Umeå University's logo

Syfte: Detta examensarbete undersöker hur sociala och medicinska faktorer framställs och balanseras i en förvaltningsrätts resonemang samt analyserar förekomsten av stigmatisering. Vidare undersöks även huruvida individens självbestämmande och delaktighet övervägs i beslutsprocessen om tvångsvård av missbrukare. Bakgrund: Den samhälleliga diskursen kring missbruk samt vem som bör ha ansvaret är en aktuell fråga. Det nuvarande ansvaret ligger hos socialtjänsten som ska verka för att individer med missbruk erbjuds frivilliga insatser. När dessa insatser inte bedöms kunna tillgodose vårdbehovet kan det bli aktuellt med tvångsvård. Det är genom en huvudförhandling i förvaltningsrätten som frågan om tvångsvård avgörs med utgångspunkt i lagen om vård av missbrukare i vissa fall jämte socialtjänstens utredning och bifogat läkarutlåtande. Empiri och metod: Examensarbetet antar en kvalitativ ansats och bygger på en tematisk analys av 15 bifallna domar från en förvaltningsrätt i Sverige. Analysen utgår i från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, med stöd av teorier om medikalisering och stigmatisering. Fyra centrala teman identifierades: sociala faktorer, medicinska faktorer, stigmatisering och delaktighet. Resultat och slutsatser: Resultatet visade att sociala faktorer ofta framhölls som skäl för tvångsvård, särskilt i de resonemang som kopplade individens missbruk till risken för social exkludering. De medicinska faktorerna framstod dock som mer avgörande och gavs en till synes dominerande roll i de granskade domarna. Psykisk ohälsa och samsjuklighet nämndes men tillmättes mindre vikt om de inte tydligt styrkts genom medicinska utlåtanden. Vidare framkom att denna förvaltningsrätts resonemang i vissa fall kunde tolkas förstärka stigmatisering genom ett att använda ett språkbruk som framhävde negativa aspekter av individens situation. Individen gavs möjlighet att yttra sig, men deras egna uttalanden och vilja till frivillig vård bedömdes ofta som otillräcklig i förhållande till läkarens utlåtande, vilket kan tolkas som att de medicinska faktorer betraktas som mer objektiva och pålitliga. Sammanfattningsvis indikerade resultatet på att de medicinska faktorerna överordnades de sociala faktorerna och individens egen röst i denna förvaltningsrätts resonemang, detta trots lagens intentioner om samverkan och rätt till självbestämmande i beslut om tvångsvård.