AbstraktBakgrund: Theraplay är en behandlingsmetod vars syfte är att via lek bygga upp och/eller reparera en relation mellan vårdnadsperson och barn som inte fungerar optimalt. Under cirka ett halvår genomgår vårdnadspersonen olika sessioner som består av både lek med barnet samt återkoppling/handledning av utbildad Theraplay behandlare. Syfte: Att undersöka vad som lyfts fram i forskningen om Theraplay angående barnets perspektiv i behandlingen. Vidare är syftet också att ta reda på vad litteraturen anser är Theraplay behandlingens styrkor samt svagheter. Metod: Litteraturstudie. Resultat: Inom Theraplay är det barnet som är i centrum då det är vårdnadspersonen som ska lära sig förstå, tolka och anpassa sig efter barnet. Dock är den vuxnes tolkning av vad denne anser är barnets bästa det som behandlingen grundas på, då barnet inte medverkar på vare sig planering eller uppföljning av behandlingen. Den styrka som framkommer med Theraplay är behandlingens enorma flexibilitet att formas efter individuella behov, både barnets och vårdnadspersonens. Det som forskningen vittnar om är att behandlingen bidrar till bättre relationer mellan vårdnadsperson och barn. Eftersom metoden genom lek medvetandegör vårdnadspersonen om barnets ickeverbala kommunikation och därmed erhåller förmåga att se vad barnet utrycker. Det som däremot ligger Theraplay i fatet är bristen av tillförlitlig forskning. Vilket innebär att det inte går att fastställa att resultat som forskarna ser av behandlingen är kopplat till enbart Theraplay utan att det finns andra faktorer som kan påverkat resultatet. Slutsats: Theraplay är enligt forskarna i studien en effektiv metod men det finns stora utmaningar i möjligheten att påvisa detta vetenskapligt. För att säkerställa de professionellas uppfattning av Theraplay finns det ett stort behov och önskan på framtida forskningsprojekt som gör det möjligt att genomföra den djupdykning som anses behövas.