Bakgrund: Sociala relationer har stor betydelse för ett hälsosamt och aktivt åldrande, vilket också kan återspegla en hög livskvalitet bland äldre människor. Sociala relationer förändras över hela livet, och en rad olika kontextuella och individuella (d.v.s. sociodemografiska och hälsorelaterade) faktorer påverkar nivån och karaktären av våra sociala relationer (sociala kontakter, socialt deltagande och stöd) över tid. Syftet med denna avhandling är att bidra till en ökad förståelse av sociala relationer bland den åldrande befolkningen i Europa; hur hälsan inverkar på sociala relationer; hur sociala relationer inverkar på livskvalitet; samt hur COVID-19-pandemin inverkat på sociala relationer.
Metod: Avhandlingen baseras på data från män och kvinnor, 50 år och äldre, som deltagit i undersökningen om ”hälsa, åldrande och pensionering i Europa” (SHARE) mellan åren 2004 och 2020. I delstudie 1 användes flernivåmodeller för att analysera trajektorier av sju typer av sociala relationer; tillhandahållande och mottagande av instrumentellt stöd, sociala kontakter, samt socialt deltagande i volontärarbete, -sport/social klubb, - utbildningsverksamhet och -politisk/samhällsorganisation. I delstudie 2 användes latent klassanalys (LCA) för att identifiera sociala relationstypologier baserat på de sju sociala relationerna och upplevt emotionellt stöd. Därefter analyserades sambanden mellan sociala relationstypologier och åldersskörhet. I delstudie 3 undersöktes ett möjligt orsakssamband mellan sociala relationer (tillhandahållande av socialt stöd, mottagande av socialt stöd, och socialt deltagande) och livskvalitet bland äldre, med hjälp av robust skattning och känslighetsanalys för icke-observerade faktorer. I delstudie 4 användes logistisk regression med flernivåanalys för att analysera om individers exponering för covid-19 och landets covid-19 policy, mätt som stringensindex (S-index,) var associerat med initieringen av tillhandahållande och mottagande av instrumentellt stöd och volontärarbete under den första fasen av covid-19-pandemin.
Resultat: Till skillnad från mottagande av instrumentellt stöd minskade sannolikheten för tillhandahållande av instrumentellt stöd, sociala kontakter och socialt deltagande något över tiden (delstudie 1). Fyra sociala relationstypologier identifierades: 1) Svag, 2) Frekvent och känslomässigt nära, 3) Frekvent, känslomässigt nära och stödjande och 4) Frekvent, känslomässigt nära och aktiv (delstudie 2). Dålig självskattad hälsa minskade sannolikheten för tillhandahållande av instrumentellt stöd men ökade sannolikheten för mottagandet av instrumentellt stöd ixfrån någon utanför hushållet (Delstudie 1). Att vara pre-åldersskör eller åldersskör var associerat med de mindre aktiva typerna av sociala relationer, det vill säga typ 1, 2 och 3 (delstudie 2). Socialt deltagande och tillhandahållande av instrumentellt stöd till personer utanför hushållet var korrelerat med högre livskvalitet, medan mottagande av instrumentellt stöd var associerat med lägre livskvalitet. Inget av dessa samband kunde dock anses vara orsakssamband (delstudie 3). Under covid-19-pandemin var nivån på volontärarbete och tillhandahållande av instrumentellt stöd lägre, men nivån av mottagande av instrumentellt stöd högre än före pandemin. Att exponeras för covid-19 var positivt förknippat med initiering av mottagande av stöd. Närståendes exponering för covid-19 var positivt förknippad med volontärarbete, samt tillhandahållande och mottagande av instrumentellt stöd. S-Index var positivt associerat med initiering av tillhandahållande av instrumentellt stöd men negativt associerat med initiering av mottagande av instrumentellt stöd (delstudie 4).
Slutsatser: En betydande andel av äldre européer var socialt aktiva. Deras engagemang i sociala kontakter, tillhandahållande och mottagande av instrumentellt stöd och sociala deltagande förändrades över tid. De fyra sociala relationstypologierna visar på betydelsen av att ha täta sociala kontakter för att initiera tillhandahållande och mottagande av instrumentellt stöd, såväl som socialt deltagande. Hälsan är en avgörande bestämningsfaktor för äldres sociala relationer. Å andra sidan indikerar avhandlingsresultaten också att sociala relationer kan påverka livskvalitet. Pandemin kan ha begränsat tillhandahållandet av stöd och volontärarbete man stimulerat mottagande av instrumentellt stöd. Betydelsen av sociala band mellan människor för att initiera utbyte av socialt stöd blev mer påtaglig under pandemin. Sammantaget visar avhandlingen att det är viktigt att upprätthålla nära sociala band, särskilt med familj och vänner, för att uppmuntra aktivt engagemang i socialt stödutbyte och socialt deltagande, vilket främjar ett hälsosamt åldrande.