Skolan står inför ett paradigmskifte eftersom artificiell intelligens (AI) inom utbildningsområdet förväntas förändra utbildningsprocessen. Syftet med studien är därför att undersöka lärares kunskaper, erfarenheter och uppfattningar om AI i undervisningen med fokus på specialpedagogiska insatser. Fem semistrukturerade intervjuer med lärare från olika skolformer ligger till grund för analysen. Resultatet visar att lärare är positiva till AI, men oroar sig för att minskad elev- och lärarinteraktion kan påverka inlärningen negativt. AI bör betraktas som ett stödjande komplement till lärarnas arbete och elevernas lärande, med potential att öka differentiering och skapa skräddarsydda lösningar utifrån elevprofiler. Studien betonar att adekvat utbildning är en förutsättning för att AI ska kunna implementeras i skolan på ett sätt som gynnar lärandeprocesser. Samtidigt framkommer det att skolan saknar en tydlig central styrning och något som efterfrågas för att säkerställa att teknologin bidrar till en likvärdig skola snarare än att förstärka ojämlikheter. Den teoretiska ramen baseras på Vygotskijs teori om lärande, där AI kan bidra till individuella lösningar inom den proximala utvecklingszonen, men inte ersätta mänsklig interaktion. Det väcker frågor om specialpedagogens framtida roll och anpassning till den snabba teknologiska utvecklingen.