Syftet med denna studie är att undersöka hur matematiklärare arbetar med anpassning och differentiering för att möta behoven hos både högpresterande elever och elever i behov av extra stöd. Studien belyser de metoder och material som används, de utmaningar lärarna möter samt de resurser de anser nödvändiga.Datainsamlingen genomfördes via en enkät som 33 matematiklärare från olika skolnivåer besvarade. För att uppfylla studiens syfte och få svar på ställda forskningsfrågor genomfördes en tematisk analys av insamlads data. Resultaten visar att lärarna använder en rad strategier, som gruppindelning, praktiskt material och digitala verktyg för att stödja de elever som behöver extra stöd och de elever som behöver utmaningar. Anpassningarna är särskilt riktade till elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen, medan insatser för högpresterande elever är mindre frekventa. Stora elevgrupper, tidsbrist och varierande förkunskapsnivåer framträder som betydande hinder. I diskussionen lyfts vikten av att förbättra resurser som specialpedagogiskt stöd, mindre grupper och fortbildning för lärare. Slutsatsen betonar behovet av strukturella förbättringar för att möjliggöra en mer inkluderande undervisning. Framtida forskning föreslås fokusera på digitala verktygs effektivitet, psykologiska aspekter av matematiklärande samt organisatoriska förändringar som kan stödja lärarnas arbete.