den kunde tolkas och förstås i relation till den proximala utvecklingszonen. Teorin valdes med grund i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och hans syn på lek och lärande.
Vi har använt oss av en semistrukturerad intervjumetod där nio informanter intervjuades till vår studie. Resultatet visade att pedagoger ansåg att barn redan har betydelsefulla egenskaper innan de deltar i lek, men att leken har en stor innebörd och betydelse för barns lärande och utveckling. Genom lek kan barn bearbeta sina erfarenheter och känslor samt skapa sig ett dynamiskt tänkande där de kan stötta andra barn och samtidigt gynnas i sin inlärning.
Resultatet visade också att lek- och lärmiljöerna var viktiga komponenter för främjande av lärandet hos barn. Pedagogerna använde sig av olika pedagogiska verktyg för att fånga lärandet, till exempel genom att observera och utvärdera. Vi kom fram till att när pedagoger använder lekresponsiv undervisning, där respons i leken används, kan den proximala utvecklingszonen uppnås hos barnen och deras lärande stimuleras på ett bra sätt.