Att arbeta i projektform och med temaarbeten är mycket utbrett i dagens skolundervisning. Det ställer stora krav på lärares förmåga att planera, dokumentera och bedöma elevers skolarbeten. I denna uppsatsen undersöker jag hur textillärare upplever sitt arbete när det gäller att planera och bedriva tematisk undervisning. För att ta reda på det utfördes en mängd djupa intervjuer av verksamma textillärare från olika skolor. Under dessa intervjuer framkom att många lärare upplever planeringen av temaarbeten som tidsödande och att de ofta gör helt nya planeringar istället för att utvärdera och återanvända gamla planeringar. Att lärare ägnar mycket tid åt att skapa eget personligt material blir extra tydligt när undervisningen sker via tema/projektform eftersom det ofta innebär krav på ämnesöverskridande kunskaper och sällan innebär något pedagogiskt stöd från färdiga läromedel.
Som svar på textillärarnas upplevda svårigheter med tematisk undervisning skapades en planering/arbetsmodell som kan hjälpa textillärare. En större samsyn när det gäller planering och dokumentation av undervisning underlättar samarbete både mellan slöjdlärare men även över ämnesgränser. Genom att strukturera och skapa en arbetsgång kring temaarbeten frigöras också mer undervisningstid till eleverna och möjligheten att stärka enskilda lärare när det gäller bedömning och elevfrågor.