Umeå University's logo

En av de sårbaraste grupperna i samhället är ensamkommande barn. Att anlända till ettfrämmande land, långt bort från sina anhöriga kan ha stor inverkan på det psykiska ochfysiska välbefinnandet. Ofta har dessa barn rest lång väg innan de anländer till Sverige. Välframme ska de lära sig nya seder, anpassa sig till kulturen och ta till sig ett nytt språk. Alltdetta sker utan en nära anhörig närvarande eller som stöd att navigera i den nya tillvaron (Al-Sudany, 2018).

En gemensam faktor för dessa barn och ungdomar är att separationen från sina anhöriga oftaskett i en känslomässigt skör ålder. De kan även ha föregåtts av traumatiska händelser vilketgör att de har större risk att utveckla social problematik som psykisk ohälsa. Den psykiskaohälsan kan ses i ökade nivåer av ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom(PTSD), i jämförelse med barn och ungdomar som anländer tillsammans med sina anhöriga(Socialstyrelsen, 2020).Det är därför av stor vikt att de vuxna som bemöter dessa barn och ungdomar i sin yrkesrollsom exempelvis socialarbetare, personal på HVB-hem och gode man har en förståelse för hurdessa barn fungerar utifrån deras historik och förhåller sig icke dömande.

Syftet med studien är att undersöka en grupp ensamkommande barn och ungdomarsupplevelser kring tiden på HVB-hem. Fokus ligger på hur de upplevde det stöd som erbjödsunder vistelsen samt deras relationer till personal och övriga boende.Studien genomfördes med hjälp av intervjuer med personer som vistats på HVB-hem undersin första tid i Sverige.