Barn lär sig kunskaper relaterade till att läsa och skriva redan i förskoleåldern, och förskollärares arbetssätt har inverkan på denna utveckling. Föreliggande studie syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver och motiverar sitt arbete med begynnande litteracitet, med vilket menas utvecklingen av läs- och skrivrelaterade kunskaper och omgivande praktiker i yngre åldrar.Studien utgår från Paulo Freires teorier om dialogpedagogik och litteracitet samt modellen The Comprehensive Emergent Literacy Model (CELM). För att uppfylla syftet användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Det framkommer att förskollärarna tillsammans med barnen arbetar med fonologisk medvetenhet, verbalt språk och kommunikation i form av bilder och kroppsspråkliga tecken, textmedvetenhet och alfabetskunskap. Det framkommer även att barnen skriver. Arbetssätt som framkommer är framför allt bilder och till viss del kroppsspråkliga tecken som verktyg, att vara engagerad i barnens utforskande, differentiera och anpassa utifrån barns olika behov, arbete med bilderböcker, samtal, färdiga material och planerad undervisning samt upprepning. Förskollärarna motiverar sitt arbete främst utifrån barnens intressen. Förskollärarna arbetar med de huvudsakliga aspekterna av CELM och arbetssätten kan i flera fall liknas vid ett dialogpedagogiskt förhållningssätt. Studien tyder på anledning att vidare undersöka hur bilder och kroppsspråkliga tecken kan inkluderas i begynnande litteracitet.