Denna studie syftar till att undersöka och kartlägga det insatser och stöd som kan erbjudas till våldsutsatta kvinnor, samt de svårigheter som kan uppstå i arbetet enligt en grupp som arbetar inom kvinnojouren. För att samla data gjordes semistrukturerade intervjuer med socionomer som är aktiv i arbetet med våldsutsatta kvinnor via kvinnojouren. Intervjupersonerna kommer från olika kommuner och intervjuerna gjordes via teams. Det insamlade empiriska data analyserades sedan med hjälp av tematiska analysmetod. Studien visar att utifrån det stora och flexibla handlingsutrymmet har man möjligheten att arbeta på olika sätt med våldsutsatta kvinnor, men att den främsta insatsen är samtalsmetoder. Vidare visade resultatet att det största hindret med att arbeta med våldsutsatta kvinnor är den rådande resursbristen. Det visar sig i olika former och i resultatet presenteras ett perspektiv utifrån de verksamma intervjupersonerna i kvinnojouren. Det här perspektivet belyste hur den specifika verksamheten är påverkad av resursbristen och samverkan med andra myndigheter som lider av kunskapsbrist.
Undersökningen har bidragit till med bredare kunskap om de insatser som används för att stödja våldsutsatta kvinnor. Vidare har den gett en inblick i vilka svårigheter socialarbetare som arbetar med den målgrupp möter. Sist har vi med hjälp av undersökningen kunnat identifiera kunskapsluckor som finns bland socialarbetare. Sedan ges det förslag på fortsatt forskningen om att förbättra samarbetet mellan socialtjänsten och kvinnojouren.