Studiens syfte var att undersöka barns möjligheter till riskfylld lek i förskolans utemiljö samt förskollärares beskrivningar av och förhållningssätt till riskfylld lek. Studiens teoretiska utgångspunkt var olika perspektiv av affordance-teori och kategorier av riskfylld lek. En så kallad mixed-method har använts, med både observationer av förskolors utemiljöer och walk and talk-intervjuer med förskollärare. Studien visar att riskfylld lek är ett nytt och komplext begrepp samt att förskollärarna beskriver det både som viktigt för barns utveckling men att det också innebär skaderisker. Dessutom blir det tydligt i studien att vissa kategorier av riskfylld lek är mer förknippade med skada medan andra framför allt är positivt förknippade. Studien visar även att barns möjligheter till riskfylld lek påverkas av både möjligheter i utemiljöns utformning och förskollärarnas förhållningssätt. Förskolornas utemiljöer är utformade på varierande sätt och erbjuder olika potentiella handlingsmöjligheter till riskfylld lek, främst inom kategorierna hög höjd, hög hastighet och “gå vilse”/gömma sig. De potentiella handlingsmöjligheterna förverkligas när förskollärarna stöttar barnen genom ord eller handling, men förverkligas inte när förskollärarna avleder, avbryter eller skapar regler för att förhindra skador. I studien framkommer att det i relation till riskfylld lek behövs en balansgång mellan säkerhet och utveckling för att kunna erbjuda barn möjligheter att bland annat utveckla motorisk förmåga i tillräckligt säkra miljöer. Slutligen har en ny kategori av riskfylld lek, fantasilek, upptäckts i studien.