Ett läromedel ska inte bara tillgodose undervisningens behov utan även ta hänsyn till de specifika utmaningar en elev med dyslexi har. Syftet med denna studie var att undersöka hur väl differentierade och anpassningsbara två utvalda matematikläromedel för årskurs 5 är för att stödja dyslektiker. Differentiering kan möjliggöra en inkludering i samma matematikläromedel medan anpassningsbarhet handlar om att ta hänsyn till vissa specifika behov en elev har och på så sätt anpassa ett läromedel. Detta gör att de båda begreppen kompletterar varandra när det gäller att anpassa så att en elev kan nå sin fulla potential. För att undersöka läromedlens differentiering genomfördes först en kvantitativ innehållsanalys följt av en kvalitativ bildanalys för att bedöma anpassningsbarheten. Dessa bedömningar gjordes utifrån Specialpedagogiska skolmyndighetens (2024) ramar och kriterier gällande anpassningar vid läs- och skrivsvårigheter som dyslexi. Det studien visar är att det finns både styrkor och svagheter i de utvalda läromedlen: Beta A och Favorit matematik bas. De multimodala hjälpmedlen skiljer sig åt men håller sig inom de ramar som Specialpedagogiska skolmyndigheten (2024) framhåller som viktiga för dyslektikers inlärning. Ett läromedel ska ta upp det som är relevant och stötta eleverna. Det kan vara till exempel bilder som förtydligar eller andra multimodala hjälpmedel såsom talsyntes och inspelad text. Dessa hjälpmedel har en stor inverkan på elever med dyslexi då det möjliggör en inkludering och en likvärdighet i kunskapsinhämtning, där eleverna ges möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Båda läromedlen har en god anpassningsbarhet och differentiering för att dyslektiker ska kunna uppnå en god kunskapsinhämtning. Läromedlen möter även eleverna där de är. Viktigt att lyfta i denna studie är att dyslexi är mycket individuellt och alla dyslektiker inte har samma svårigheter. Fortsatt forskning blir då extra viktigt för att få djupare kunskap om hur läromedlens utformning kan stödja dyslektiker.