Umeå University's logo

 Självskadande beteende ansågs inte alltför länge sedan som ett tämligen sällsynt fenomen. Synen på självskadande beteende är däremot förändrad och idag finns det flera typer av självskadebeteende. Sexuellt självskadebeteende är en typ av självskada, som det sällan pratas om. Syftet med studien är att undersöka när ett sexuellt beteende övergår till att betraktas som självskada enligt socionomer på Ungdomsmottagningen (UMO) och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Till grund för studien återfinns tidigare forskning som belyser sexuellt självskadebeteende, dess definition och bakomliggande faktorer som kan ligga till grund för självskadebeteendet. Studien har en teoretisk utgångspunkt i teorin om Stigma, utvecklad av Erving Goffman.

För att samla in data har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra socionomer från olika regioner i Sverige. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades sedan genom en tematisk analys. Resultatet visar att begreppet sexuellt självskadebeteende saknar en entydig definition då det finns flera sätt att definiera det på. Resultatet visar att ett sexuellt beteende kan anses vara en sexuell självskada när handlingen utförs för att dämpa bakomliggande känslor kopplade till ångest och andra svårigheter. Att ungdomen tänjer på sina gränser och utsätter sig för sexuella risker kan även definieras som självskada. Vidare visar resultatet att bakomliggande faktorer, så som ångest och tidigare trauman, är vanligt hos personer med ett sexuellt självskadebeteende. Resultatet visar även att ungdomar sällan är medvetna om sitt självskadebeteende.