I juni 2006 fastställde universitetsstyrelsen Umeå universitets handlingsplan för åren 2007-2009. Handlingsplanen innehöll direkta och kraftfulla satsningar inom universitetets tre huvudområden: Forskning, utbildning och samverkan. En av satsningarna är projektet ”Kartläggning av genusperspektiv i utbildningen”, vars övergripande syfte är att stärka genusperspektivet i utbildningen för att främja kvalitativ jämställdhet vid universitetet och i samhället. Resultatet av projektet skall bl.a. användas som underlag för framtida pedagogisk utveckling och kompetenshöjningsinsatser. Föreliggande rapport utgör projektets slutrapport.
Ett huvudsyfte med kartläggningen var att ta reda på i vilken utsträckning genusperspektivet och den könsmedvetna pedagogiken behandlas i utbildningar vid Umeå universitet. Det andra huvudsyftet var att ge en övergripande bild av hur genusperspektivet och den könsmedvetna pedagogiken behandlas, vilket har avgränsats till att undersöka hur institutionerna och programmen arbetar med detta.
Kartläggningen baseras på en enkätundersökning, som gjordes i slutet av vårterminen 2007. Det skickades 216 enkäter till alla jämställdhetsföreträdare, studierektorer och programansvariga vid Umeå universitet. Svarsfrekvensen varierade mellan 56 % och 100 % beroende på fakultet och befattning, men totalt var svarsfrekvensen 77 %. I enkäten ställdes frågor om både genusperspektiv och könsmedveten pedagogik, där genusperspektiv handlar om undervisningens innehåll och könsmedveten pedagogik handlar om undervisningens form. Det visade sig att dessa två begrepp upplevdes som besvärliga av många respondenter. Det ansågs vara oklart vad begreppen innebar, vad skillnaden mellan de två begreppen var samt vilket stöd de hade i relevanta styrdokument. Detta är ett intressant resultat i sig, som förtjänar att uppmärksammas. Därutöver visar enkätundersökningen på framför allt på tre resultat.
(1) Skillnader mellan fakulteterna: Det visade sig råda stora skillnader mellan fakulteterna med avseende på förankring, kompetens och rutiner inom genusperspektiv och könsmedveten pedagogik. På humanistisk fakultet samt fakulteten för lärarutbildning är det t.ex. över hälften av respondenterna som anser att detta arbete är väl förankrat bland lärarna, medan det på teknisk-naturvetenskaplig fakultet är 88 % av respondenterna som anser att arbetet är mycket lite eller inte alls förankrat. Överhuvudtaget verkar humanistisk fakultet, fakulteten för lärarutbildning samt samhällsvetenskaplig fakultet ha hunnit längst i arbetet, medan teknisk-naturvetenskaplig fakultet ligger långt efter. Medicinska fakulteten hamnar däremellan.
(2) Ett individuellt projekt: Arbetet med genusperspektiv och könsmedveten pedagogik i undervisningen verkar enligt enkätundersökningen i hög grad vara beroende av den enskilde lärarens intresse och kunskaper. Det verkar vara så att det är ett personligt intresse hos läraren som ger kunskaper som leder till strategier, planering, genomförande, utvärdering och uppföljning av dessa frågor. Om läraren inte är intresserad av genusperspektiv och könsmedveten pedagogik, går således studenterna miste om dessa bitar i sin utbildning.
(3) ”Problemen”: Enligt enkätundersökningen anses de främsta problemen som försvårar arbetet med genusperspektiv och könsmedveten pedagogik i undervisningen vara lärarnas kunskapsbrister, undervisningsämnenas karaktär i sig, bristande intresse bland lärarna samt brist på tid eller andra resurser.