Umeå University's logo

In contemporary urban housing, the essence of social connection often struggles to thrive. Amidst the bustling city life, a profound sense of disconnection prevails, highlighting the limitations of traditional apartment living. Many individuals experience isolation and loneliness, yearning for social bonds with their neighbors. Modern apartment complexes, characterized by confined and unwelcoming shared spaces, fail to foster these crucial interactions.

This thesis explores the cultural and structural factors contributing to this sense of isolation. Conventional living arrangements, with their impersonal spaces, serve as barriers rather than bridges to meaningful interaction. As fleeting encounters in blank hallways become the norm, a pervasive sense of disconnection undermines the fabric of communal well-being.

Central to this study is the transformation of common spaces within apartment buildings into vibrant social hubs. By challenging conventional architectural norms, the project aims to create environments that encourage spontaneous encounters and meaningful connections among residents. Through thoughtful design interventions, such as emphasizing the idea of thresholds between private and communal spaces, the project seeks to blur the boundaries between individual living units and foster a collective sense of belonging.

Emphasizing inclusivity, the project targets diverse resident groups, from families to students, to enhance community understanding and cohesion. The objective is to redefine physical spaces within apartment buildings and cultivate a sense of community that enriches residents' living experiences and overall well-being in urban environments. Through innovative design and a commitment to fostering social bonds, this project aims to create a blueprint for urban living that transcends the limitations of traditional apartment complexes.

I moderna urbana bostäder kämpar ofta essensen av social anknytning för att kunna frodas. Mitt i det händelserika stadslivet råder en djup känsla av frånkoppling, vilket framhäver begränsningarna med traditionellt lägenhetsboende. Många upplever isolering och ensamhet och längtar efter sociala band med sina grannar. Moderna lägenhetskomplex, som kännetecknas av trånga och ogästvänliga delade utrymmen, misslyckas med att främja dessa avgörande interaktioner.

Detta projekt utforskar de kulturella och strukturella faktorer som bidrar till denna känsla av isolering. Konventionella boende arrangemang, med sina opersonliga utrymmen, fungerar som barriärer snarare än broar till meningsfull interaktion. När flyktiga möten i tomma korridorer blir normen skapas en genomgripande känsla av frånkoppling, strukturen av gemensamt välbefinnande.

Centralt i denna studie är omvandlingen av gemensamma utrymmen i flerbostadshus till levande sociala knutpunkter. Genom att utmana konventionella arkitektoniska normer syftar projektet till att skapa miljöer som uppmuntrar spontana möten och meningsfulla kontakter mellan invånarna. Genom genomtänkta design interventioner, som att betona idén om övergångar mellan privata och gemensamma utrymmen, försöker projektet sudda ut gränserna mellan individuella boendeenheter och främja en kollektiv känsla av tillhörighet.

Projektet betonar inkludering och riktar sig till olika invånargrupper, från familjer till studenter, för att öka förståelsen och sammanhållningen i samhället. Målet är att omdefiniera fysiska utrymmen i flerbostadshus och odla en gemenskapskänsla som berikar de boendes livskvalitet och övergripande välbefinnande i stadsmiljöer. Genom innovativ design och ett engagemang för att främja sociala band, syftar detta projekt till att skapa en plan för urbant boende som överskrider begränsningarna för traditionella lägenhetskomplex.