Umeå University's logo

Denna uppsats utforskar Jeff VanderMeers roman Annihilation utifrån Jane Bennetts begrepp agentiska assemblage samt Linda Hutcheons teoribildning kring den metafiktiva paradoxen. Dessa teoretiska ramverk används för att diskutera hur romanen bryter ner uppdelningen mellan koncepten insida och utsida. Detta görs både i relation till insidan/utsidan av människan/ickemänniskan och läsaren/texten. Uppsatsen når slutsatsen att romanens metafiktiva grepp fungerar som förfrämligandeefekter vilka distansierar läsaren från fiktionen samtidigt som det aktualiserar romanens ekokritiska budskap. I en vidare diskussion överväger uppsatsen hur metafiktiva grepp och ekokritiska perspektiv kan fungera i samspel i genren weird fiction för att aktualisera samtida världsproblem och imspirera läsare till handling.

This essay explores Jeff VanderMeer’s novel Annihilation in relation to Jane Bennet’s concept of agentic assemblages and Linda Hutcheon’s theory of the metafictional paradox.These theoretical frameworks are used to discuss how the novel deconstructs the dichotomyof inside/outside, both in relation to the human/nonhuman and of the reader/text. The essay concludes that the metafictional strategies work to defamiliarize the reader from the novel’sfiction and thus actualizes its ecocritical perspectives. In a broader discussion the essay considers of how metafiction and ecocritical perspectives can work together in Weird Fictionto raise awareness of issues in the Anthropocene and inspire action.