Umeå University's logo

Sjuksköterskors erfarenheter av att vara arbetsledare inom psykiatrisk heldygnsvård 

-en kvalitativ intervjustudie

Abstrakt 

Bakgrund: I kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska står att sjuksköterskan ska leda, prioritera, organisera och samordna omvårdnadsarbetet. Ledarskap är en viktig del för att utföra god omvårdnad. Den arbetsledande sjuksköterskan behöver vara flexibel och lyhörd samt ha förmåga att hantera kriser och konflikter. I arbetsledning ingår att samarbeta mellan olika professioner. Inom psykiatrisk heldygnsvård har den arbetsledande sjuksköterskan ansvar för omvårdnad av patienter som vårdas frivilligt, men även patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.  

Motiv: Arbetsledning är en självklar del av arbetet för en sjuksköterska inom psykiatrisk heldygnsvård, men rollen är komplex och ställer höga krav på sjuksköterskan. Det saknas idag tillräcklig kunskap om ämnet. Författarna till denna studie ville få en tydligare bild av vad arbetsledarrollen i psykiatrisk heldygnsvård innebar.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vara arbetsledare inom den psykiatriska heldygnsvården.

Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som hade erfarenhet av att arbetsleda inom psykiatrisk heldygnsvård. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Från deltagarnas intervjuer identifierades tre kategorier; ”Ansvara för helheten”, ”Prioritera och omprioritera” och ”Samarbeta och delegera”. Dessa kategorier kunde föras samman i ett tema; ”Vara förberedd på det oförutsägbara”.

Konklusion: Arbetsledare var ständigt beredda på att snabbt göra omprioriteringar när något oväntat hände. En fungerande arbetsledning byggde på ett gott samarbete och god kommunikation. Arbetsledare lyssnade till medarbetares åsikter och förslag, men kunde gå emot dessa förslag och fatta beslut baserat på sin egen bedömning. Situationer där arbetsledare gick emot medarbetares förslag var när arbetsledare kände sig trygga i att prioritera patienters säkerhet, välmående och integritet snarare än förutbestämda rutiner och eventuella tvångsåtgärder. Arbetsledarrollen var svår för nya sjuksköterskor, och erfarna medarbetare var till stor hjälp. Handledning i arbetsledning saknades och var något som efterfrågades. Ytterligare studier om arbetsledning inom psykiatrisk heldygnsvård behövs för att öka kunskap om ämnet.

Nursing leadership experiences of psychiatric inpatient care

-A qualitative interview study

Abstract 

Background: According to the Swedish skill description for registered nurses the nurse must lead, prioritize, organize, and coordinate care. Leadership is an important part of giving good care. The nurse who leads must be flexible and responsive and able to handle conflicts and crises. Leading includes collaboration with different healthcare professions. Within psychiatric inpatient care the leading nurse is responsible for both patients who are there voluntary and involuntary. 

Motive: Leadership is an expected part of nursing in psychiatric inpatient care, but the role is complex and demands a lot from the nurse. There is a lack of sufficient knowledge on the subject. The authors of this study wanted to get a clearer picture of what the nurses leading role in psychiatric inpatient care entailed.

Aim: The aim of this study is to investigate the leadership experiences of nurses working in psychiatric inpatient care.

Method: Individual semi-structed interviews with nurses who had experiences of leading in psychiatric inpatient care were conducted. Collected data was analyzed using qualitative content analyzes. 

Result: From the interviews the following categories where identified: “Overarching responsibility”, “Prioritize and re-prioritize” and “Cooperate and delegate”. These categories were combined into a theme; “Expecting the unexpected”. 

Conclusion: Leading nurses were constantly prepared to re-priorities, in the face of unexpected events. Functioning leadership required good collaboration and communication. The leading nurse listened to opinions and suggestions of their coworkers but could discard this input and make decisions based on their own judgements. The latter happened when the leading nurse felt comfortable with prioritizing the wellbeing, safety and integrity of patients, over standard routines, and potentially coercive measures. The leadership role was challenging for new nurses, making the expertise of more experienced colleagues into a vital resource. Mentorship in leadership was requested, as it was lacking. Further studies investigating nursing leadership experience in psychiatric inpatient care are required to deepen our knowledge of the subject.