This report examines how different regional and local governance patterns and specific spatial planning strategies impact on peri-urban land use in Rural Urban regions. It draws from seven regional case studies, presenting a diverse mix of strategies ranging from protecting biodiversity and agricultural land, creating recreation and tourism opportunities to reducing pressure from building and infrastructure development. To study the means of influence or power an analytical framework of ‘policy arrangement’ was employed (Tatenhove et al, 2000): specifying rules of the game, resources, coalitions and discourses. Both government and nongovernment actors such as environmental groups or developers can form coalitions, adopt rules, employ resources and develop discourses to influence policies and developments in urban regions. The analytical and assessment frameworks defined by regional researchers and practitioners helped to organize the case study data and to evaluate both processes and outcomes of governance in peri-urban areas. The outcomes are represented in a summarized way for each strategy and region.

The report provides examples of unsustainable developments in peri-urban regions and how certain strategies helped to counteract these, and emphasizes the importance of recognizing peri-urban areas as a policy field in its own right.

A sustainable spread of land use over the Rural Urban region requires regional authorities whose jurisdiction covers the Rural Urban region and who have the appropriate mix of policy means of influence and relative power over lower level authorities. Under the current predominant discourse of ‘sustainable’ development largely being equal to economic development, the outcome of sustainability concerns depends on urban areas taking financial responsibility for the inclusion of common good interests such as ecosystem services, cultural heritage and social and environmental justice into the periurban areas. Recommendations for policy makers at different levels conclude the report.

This article examines and compares principal training programs in Sweden and Norway, the two Nordic countries with national leadership programs for already active school leaders. To investigate the knowledge base and design of the programs we draw on two research-derived tools about successful professional learning programs for school leaders. Based on the examinations, we suggest that the programs reflect international research both in terms of content and process factors. In addition, we identify topics and issues, such as balancing democratic participation with managerial decision-making, which can be characterized as making up a Nordic profile.

Integrationsfrågan ligger högt upp på den politiska agendan efter ett högt lyktingmottagande till Sverige de senaste tio åren. En av de kommuner som haft ett betydande mottagande är Lessebo kommun, där man bland annat initierat ett integrationsprojekt för att förbättra integrationen i kommunen genom samverkan. Studien är en fallstudie av integrationsarbetet

Lessebo kommun med en utgångspunkt i teorin om multi-level governance. Syftet var att svara på hur samverkan på området sett ut bland de medverkande aktörerna. Det låg även i studiens intresse att se hur kontinuiteten och framtidsutsikterna såg ut för integrationsarbetet.

Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer och studien visade att Lessebo kommun har ett förhållandevis djupt samverkansarbete inom integrationsområdet. Studien visade att det finns strukturella utmaningar inför framtiden, där bland annat regelverk bör ses över för att harmonisera bättre med hur man arbetar med integration. Resultatet visar dock även att samverkansforumet varit öppet och att samtliga medverkande uppfattat sitt inflytande som gott.

Syftet med denna uppsats är att belysa huruvida de samiska intressena, med fokus på rennäringen, framställs i de samiska förvaltningskommunernas översiktsplaner. Syftet är även att belysa hur dessa översiktsplaner beskriver rennäringen i relation till övriga näringar samt om en kan urskilja någon skillnad beroende på när översiktsplanen reviderades. De samiska förvaltningskommunernas översiktsplaner delas upp i två grupper, där den ena gruppen besitter översiktsplaner som är antagna före lagen om minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) antagits och den andre gruppens översiktsplaner är reviderade efter denna lag antagits. En blandning mellan kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ innehållsanalys tillämpas för att analysera uppsatsens material. Resultaten som presenteras i denna uppsats är bland annat att dessa två grupper med samiska förvaltningskommuner skiljer sig åt gällande frekvensen av kodningsenheterna som fastställts. Vidare visar resultaten på en skillnad mellan kommunerna gällande huruvida rennäringen beskrivs i positiv eller negativ dager i förhållande till andra näringar i kommunen. Uppsatsen avslutas genom förslag på fortsatt forskning inom området.

Denna studie syftar till att undersöka samhällskunskapslärares tankar och upplevelser kring bedömningspraxis. Den undersöker hur lärare tänker kring sin egen bedömning i relation till likvärdighet, samt vad de uppfattar som målet med sin bedömning. Detta undersökningsin-tresse undersöks med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem stycken lärare för att undersöka hur de tänker kring bedömning på en djupare nivå.Resultatet visar att lärarna ser bedömning som något bra eller åtminstone nödvändigt. Studien visar att lärare försöker jobba formativt i sin bedömning för att hjälpa eleven utvecklas. Den summativa bedömningen har på så vis mindre plats i bedömningen hos de undersökta lärarna. Den kunskap lärarna söker är både faktakunskap och förmågor där fakta ses som en nödvän-dig grund för att utveckla elevernas förmågor. Målet med bedömningen enligt lärarna är att ge eleverna kunskaper som de har nytta av genom hela livet och inte enbart under sin skolgång. Lärare ser likvärdighet som något som uppnås på deras egen skola mellan dem och deras kol-legor. Likvärdighet ses dock på nationell nivå ouppnåeligt vilket anses problematiskt. För att uppnå likvärdig bedömning mellan elever anser lärarna att beprövad erfarenhet i de flesta fal-len säkerställer detta, metoder som matriser är mindre vanligt. Lärare uppfattar på så vis lik-värdighet som ett problem men skolan och lärarna har få konkreta metoder för att stärka sin likvärdighet.

This article examines how education policies developed in the European Union (EU) through the open method of co-ordination (OMC) are received at the member state level of the United Kingdom (UK). We argue that the UK’s response to the education OMC can be understood mainly in terms of deflecting EU influence on the process and in particular content of national education policy-making. We focus on three manifestations of deflecting EU influence on national education policies. On a level of institutional structures, first, few organizational resources are made available for responding to the education OMC. Second, there is limited communication between domestic policy teams and UK civil servants involved in international work. Third, on a level of discourse UK education policy makers have retained a commitment to the continued sovereignty of the UK over education policy and its role as a potential leader of education policy agendas in the EU. Deflecting the education OMC involves here constructing images of ‘fit’ between UK and EU OMC education policies.

The United Nations’ role in securing peace and promoting democracy has developed in the post-Cold War Era. Only a few of the Unite Nations peacekeeping missions undertaken since 1989 have been deployed in Asia. However, two of the more ambitious operations have been carried out in Asia, namely in Cambodia in the early 1990s and in East Timor in the late 1990s. Both these operations had mandates that provided the United Nations with the possibility to control the national institutions in peace building attempts; i.e. cases of international administrations. In Cambodia the United Nations carried out its most ambitious operation to that date and the mission undertaken in East Timor was the most extensive and expensive peace building attempted by the United Nations. As such, both operations have served as ‘blueprints’ for future United Nations missions.

The paper will study these two cases in-depth, looking specifically at what lessons can be learned, from the mandates, the contexts, the challenges encountered during the operations, and the outcomes. What problems and possibilities can be identified based on how the operations were initiated, planned and implemented?

Feminism som byråkrati beskriver utvecklingen av svensk jämställdhetspolitik. Främst behandlas idén om jämställdhetsintegrering. En historieskrivning, men också en analys. Från början av 1990-talet fram till idag. Vilka frågor och krav har kunnat ställas inom ramen för denna politik? Och inte minst, vad har gjorts omöjligt?

The main aim of aim this study is to analyse the challenges faced by the United Nations in its involvement in countries that have been targeted by foreign military interventions that have not been authorised by the Security Council of the United Nations. The study does not examine the patterns of reaction to military intervention as such. Instead, the focus is on the United Nations’ response to the outcome of the military interventions at two main levels. The first is at the level of the Security Council and the decisions taken there on the nature and scope of the involvement of the United Nations in the post-intervention developments in the target state. The second level is the level of the target state and the challenges that the United Nations may face in carrying a given mission. A core dimension addressed in the study is how the United Nations’ responds to demands that it involves itself in situation resulting from actions that it had not authorised beforehand. Another dimension is the question of the legitimacy of the United Nations on the ground in the target state of the intervention. The later is of particular relevance when there is armed resistance to the intervening forces.

Den 1 januari 2016 trädde en revidering av föräldraförsäkringen i kraft, där 90 dagar istället för 60 av de totalt 480 dagarna av föräldrapenning öronmärktes för respektive förälder som har gemensam vårdnad. Jämställdhet i kombination med föräldraledighet har varit ett ständigt aktualiserat ämne och jämställdhet i kombination med ett barnperspektiv är starkt betonat i den nuvarande upplagan av föräldraförsäkringen. Ett argument till att öronmärka fler dagar är att främja jämställdhet genom att öka manligt uttag av föräldrapenning, som trots en utjämning fortfarande domineras av kvinnor. Flera positiva effekter förutspås av en jämnare fördelning av uttag av föräldrapenning. Genom att män ökar sin närvaro i hemmet, frigörs kvinnors tid som kan ägnas åt arbete, vilket bidrar till ökad löneutveckling, karriärmöjligheter och pensionsstorlek. Studier indikerar dessutom ett samband mellan fäders föräldraledighet och en jämlikare fördelning av hushållssysslor. Denna logik förutsätts av att en kvinna delar sitt hushåll med någon, helst en man. År 2016 levde 12,4 procent av alla barn under 3 år med separerade biologiska föräldrar. Ensamstående mödrars tid i hemmet kan inte frigöras av någon på samma premisser som sammanboende par, därför kan uppdelningen av föräldraledighet bli problematisk. Denna uppsats syftar till att genom en WPR-analys av den senaste revideringen av föräldraförsäkringsreformen undersöka hur ensamstående mödrars situation reflekteras i jämställdhetsdiskursen. Studiens teoretiska ramverk inkluderar diskursiv institutionalism med syfte att studera hur jämställdhet som idé opererar inom institutionen – samt socialkonstruktivism som gör det möjligt att studera normers betydelse i produktionen av problem. Överlag är begreppet jämställdhet etablerat på premissen att kvinnor och män lever ihop i en tvåsamhet. Det finns kännedom om problematik kring föräldraledighet bland separerade föräldrar med gemensam vårdnad – en problematik som vidrörs men lämnas utan djupare analys. Frånvaron av ensamstående mödrars perspektiv i den nuvarande jämställdhetsstrategin i föräldraförsäkringen riskerar att ge allvarliga konsekvenser på ensamstående mödrars liv. Vad jämställdhetskonceptet i föräldraförsäkringen saknar är en fler dimensioner av analysnivåer däribland kvinnor som lever utan män. Att enbart utgå ifrån relationen mellan kvinnor och män är en för tunn grund att basera hållbara jämställdhetsåtgärder på.