Umeå University's logo

Barn och unga som befinner sig i riskzonen för eller som har ett aktivt missbruk är ett komplext problem och därmed behöver flera instanser samverka för att få bukt med problemet. Myndigheterna har en skyldighet att samverka enligt lag. Missbruk i ung ålder kan leda till allvarliga konsekvenser senare i livet, såsom eskalerat missbruk eller annan kriminalitet. Det är därmed viktigt att myndigheterna har en god samverkan för att motverka problematiken. Vårt övergripande syfte med studien är att undersöka och belysa socialtjänstens och polismyndighetens upplevelser av samverkan i arbetet med barn och unga som befinner sig i riskzonen för eller i ett aktivt missbruk. För att kunna besvara det har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi genomfört semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade tre socialsekreterare inom barn och unga respektive tre poliser inom ingripandeverksamhet i ett mellanstort polisområde i mellersta Sverige. Därefter analyserades datan med hjälp av tematisk analys. Resultatet visade att det finns gynnsamma förutsättningar samtidigt som det finns brister inom samverkan. Den främsta gynnsamma förutsättningen var en tydlig vilja att förbättra samverkan inom området. Bristerna var relaterade till kommunikation, resurser, brist på kunskap och tillit mellan myndigheterna, otydlig ansvarsfördelning samt sekretess.