Umeå University's logo

Introduktion: Omkring tio till femton procent av världens befolkning är drabbade av temporomandibulär dysfunktion (TMD), som innefattar käksmärta. I dagsläget är smärtans bakomliggande orsaker inte fastställda och därmed finns ingen gängse behandling av grundorsaken till TMD. Aktuell forskning pekar på att exponeringsträning kan fungera som behandlingsmetod för käksmärta, vilket bygger på principer om habituering.Syfte: Studien syftar till att behandla en klinisk grupp deltagare med TMD genom tryckexponeringsträning. Ett ytterligare syfte med den aktuella studien är att vidareutveckla metoden för TMD-behandling. Metod: En egenkomponerad tryckapparat utvecklades med hjälp av 3D-skrivare. Tryckapparatens reliabilitet säkerställdes via kalibrering med en algometer. Fyra deltagare genomförde tio sessioner med tio minuters tryckbaserad träning under en treveckorsperiod. Pre-, post- och follow-up-mätningar av upplevt obehag vid palpering av käken genomfördes. Resultat: En ökning av trycktolerans uppstod hos två deltagare. Hos en deltagare försvann huvudvärk kopplad till dennes TMD-diagnos. Samtliga deltagare uttryckte en ökad medvetenhet om sin käksmärta samt ovanor kopplade till denna, till följd av sitt deltagande i studien. Slutsats: Tryckexponeringsträningen visar sig ha effekt i behandling av käksmärta. Studiens metod är gångbar och har potential till vidareutveckling i framtida forskning om TMD-behandling. Ett större urval tillsammans med en längre träningsperiod samt fler träningssessioner för främjande av habituering rekommenderas i framtida studier.

Introduction: Around ten to fifteen per cent of the world's population is affected by temporomandibular dysfunction (TMD), which includes jaw pain. At present, the underlying causes of the pain are not established and thus there is no common treatment for the root cause of TMD. Current research suggests that exposure training may be a treatment for jaw pain, based on principles of habituation.Aims: The study aims to treat a clinical group of participants with TMD through pressure exposure training. An additional aim of the current study is to further develop the method of TMD treatment. Method: A self-composed pressure device was developed using 3D printing. The reliability of the pressure device was ensured via calibration with an algometer. Four participants completed ten sessions of ten-minute pressure-based exercise over a three-week period. Pre, post and follow-up measurements of perceived discomfort when palpating the jaw were conducted. Results: A increase in pressure tolerance occurred in two participants. In one participant, headache linked to his/her TMD diagnosis, disappeared. All participants expressed an increased awareness of their jaw pain and related habits, as a result of their participation in the study. Conclusion: Pressure exposure training is shown to be effective in the treatment of jaw pain. The study method is feasible and has potential for further development in future research on TMD treatment. A larger sample size along with a longer training period and more training sessions to promote habituation are recommended in future studies.