Från och med i år har avhopparverksamheter möjlighet att inkludera barn och unga under 18 år. Syftet med studien är att undersöka hur socialarbetare upplever denna förändring, med fokus på deras potentiella möjligheter och svårigheter i arbetet med yngre deltagare. Genom semistrukturerade intervjuer har fyra socialarbetare som arbetar inom upparbetade avhopparverksamheter intervjuats. Intervjuerna har analyserats med hjälp av tematisk analys där fyra teman framhävdes. Temana har sedan analyserats med hjälp av systemteori och teorinom gräsrotsbyråkraten. De teoretiska ramverken belyser socialarbetarnas roll,handlingsutrymme och påverkan på arbetet samt vikten av relationer och samspelet mellan individer, grupper och verksamheter. I resultatet framkommer att socialarbetarna ser positivt på att avhopparverksamhet inkluderar barn och unga personer, men trots att många barn och ungabefinner sig i kriminella miljöer kommer få av dem definieras som en avhoppare. Att inkludera barn och unga kommer också med stora svårigheter, dessa beskrivs vara av både strukturellsamt individuell art. De strukturella svårigheterna berör brist på lämpliga vårdformer, att det saknas kunskap och riktlinjer, samt avsaknad av samverkan med psykiatrin. De svårigheter som berör individen är kopplat till barnet och den unges motivation, mognad och behov av gemenskap. Resultatet visar även på hur socialtjänsten behöver vara mer flexibel i arbetet med barn och unga. Slutsatsen visar på hur omfattande och komplext arbetet med barn och unga i en avhopparkontext är och hur viktigt det är att fortsätta utvecklingen av de kommunala avhopparverksamheterna. Framtida forskning bör fokusera på att utvärdera socialarbetaresförmåga att identifiera barn och unga potentiella avhoppare och jämföra olika socialkontorsvårdformer för dessa barn och unga.