Umeå University's logo

Forskning visar på stor samsjuklighet mellan Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och Substansbrukssyndrom (SUD). Vid samtidig PTSD och SUD förstärker de två tillstånden varandra, vilket ger svårare symtom och sämre prognos. Trots detta är det idag många av de drabbade i denna patientgrupp som inte erbjuds adekvat behandling. Denna studie undersökte hur kliniker i två svenska regioner ser på förutsättningar och hinder för att denna patientgrupp ska få rätt hjälp. Detta har studerats genom en tvärsnittsstudie, med en enkät utformad i syfte att belysa problemet utifrån flera nivåer. Sammanlagt besvarades enkäten av 41 kliniker från både psykiatriska enheter och beroendeenheter, med olika yrkesbakgrund och utbildningsnivå. En majoritet av respondenterna hade psykoterapeutisk vidareutbildning. Dessutom uppgav 19,5% att de hade specifik utbildning i beroendebehandling och 17,1% att de hade specifik utbildning i traumabehandling. Endast 15 % arbetade i dagsläget med behandling av båda tillstånden. Resultatet tyder på kunskapsbrister gällande samsjuklighet PTSD/SUD, att det saknas tydlig ansvarsfördelning och riktlinjer för behandling, att det råder oklarhet kring när det är lämpligt att inleda traumabehandling och hur man ska hantera återfall samt bristande motivation för att arbeta med målgruppen. Det uttrycks också ett stort behov av handledning, något som tidigare forskning även visat kan minska risken för ohälsa hos kliniker som utsätts för indirekt trauma. Även om denna studie är begränsad i sitt urval indikerar resultatet att det från klinikernas perspektiv behövs insatser kring utbildning, handledning och ökad organisatorisk tydlighet för att kunna erbjuda rätt hjälp.

Previous studies indicate that comorbidity between Posttraumatic Stress Syndrome (PTSD) and Substance Use Disorders (SUD) is highly prevalent. The two conditions tend to mutually reinforce each other, resulting in a more severe symptomology and worse prognosis. However, this patient group does not always receive adequate treatment. This study aimed to examine clinicians views on prerequisites and obstacles for providing adequate care in two regions of the Swedish Health care system. The methodology was a cross-sectional study using a survey constructed to capture the problem on different levels. Altogether 41 clinicians responded to the survey. They worked in either psychiatric units or substance dependency units with different professions and degree of education. The majority had training in psychotherapy, 19,5% had specific training in treating addiction and 17,1% in trauma treatment. Only 15% reported that they provided treatment for both conditions. The result points to a lack of knowledge regarding comorbidity PTSD/SUD, a lack of clarity in responsibility and treatment guidelines, unclarity regarding when it is appropriate to initiate trauma treatment and how to manage relapse as well as lack of motivation to work with these patients. The clinicians expressed a large need for supervision, which previous studies have shown can lessen the risk of health problems in clinicians subjected to indirect trauma. Even though this study is limited by the number of participants the result indicates a need for education, supervision and organizational clarity for clinicians to provide adequate treatment.