Umeå University's logo

Introduktion: Autism är en alltmer vanlig neuropsykiatrisk diagnos som kännetecknas av sociala svårigheter, kommunikationssvårigheter, samt begränsade och repetetiva beteenden och intressen. Trots att fysisk aktivitet har visat sig medföra goda effekter på individer med autism, ses en låg fysisk aktivitetsnivå hos barn med autism. Aktivitetsnivån hos vuxna med autism är mindre studerat.

Syfte: Att sammanställa fysisk aktivitetsnivå hos vuxna med autism eller autismspektrum. Ett sekundärt syfte är att i inkluderade studier även undersöka hinder och möjligheter som upplevs för att utföra fysisk aktivitet.

Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med sökningar i PubMed, Cinahl och SPORTDiscus.Titlar, abstrakt och fulltext granskades för att välja ut relevanta artiklar. Kvalitetsgranskning av artiklar genomfördes. Stickprov utfördes på urval av artiklar och kvalitetsgranskning, med god samstämmighet mellan två personer. En deskriptiv analys av resultatet genomfördes.

Resultat: Sökningen gav 506 artiklar, där 11 bedömdes relevanta och inkluderades. Resultatet tyder på en låg fysisk aktivitetsnivå hos vuxna individer med autism, jämfört med vuxna utan autism, och barn med autism. Få individer uppnår rekommendationerna för fysisk aktivitet. Endast barriärer till fysisk aktivitet identifierades, och beskrevs som brist på energi, intresse och motivation, samt för höga kostnader för exempelvis gymkort eller träningsprogram.

Konklusion: De analyserade studierna uppvisar en låg aktivitetsnivå hos vuxna med autism. En orsak till detta kan vara de barriärer som deltagarna lyfter. Vidare forskning krävs kring bemötande och behandling av individer med autism. Fysioterapeuterna kan spela en stor roll för att hitta underlättande faktorer till fysisk aktivitet, för att öka hälsa och välmående hos denna population.