Fritidsläraren har i uppdrag att jobba med trygghet, tillhörighet och gemenskap för att säkerställa meningsfull fritid för eleverna. Syftet med denna studie var att öka kunskapen om betydelsen av fritidslärares förhållningssätt till utanförskap och exkludering. Tidigare forskning lyfter främst elevers exkluderingsprocesser och vi vill med denna studie fokusera på fritidslärares metoder, synsätt på den egna ledarrollen samt problematisering kring verksamheten i relation till utanförskap och exkludering. En kvalitativ datainsamlingsmetod har använts där åtta informanter har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Empirin har analyserats med utgångspunkt i relationell teori samt tidigare forskning. Resultatet visar att fritidslärare ser sig själva som viktiga i arbetet med utanförskap och exkludering och det framkommer att fritidslärarna har en förmåga att se risker med fritidshemmets utformning. En slutsats som kan dras är att problematisering och reflektion kring det egna förhållningssättet och fritidshemmets utformning spelar en avgörande roll för i vilken utsträckning utanförskap och exkludering kan upptäckas och motverkas. Ytterligare slutsatser är att gemensam planeringstid är högst nödvändigt och att relationen till eleven är en förutsättning för att upptäcka utanförskap och exkludering.