Umeå University's logo

Introduktion: Fall är den vanligaste inläggningsorsaken på sjukhus i Sverige. Faktorer som kan påverka att en människa faller är bl.a gångförmågan, balansförmågan samt fallrädslan.Syfte: Syftet med studien är att undersöka promenaders effekt på gång- och balansförmågan samt på fallrädsla hos personer över 65 år med hemtjänst. 

Metod: Tjugo deltagare block-randomiserades till två grupper, tio deltagare per grupp. Medelåldern var 77 ± 8 år. Interventionsgruppen promenerade tre gånger i veckan, en gång med hemtjänst och två gånger med fysioterapeut. Kontrollgruppen promenerade en gång i veckan tillsammans med hemtjänsten. Interventionsperioden varade sex veckor. Mätningar av testen 6 minuters gångtest (6MWT), One Leg Stance (OLS) och Falls Efficacy Scale- International (svenska) (FES-I(s)) utfördes före och efter interventionsperioden. För att analysera skillnad mellan grupperna i interventionseffekt användes ANCOVA med uppföljningsvärdet som beroendevariabel. Det utfördes två analyser per variabel, i den ena var enbart baslinjevärdet kovariat och i den andra även kön och ålder. 

Resultat: Interventionsgruppen förbättrade gångförmågan med i genomsnitt 35 meter medan kontrollgruppen försämrade sin gångförmåga med 3 meter (p=0,029 resp. p=0,019). Balansen förbättrades med i genomsnitt 2 sekunder i interventionsgruppen och 1 sekund i kontrollgruppen (p=0,528 resp. p=0,510). Fallrädslan minskade med i genomsnitt 6 poäng i interventionsgruppen och 2 poäng i kontrollgruppen (p=0,064 resp. p=0,054). 

Slutsats: Att öka antalet promenader under sex veckor har effekt på gångförmågan, men inte på balans eller fallrädsla, bland äldre personer med hemtjänst. Resultaten indikerar på vikten av att inkludera fler promenadinsatser för äldre personer med hemtjänst som en åtgärd i kommuners fallpreventiva arbete. 

Introduction: Accidental falls are the most common reason for hospital admissions in Sweden. Factors influencing fall risk include gait ability, balance and fear of falling. Aims: This study aims to examine the effect of walking on gait ability, balance and fear of falling, in home care recipients over 65 years . 

Methods: Twenty participants, age 77 ± 8 years, were block-randomized into two groups. The intervention group walked three times a week and the control group once a week. The intervention lasted six weeks. Before and after the intervention the 6-minute walk test (6MWT), One Leg Stance (OLS), and Falls Efficacy Scale-International (Swedish) (FES- I(s)) were conducted. Intervention effect between groups was analyzed using ANCOVA with the follow-up value as the dependent variable. Two analyzes were conducted for each variable: one included the baseline as covariate, the other included gender and age as additional covariates. 

Results: The intervention group improved their walking ability with an average of 35 meters, the control group decreased by 3 meters (p=0,029, p=0,019). Balance improved with an average of 2 seconds in the intervention group, 1 second in the control group (p=0,528, p=0,510). Fear of falling decreased with an average of 6 points in the intervention group, 2 points in the control group (p=0,064, p=0,054). 

Conclusion: Increasing walks during six weeks improves gait ability but not balance or fear of falling in elderly home care recipients. The results emphasize the need for more walking interventions in fall prevention strategies for the elderly in municipal home care.