Umeå University's logo

Arbetet som socionom kan medföra en del känslomässiga utmaningar allt eftersom socialarbetare arbetar i miljöer där utsatta människor är den primära målgruppen. Att möta utsatta människor innebär att möta deras svåra öden, deras svåra livssituationer och deras trauma. Som professionell så kommer denne sällan inte ut oberörd och ibland blir den känslomässiga lasten alldeles för tung. Risken för utveckling av empatitrötthet och sekundär traumatisering blir verklig. I vår studie försökte vi analysera och tolka dessa begrepp för att öka medvetenhet bland  yrkesverksamma för bättre förståelse av hur dessa fenomen kan påverka socialarbetare och deras yrkesförmåga. Syftet för denna studie är att undersöka och analysera begreppen empatitrötthet (ET) och sekundär traumatisering (ST), hur detta kan påverka socialarbetaren i arbete med klienter samt hur socialarbetare kan hantera detta. Denna studie är en litteraturstudie, som benämns scoping review, där vetenskapliga artiklar samlades in för att få få resultat kopplat till studiens syfte och frågeställningar. Resultat från insamlade datan visade på att känslomässig sårbarhet kan te sig i uttryck i både ET och ST samt att stor del bland professionella var medvetna om denna typ av utsatthet. Resultat visade likaså på olika riskfaktorer, bland annat klienternas traumatiska berättelser, hög arbetsbelastning, obalans mellan privatliv-arbetsliv och etisk stress. Etisk stress sågs kunna kopplas till organisatoriska faktorer som kan utgöra risk för både ST och ET bland socialarbetare samt risk för sjukskrivningar. Resultat har även visat på påverkan på beslutsförmåga samt behov av förebyggande åtgärder. Detta för att välbefinnande bland yrkesverksamma inte skulle påverkas negativt vilket kunde relateras till den yrkesverksammas arbetsförmåga som i sin tur kan påverka klienterna. Slutsatsen av arbetet är att socialarbetare kan drabbas av ET och ST på grund av exempelvis möjligt känslomässigt krävande arbete. Svårigheten att hålla distans till klienters känslor och prioritera deras välbefinnande framför socailarbetares egna kan ses som riskförhållande.