umu.sePublications
Change search
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link
Antidepressant use and mortality in very old people
Umeå University, Faculty of Medicine, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Geriatric Medicine.
Umeå University, Faculty of Medicine, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Geriatric Medicine.
Umeå University, Faculty of Medicine, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Geriatric Medicine.
Umeå University, Faculty of Medicine, Department of Community Medicine and Rehabilitation, Geriatric Medicine.
Show others and affiliations
2016 (English)In: International psychogeriatrics, ISSN 1041-6102, E-ISSN 1741-203XArticle in journal (Refereed) Epub ahead of print
Abstract [en]

BACKGROUND: Antidepressant treatment may increase the risk of death. The association between antidepressants and mortality has been evaluated in community-dwelling older people, but not in representative samples of very old people, among whom dementia, multimorbidity, and disability are common.

METHODS: Umeå 85+/GERDA study participants (n = 992) aged 85, 90, and ≥95 years were followed for up to five years. Cox proportional hazard regression models were used to analyze mortality risk associated with baseline antidepressant treatment, adjusted for potential confounders.

RESULTS: Mean age was 89 years; 27% of participants had dementia, 20% had stroke histories, 29% had heart failure, and 16% used antidepressants. In age- and sex-adjusted analyses, antidepressant use was associated with a 76% increased mortality risk (hazard ratio [HR] = 1.76; 95% confidence interval [CI], 1.41-2.19). Adding adjustment for Geriatric Depression Scale score, HR was 1.62 (95% CI, 1.29-2.03). The association was not significant when adjusting for additional confounding factors (HR = 1.08; 95% CI, 0.85-1.38). Interaction analyses in the fully adjusted model revealed a significant interaction between sex and antidepressant use (HR: 1.76; 95% CI, 1.05-2.94). Among male and female antidepressant users, the HRs for death were 0.76 (95% CI, 0.47-1.24) and 1.28 (95% CI, 0.97-1.70), respectively.

CONCLUSION: Among very old people, baseline antidepressant treatment does not seem to be independently associated with increased mortality risk. However, the risk may be different in men and women. This difference and the potential risk of initial treatment require further investigation in future cohort studies of very old people.

Place, publisher, year, edition, pages
Cambridge University Press, 2016.
Keyword [en]
depression, antidepressants, age 80 and over, dementia, residential facilities, frail elderly, epidemiology, mortality
National Category
Geriatrics
Research subject
Geriatrics
Identifiers
URN: urn:nbn:se:umu:diva-119010DOI: 10.1017/S104161021600048XPubMedID: 26987958OAI: oai:DiVA.org:umu-119010DiVA: diva2:917679
Available from: 2016-04-07 Created: 2016-04-07 Last updated: 2016-04-11
In thesis
1. Depression in older people with and without dementia: non-pharmacological interventions and associations between psychotropic drugs and mortality
Open this publication in new window or tab >>Depression in older people with and without dementia: non-pharmacological interventions and associations between psychotropic drugs and mortality
2016 (English)Doctoral thesis, comprehensive summary (Other academic)
Alternative title[sv]
Depression hos äldre människor med och utan demenssjukdom : icke-farmakologiska interventioner och associationer mellan psykofarmaka och död
Abstract [en]

The aim of this thesis was to investigate associations between psychotropic drug use and death, associations between functional capacity, dependency in ADL and depression, and to evaluate a non-pharmacological intervention to reduce depressive symptoms, among older people with and without dementia.

There is limited knowledge about the risk of death associated with psychotropic drug use among those aged ≥85 years, those with dementia, or those living in residential care facilities; groups that have a higher intake of psychotropic drugs and who are also more prone to adverse drug reactions. In a representative sample of people ≥85 years (n = 992), baseline antidepressant use was not associated with an increased 5-year mortality risk when adjusting for confounding factors. A significant interaction between gender and antidepressant use was found, with a higher mortality risk in women, than in men.  When analyzing men and women separately, no significant associations were found. In a sample of older people (i.e. ≥65 years) with dementia (n = 1037), there was a significant gender difference in 2-year mortality associated with the baseline use of antidepressant drugs, with a lower mortality risk in men, than in women. In men, the mortality risk was significantly reduced with antidepressant use, while there was no significant association in women. The association between baseline use of benzodiazepines and mortality had a tendency toward an increased risk during the first year of follow-up, although this became non-significant after adjustments. In this time period, the interaction term for sex was significant, with a higher mortality risk among men than women. When the sexes were analyzed separately, no significant associations were found. No significant associations were found between baseline use of antipsychotic drugs and mortality.

Drug treatment for depression seems to have a limited effect in older people and may have no effect in people with dementia. In order to find alternative ways of treating or preventing depression in older age, it is important to increase our knowledge about factors associated with this condition. Functional capacity and dependency in activities of daily living (ADL) are associated with depression in community-dwelling older people. However, it is uncertain whether the same associations are to be found in very old people (i.e. ≥80 years), including those with severe cognitive or physical impairments. In a heterogeneous sample (n = 392) with a high mean age, a large range of cognitive and functional capacity, a wide spectrum of dependency in ADL, and a high prevalence of comorbidities, depressive symptoms were significantly associated with functional balance capacity, but not with overall dependency in ADL. Among individual ADL tasks, dependency in transfer and dressing were associated with depressive symptoms.

Physical exercise has shown effect sizes similar to those of antidepressants in reducing depressive symptoms among older people without dementia, with moderate–high-intensity exercise being more effective than low-intensity exercise. However, these effects are unclear among older people with dementia. Care-facility residents with dementia (n = 186) were cluster-randomized to a high-intensity functional exercise program or a non-exercise control activity conducted for 45 minutes every other weekday for 4 months. No significant difference between the exercise and control activity was found in depressive symptoms at 4 or 7 months. Among participants with high levels of depressive symptoms, reductions were observed in both the exercise and control groups at 4 and 7 months.

In conclusion, ongoing treatment at baseline with any of the three psychotropic drug classes antidepressants, antipsychotics and benzodiazepines did not increase the risk of mortality in older people with dementia.  Neither did antidepressant drugs in very old people. In both samples, gender differences were found in the mortality risk due to antidepressant use. In those with dementia, the mortality risk due to benzodiazepine use also differed by gender. The potential risk from initial treatment and gender differences regarding mortality risk require further investigation in randomized controlled trials or in large cohort studies properly controlled for confounding factors. In older people, living in community and residential care facilities, functional capacity seems to be independently associated with depressive symptoms whereas overall ADL performance may not be associated. Dependency in the individual ADL tasks of transfer and dressing appear to be independently associated with depressive symptoms and may be an important focus for future interdisciplinary multifactorial intervention studies. Among older people with dementia living in residential care facilities, a 4-month high-intensity functional exercise program has no superior effect on depressive symptoms than a control activity. Both exercise and non-exercise group activities may reduce high levels of depressive symptoms. However, this finding must be confirmed in three-armed randomized controlled trials including control groups receiving standard care.

Abstract [sv]

Syftet med avhandlingen var att utreda sambandet mellan risken för död och användningen av psykofarmaka (läkemedel som används vid olika psykiatriska tillstånd) och att utforska samband mellan funktionell kapacitet, hjälpberoende i aktiviteter i det dagliga livet (ADL) och depression hos äldre personer med och utan demenssjukdom. Syftet var även att utvärdera effekten av högintensiv funktionell träning på depressiva symtom hos äldre människor med demenssjukdom som bor på särskilt boende.

Kunskapen är begränsad om risken för död vid psykofarmakaanvändning hos de som är 85 år eller äldre, har demenssjukdom eller bor på särskilt boende. Människor i dessa grupper får oftare utskrivet psykofarmaka och är mer benägna att drabbas av biverkningar än yngre och friskare människor. I ett representativt urval av personer som var 85 år eller äldre (n = 992) hade inte antidepressiv medicinering vid baslinjen (d.v.s. studiestarten) något signifikant samband med risken att dö under en uppföljning på 5 år, kontrollerat för störfaktorer. Sambandet mellan risken för död och användningen av antidepressiva läkemedel skiljde sig mellan kvinnor och män, med en relativt högre risk för död hos kvinnor jämfört med män. I separata analyser av män och kvinnor hittades dock inga signifikanta samband. I ett annat urval, där äldre personer med demenssjukdom (n = 1037) följdes i upp till 2 år, hittades också en skillnad mellan män och kvinnor i risken att dö relaterad till antidepressiv användning vid studiestarten. Risken för död var relativt lägre hos män jämfört med kvinnor. När män analyserades separat hittades ett signifikant samband mellan en lägre risk för död och användning av antidepressiva läkemedel, samtidigt som inget samband kunde ses hos kvinnor. Det fanns en tendens mot en ökad risk för död relaterad till användning av bensodiazepiner under det första årets uppföljning. Detta samband försvann dock, när analyserna justerades för störfaktorer. Under det första årets uppföljning fanns det också en könsskillnad i risken för död vid användning av bensodiazepiner. Denna risk var relativt högre hos män jämfört med kvinnor. När män och kvinnor analyserades separat fanns dock inga samband. Inga signifikanta samband hittades heller mellan användning av antipsykotiska läkemedel vid studiestarten och risken för död.

Läkemedelsbehandling vid depression verkar ha en begränsad effekt hos äldre människor och kan möjligtvis sakna effekt hos personer med demens. För att hitta alternativa sätt att behandla eller förebygga depression hos äldre är det därför viktigt att öka kunskapen om faktorer som har samband med depression. Nedsatt funktionell kapacitet och hjälpberoende i ADL är associerat med depression hos relativt friska äldre människor som bor i ordinärt boende. Det är dock osäkert om dessa samband också finns hos personer som är 80 år eller äldre, inklusive de med gravt nedsatt kognitiv eller fysisk funktion och inklusive de som bor på särskilt boende. I ett heterogent urval (n = 392) med hög medelålder, stor variation av kognitiv och fysisk funktion, mycket varierat hjälpbehov i ADL och hög förekomst av sjukdomar, var depressiva symptom signifikant associerade med nedsatt funktionell balanskapacitet, men inte med övergripande beroende i ADL. Bland enskilda ADL-uppgifter var depressiva symtom relaterade till hjälpberoende i överflyttning och påklädning.

Fysisk träning har haft effekter liknande antidepressiva läkemedel i att minska depressiva symtom hos äldre personer utan demenssjukdom, med bättre effekt av måttlig-högintensiv träning än lågintensiv träning. Hos äldre personer med demenssjukdom är det osäkert om fysisk träning kan minska depressiva symtom. Äldre personer med demenssjukdom (n = 186) som bodde på särskilt boende lottades till att delta i ett högintensivt funktionellt träningsprogram eller till en stillasittande kontrollaktivitet, under 45 minuter varannan vardag i 4 månader. Ingen signifikant skillnad hittades mellan träningen och kontrollaktiviteten i förändring av depressiva symtom vid 4 eller 7 månaders uppföljning. Bland deltagarna med höga nivåer av depressiva symtom sågs signifikanta minskningar i både tränings- och kontrollgruppen vid 4 och 7 månader.

Sammanfattningsvis hittades ingen ökad risk för död hos äldre personer med demens som vid studiestarten behandlades med bensodiazepiner, antidepressiva läkemedel eller antipsykotiska läkemedel. Inte heller hos mycket gamla människor hittades något samband mellan en ökad risk för död och behandling med antidepressiva läkemedel. I båda urvalen hittades könsskillnader i risken för död vid användning av antidepressiva läkemedel. Hos de med demenssjukdom hittades också en könsskillnad i risken för död i samband med användning av bensodiazepiner. Den potentiella risken med initial behandling, samt könsskillnader i risken för död, bör utforskas vidare i randomiserade kontrollerade studier eller i stora kohortstudier med noggranna justeringar för störfaktorer. Hos äldre människor som bor i ordinärt boende eller särskilt boende verkar funktionell kapacitet vara oberoende associerat med depressiva symtom, samtidigt som övergripande ADL-beroende inte verkar vara det. Beroende i de enskilda ADL-uppgifterna överflyttning och påklädning verkar ha oberoende samband med depressiva symtom och kan vara ett viktigt fokus i framtida studier. Bland äldre personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende har 4 månaders högintensiv funktionell träning inte bättre effekt på depressiva symtom än en stillasittande aktivitet. Både gruppträning och andra gruppaktiviteter skulle kunna minska höga nivåer av depressiva symtom, men det behöver bekräftas i interventionsstudier som även inkluderar en kontrollgrupp som får sedvanlig vård.

Place, publisher, year, edition, pages
Umeå: Umeå universitet, 2016. 89 p.
Series
Umeå University medical dissertations, ISSN 0346-6612 ; 1797
Keyword
Depression, Dementia, Exercise, Randomized controlled trial, Psychotropic drugs, Mortality, Gender, Residential facilities, Frail elderly, Epidemiology, Cohort study
National Category
Geriatrics Physiotherapy
Research subject
Geriatrics; Physiotherapy
Identifiers
urn:nbn:se:umu:diva-119016 (URN)978-91-7601-452-3 (ISBN)
Public defence
2016-05-04, Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå, 09:00 (Swedish)
Opponent
Supervisors
Available from: 2016-04-13 Created: 2016-04-07 Last updated: 2016-04-14Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

Other links

Publisher's full textPubMed

Search in DiVA

By author/editor
Boström, GustafHörnsten, CarlBrännström, JonConradsson, MiaNordström, PeterAllard, PerGustafson, YngveLittbrand, Håkan
By organisation
Geriatric MedicinePsychiatry
In the same journal
International psychogeriatrics
Geriatrics

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar
The number of downloads is the sum of all downloads of full texts. It may include eg previous versions that are now no longer available

Altmetric score

Total: 87 hits
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link