umu.sePublications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
DNA och dess betydelse i rättsväsendet
Umeå University, Faculty of Medicine, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Forensic Medicine.
2010 (Swedish)Student paper other, 5 credits / 7,5 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

DNA- analyser har använts som bevis i rättegångar sedan 1987. Det första åtalet i rättsväsendets historia gällde en man som hade erkänt ett mord och en våldtäkt av två flickor i England. Trots mannens erkännande kunde forskarna fastslå, genom DNA-analyser, att mannen var oskyldig. Detta framsteg möjliggjorde att England blev det första landet i världen med ett centralt DNA- register. Sverige fick den första avgörande domen där DNA utgjorde en betydande del i ett våldtäktsmål 1989[1].

 

DNA används idag som bevis i svenska rättegångar, varpå rättsväsendet skall bedöma skuldfrågan och pröva bevisningen mot ett slutligt beviskrav. Bevisningen ska vara så omfattande och grundlig att ledamöterna i rätten kan anse att ”det kan hållas för visst” att den misstänkte har begått brottet och att det står ”ställt utom rimligt tvivel” att det inte finns någon alternativ hypotes till brottet.  Med detta menas att det skall finnas ett logiskt och konkret tvivel för att rätten skall ogilla åtalet. Därav prövar rätten olika hypoteser för att bedöma hållfastheten i åklagarens åtalsframställan. Detta innebär att polis och åklagare måste bedriva en uttömmande utredning så att alternativa hypoteser utreds innan rätten prövar ärendet. Skulle rätten finna att utredningen är alltför smal och enkelspårig kommer åtalet ogillas på grund av att underlaget är för tunt för att kunna bedöma skuldfrågan[2]. 

 

Den brottsutredande verksamheten arbetar ständigt med att leta bevis för att domstolarna senare skall kunna bedöma skuldfrågan. Den allmänna uppfattningen om att DNA-bevis är lösningen på alla brottsgåtor ser många som en självklarhet. Media och tv är engagerade i frågan och tv-program såsom CSI har bidragit till denna allmänna uppfattning om DNA.  I serierna hittas biologiska spår på brottsplatser där spåren sedan snabbt analyseras och där polisen senare får en bild av gärningsmannen på en datorskärm.

 

En händelse som inträffade i Arboga den 17 mars 2008 är ett exempel som visar att DNA inte alltid löser alla gåtor. Denna dag mördades två barn i Arboga vilket ledde till ett stort pressuppbåd och när rättegången inleddes ledde DNA-bevisningen till en stor antiklimax. DNA-bevis fanns, men efter analys från SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium) visade det sig att varken hårtussen som mamman hade i sin hand eller katthåren som påträffades på den misstänkta kvinnans kläder, räckte som bevis för att döma den misstänka kvinnan. Trots avsaknaden av DNA-bevis fanns annan stödbevisning i ärendet som gjorde att kvinnan dömdes för brottet[3].

 

Frågan är hur pass avgörande DNA blir i en rättegång. Ett forskarlag bestående av D.Frumkin, A. Davidson och A. Grafit. hävdar att de tekniker som finns idag för kloning eller manipulering av DNA, har medfört att DNA kan framställas artificiellt på en brottsplats. Metoden är väldigt enkel, vilket medför att en fördjupning i ämnet leder till att vem som helst kan använda denna nya metod. I studien lyckades forskarna påvisa syntetiskt framställt DNA på en glasyta samt i mänsklig vävnad. Forskarlaget kunde även påvisa att dagens vedertagna metoder för att analysera och framställa DNA inte klarar av att skilja på riktigt och framställt DNA[4].

 

Med anledning av föreliggande forskningsresultat är det frågan om DNA som bevisning skall tillmätas den betydelse som utvecklats inom det svenska rättsväsendet. Kan man då använda dagens beviskrav ”ställt utom allt rimligt tvivel”? Denna rapport belyser hur DNA används som bevis i svenska domstolar. Rapporten ger inga givna svar, dock leder den förhoppningsvis till en ökad förståelse för ämnet.

[1] Kupper T & Olsson J., (2008)

[2] Bring T & Diesen C., (2009)

[3] Smålandsposten (2008) & Uppsala Nya Tidning., (2009)

[4] Frumkin D, A. Davidson & A. Grafit., (2010)

Place, publisher, year, edition, pages
2010. , 15 p.
National Category
Forensic Science
Identifiers
URN: urn:nbn:se:umu:diva-58444OAI: oai:DiVA.org:umu-58444DiVA: diva2:548289
Subject / course
Forensic Medicine - an Internet Based Course
Uppsok
Medicine
Supervisors
Examiners
Available from: 2012-08-30 Created: 2012-08-30 Last updated: 2012-08-30Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

By organisation
Forensic Medicine
Forensic Science

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 419 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf