Umeå University's logo

Denna rapport är ett resultat av en undersökning som genomfördes på uppdrag av Stockholms läns landsting. Undersökningen fokuserade på Vårdval Stockholm, husläkarverksamheten och det hälsofrämjande arbetet. Det övergripande syftet var - att utifrån ett organisationsperspektiv - studera förutsättningar för hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande arbete. Målgruppen för undersökningen var vårdpersonal. Med vårdpersonal avses: leg läkare, ST-läkare, specialistläkare, leg sjuksköterskor, distriktssköterskor, undersköterskor, kuratorer, psykologer och terapeuter. Ansvariga för undersökningen var forskare Helene Johansson samt professorerna Urban Janlert och Lars Weinehall, vid enheten för Epidemiologi och Global Hälsa, Umeå universitet. För innehållet i rapporten ansvarar Helene Johansson (helene.johansson@epiph.umu.se).

I en första fas genomfördes ett antal intervjuer med vårdpersonal på slumpmässigt utvalda husläkar- mottagningar. Syftet med intervjuerna var att få en inblick i personalens synsätt, erfarenheter och frågeställningar kring hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande arbete. Specifikt var avsikten att undersöka vilken roll de anser att husläkarverksamheten generellt, och de själva har i ett hälsofrämjande perspektiv, samt vilka möjligheter och hinder de upplever i vårdens sätt att fungera som organisation och struktur. I en andra fas genomfördes en enkätundersökning i samarbete med SCB. Intervjuerna, Stockholms Läns Landstings Regelbok för husläkarverksamhet med basal hemsjukvård, samt en tidigare genomförd forskningsstudie från Västerbotten, utgjorde underlag för enkätfrågorna. Förutom ett antal frågeområden med fasta svarsalternativ fanns möjligheter att bifoga egna kommentarer. Enkäten besvarades av 1448 anställda . Av dessa, uppgav 121 individer att de förutom att arbeta kliniskt också hade en chefsbefattning. Dessa individer ingår i totala undersökningsgruppen men har också analyserats separat.

Enkätundersökningen visade att det finns en positiv inställning till hälsofrämjande/sjukdoms- förebyggande arbete i husläkarverksamheten och att det på ett stort antal mottagningar förs samtal om hur arbetet kan utvecklas. De hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande insatser som svarsgruppen ansåg viktigast att utveckla var ”Arbeta med stöd och behandling av ohälsa kopplat till riskbruk av alkohol” och ”Delta i befolkningsinriktat hälsofrämjande arbete som bedrivs lokalt av kommunen eller andra aktörer”. ”Hälsosamtal med 75-åringar” upplevdes av 68 % av respondenterna som ett meningsfullt uppdrag för husläkarverksamheten men 50 % skulle hellre lägga resurserna på någonting annat. I de bifogade kommentarerna efterfrågas från vårdpersonalens sida större möjligheter att själva få bestämma innehållet i de hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande insatserna, liksom till vilken grupp/vilka grupper insatserna ska riktas.

Mellan 32 % (undersköterskor) och 81 % (kuratorer/psykologer/terapeuter) av de professionella grupperna rapporterade att hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande i hög eller mycket hög utsträckning utgör en del av deras egna arbetsuppgifter. Sextiotvå procent av respondenterna uppgav att de vill arbeta mer hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande. Som grupp var distriktssköterskorna (81 %) mest angelägna.

Det två största hindren för hälsofrämjande/sjukdomsförebyggande arbete som studien identifierar, är en pressad arbetssituation och en inadekvat ekonomisk ersättning, där i princip enbart produktion av ”sjukvård” ger lönsamhet. Den produktionsrelaterade besöksersättningen anges premiera många och korta besök samtidigt som hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser trängs undan. Av de professionella grupperna var det allmänläkarna som i störst utsträckning rapporterade dessa hinder (93 % resp. 63 %). Flertalet av kommentarerna i enkätformulären förtydligar ytterligare orsaker till den pressade arbetssituationen samt beskriver den målkonflikt som uppstår när tiden inte räcker till för både sjukvårdande och förebyggande arbete.