Umeå University's logo

Bakgrund: I takt med att andelen äldre ökar i Sverige, beräknas även andelen svårläkta sår att öka. Huvudansvaret för sårvård ligger på primärvården, där distriktssköterskan har en central roll som omvårdnadsansvarig. Svårläkta sår innebär en ekonomisk belastning för sjukvården och ett lidande för patienter. Sårvård är en av de mest tidskrävande arbetsuppgifterna för distriktssköterskor på hälsocentraler. I Region Västerbotten, med sina långa avstånd, uppstår dessutom utmaningar vad gäller tillgängligheten till vård. 

Motiv: Tidigare forskning visar att det finns kunskap om distriktssköterskors erfarenheter av sårvård, men att ett landsbygdsperspektiv saknas. Denna studie syftar därför till att belysa distriktssköterskors erfarenheter av omvårdnad vid svårläkta sår med särskilt fokus på landsbygdsperspektiv.   

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av omvårdnad vid svårläkta sår på landsbygden i Västerbotten.  

Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med distriktssköterskor (N=8) på hälsocentraler belägna på landsbygden i Västerbotten. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod.   

Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; “Flexibelt arbetssätt”, “Bristfälliga rutiner och kvalitet” samt “Kollegialt stöd och gott samarbete”.  

Konklusion: Omvårdnad vid svårläkta sår beskrevs av distriktssköterskorna som komplext. Ett flexibelt och individanpassat arbetssätt framhölls som centralt för att främja förutsättningarna för en god sårvård. Resultatet belyste flera faktorer som försvårade distriktssköterskornas möjligheter att utföra en god sårvård. Tidspress och bristande rutiner bidrog till att de tvivlade på sin egen förmåga inom sårvård. Ett starkt kollegialt samarbete samt erfarenhetsutbyte mellan kollegor var framgångsfaktorer i omvårdnaden av patienter med svårläkta sår.