Umeå University's logo

Att ha ett barn med NPF innebär ett extra ansvar som förälder. Barnet har ofta behov av stöd både i skolan och i vardagen och det är inte alltid föräldrarna räcker till. Att strukturera upp barnets vardag och upprätthålla nödvändiga kontakter upptar mycket tid och energi. Ofta behöver familjen stöd utifrån av skola, socialtjänst, BUP och andra aktörer för att få vardagen och skolan att fungera. De stödinsatser som sätts in kräver ofta samverkan mellan olika aktörer som behöver samordna insatser för barnet. Syftet med uppsatsen är därför att få ett föräldraperspektiv på de stöd- och hjälpinsatser som har satts in för dem och deras barn samt att få ett föräldraperspektiv på hur samverkan har fungerat. För att svara på syftet har semistrukturerade intervjuer genomförts med fem mammor, för att sedan kodas och analyseras genom tematisk analys och ur ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att det oftast är mammorna som är huvudansvariga för alla kontakter kring barnet. Det visar även att det finns brister i både kunskap och samverkan och att det måste till förändring för att insatser som sätts in ska vara verksamma och där resursbrist innebär att familjer behöver vänta länge för att få insatser som kan underlätta deras vardag.