Den här studien syftar till att undersöka faktorer som är betydande för bemötandet av hbtqi-personer i Socialtjänsten. Detta görs genom att undersöka vilken utbildning som ges i hbtqi-frågor, vilka individuella intressen och erfarenheter som socialsekreterare har av hbtqi-frågor, samt hur verksamheten och samhället påverkar möjligheten till utbildning och bemötandet i sin helhet. För att besvara forskningsfrågorna har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer med fem socialarbetare. Den insamlade data analyseras utifrån tematiskt analysmetod. En central teori för den här studien är handlingsutrymme. Resultatet av studien visar att det finns ett behov inom Socialtjänsten av en ökad kompetens kring hbtqi-personers levnadsvillkor. Vidare visar resultaten att en bidragande faktor till att implementeringen av kunskap inte kommit längre är att det finns en avsaknad av forskning kring hbtqi-frågor samt att det krävs mer forskning. Det finns en vilja bland socialsekreterare att göra gott och göra nytta, men det blir svårt att göra rätt om kunskaperna kring hbtqi-frågor är begränsade.