umu.sePublikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1234567 151 - 200 av 2338
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 151.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Berghammer, M.
    Lämås, Kristina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Sandberg, Camilla
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Johansson, Bengt
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Facilitators and barriers for physical activity in adults with congenital heart disease2018Ingår i: European Heart Journal, ISSN 0195-668X, E-ISSN 1522-9645, Vol. 39, s. 1120-1121Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Background: A majority of adults with congenital heart disease (CHD) have reduced exercise capacity and do not reach the recommended level of physical activity. A physically active lifestyle is essential to maintain health and counteract acquired cardiovascular disease. This study illuminates aspects that may be relevant for performing physical activity.

    Purpose: To describe facilitators and barriers for physical activity in adults with CHD.

    Methods: Semi-structured interviews were performed individually with fourteen adults (age 19–68 years, women=7) with complex CHD. The interviews were analyzed using qualitative content analysis.

    Results: Aspects that may enable or inhibit physical activity were found in two domains; Facilitators and Barriers, which both consisted of four categories physical, psychological, psychosocial and environmental aspects (Table 1).

    This can be exemplified by the category physical aspects; where persons expressed being limited by the CHD to perform physical activity, but also that improved aerobic fitness allows for being more active, and in the category psychosocial aspects; the person's previous negative experiences and lack of support constituted barriers while encouragement from others and being active as a child facilitated an active lifestyle in adult age.

    Conclusion: The present study identifies barriers and facilitators for being physically active in adults living with CHD. It is essential to identify prerequisites for supporting and promoting physical activity and thereby hopefully prevent long-term adverse outcomes. Barriers can potentially be transformed to facilitators through increased knowledge in both the adult with CHD and the healthcare provider.

  • 152.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Berghammer, Malin
    Lämås, Kristina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Sandberg, Camilla
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Johansson, Bengt
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Facilitators and barriers for physical activity in adults with congenital heart disease2018Ingår i: European Heart Journal: ESC Congress 2018 25 - 29 August Munich, Germany, Oxford University Press, 2018, Vol. 39, artikel-id P5433Konferensbidrag (Refereegranskat)
  • 153.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Dellborg, Mikael
    Berghammer, Malin
    Sandberg, Camilla
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Engström, Gunnar
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Kirurgi.
    Moons, Philip
    Johansson, Bengt
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Patient reported outcomes are associated with physical activity level in adults with congenital heart disease2017Ingår i: International Journal of Cardiology, ISSN 0167-5273, E-ISSN 1874-1754, Vol. 243, s. 174-179Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: In general, adults with congenital heart disease (CHD) have impaired exercise capacity, and approximately 50% do not reach current recommendations on physical activity. Herein we analysed factors associated with physical activity level (PAL) in adults with CHD by using patient-reported outcomes (PRO). Methods: Patients with CHD (n = 471) were randomly selected from the national register on CHD and categorized according to complexity of lesions -simple (n = 172, 39.1 +/- 14.6 years), moderate (n = 212, 39 +/- 14.1 years), and severe (n = 87, 31.7 +/- 10.7 years). Participants completed a standardized questionnaire measuring PRO-domains including PAL. Variables associated with PAL were tested in multivariate logistic regression. Results: PAL was categorized into high (>= 3 METs = 2.5 h/week, n = 192) and low (>= 3 METs <2.5 h/week, n = 279). Patients with low PAL were older (42.6 vs. 35.8 years, p = 0.001), had more prescribed medications (51% vs. 39%, p = 0.009), more symptoms (25% vs. 16%, p = 0.02) and comorbidity (45% vs. 34% p= 0.02). Patients with low PAL rated a lower quality of life (76.6 vs. 83.4, p < 0.001), satisfaction with life (25.6 vs. 27.3, p = 0.003), a lower Physical Component Summary score (PCS) (78.1 vs. 90.5, p < 0.001) andMental Component Summary score (MCS) (73.5 vs. 79.5, p < 0.001). Complexity of heart lesion was not associated with PAL. The included PROs-separately tested in the model, together with age were associated with PAL. Conclusions: PCS and MCS are stronger associated with PAL than age and medical factors. The use of these PROs could therefore provide valuable information of benefit for individualized advice regarding physical activity to patients with CHD.

  • 154.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Lämås, Kristina
    Berghammer, Malin
    Sandberg, Camilla
    Johansson, Bengt
    Enablers and barriers for being physically active: experiences from adults with congenital heart diseaseManuskript (preprint) (Övrigt vetenskapligt)
  • 155.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Lämås, Kristina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Berghammer, Malin
    Sandberg, Camilla
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Avdelningen för fysioterapi.
    Johansson, Bengt
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Enablers and barriers for physical activity in adults with congenital heart disease2019Konferensbidrag (Refereegranskat)
  • 156.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Lämås, Kristina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Berghammer, Malin
    Sandberg, Camilla
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Johansson, Bengt
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    It ́s like balancing on a slackline: A description from adults living with congenital heart disease2018Ingår i: Cardiology in the Young, ISSN 1047-9511, E-ISSN 1467-1107, Vol. 28, nr Suppl. S1, s. S37-S37Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Introduction: Several studies have shown that adults with congenital heart disease have reduced exercise capacity and do not reach the recommended daily level of physical activity. With this in view, it is of great importance to investigate how this population experiences physical activity. The aim of the study is to illuminate how adults with congenital heart disease describes themselves in relation to physical activity.

    Methods: Semi-structured interviews with fourteen adults with complex congenital heart disease were performed. Patients were recruited from the clinic waiting list, based on their scheduled follow up and diagnosis. Interviews were analysed by qualitative content analysis.

    Results: The overall theme It´s like balancing on a slackline illustrates how adults with congenital heart disease described themselves in relation to physical activity. The overall theme consists of four themes: Being an adventurer- enjoying the challenges of physical activity, Being a realist- adapting to physical ability, Beinga non-doer- lacking prerequisites for physical activity and Being an outsider- feeling excluded depending on physical ability.

    Conclusions: The descriptions on themselves as a physically active were not constant or one-dimensional and the descriptions varied during the interviews, related to different time periods in life. It meant that they could described themselves as being an adventurer liking tough challenges, but at the same time describing themselves as being a non-doer with uncertainty over their physical strength. The findings point out specific factors for adults with CHD that might constitute as obstacles, but also possibilities for being physically active.

  • 157.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Lämås, Kristina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Berghammer, Malin
    Sandberg, Camilla
    Johansson, Bengt
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    It's like balancing on a slackline: a description of how adults with congenital heart disease describe themselves in relation to physical activity2018Ingår i: Journal of Clinical Nursing, ISSN 0962-1067, E-ISSN 1365-2702, Vol. 27, nr 15-16, s. 3131-3138Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    AIMS AND OBJECTIVES: To illuminate how adults with CHD describe themselves in relation to physical activity.

    BACKGROUND: Several studies have shown that adults with congenital heart disease (CHD) have reduced exercise capacity and do not reach the recommended daily level of physical activity. With this in view, it is of immense importance to investigate how this population experiences physical activity.

    DESIGN: Qualitative study with semi-structured interviews analysed with qualitative content analysis.

    METHODS: Semi-structured interviews were individually performed with fourteen adults (women=7, age 19-68 years) with complex CHD. Patients were purposively recruited from the clinic waiting list, based on a scheduled follow-up and diagnosis.

    RESULTS: The overall theme, It's like balancing on a slackline, illustrates how adults with CHD described themselves in relation to physical activity. This overall theme consisted of four subthemes: (1) Being an adventurer- enjoying the challenges of physical activity; (2) Being a realist- adapting to physical ability; (3) Being a non-doer- lacking prerequisites for physical activity; and (4) Being an outsider- feeling excluded depending on physical ability.

    CONCLUSIONS: Adults with CHD seem to have a diverse relationship to physical activity and it involves various aspects throughout the lifespan. The findings point out factors that might constitute as obstacles for being physically active, specific for people with chronic conditions like CHD. This highlights the importance of further exploring the hindering and facilitating factors for being physically active in order to get a deeper understanding of how to support adults with CHD to be physically active.

    RELEVANCE TO CLINICAL PRACTICE: Given the diverse relationship to physical activity, nurses have to further investigate the patients' relationship to physical activity, in order to support a healthy lifestyle. Nurses and allied health professionals should offer individualized exercise prescriptions and education about suitable physical activities in relation to physical ability. This article is protected by copyright. All rights reserved.

  • 158.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Sandberg, Camilla
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Thilén, Ulf
    Wadell, Karin
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Johansson, Bengt
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Exercise self-efficacy in adults with congenital heart disease2018Ingår i: International Journal of Cardiology: Heart and vasculature, E-ISSN 2352-9067, Vol. 18, s. 7-11Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: Physical activity improves health, exercise tolerance and quality of life in adults with congenital heart disease (CHD), and exercise training is in most patients a high-benefit low risk intervention. However, factors that influence the confidence to perform exercise training, i.e. exercise self-efficacy (ESE), in CHD patients are virtually unknown. We aimed to identify factors related to low ESE in adults with CHD, and potential strategies for being physically active.

    Methods: Seventy-nine adults with CHD; 38 with simple lesions (16 women) and 41 with complex lesions (17 women) with mean age 36.7 ± 14.6 years and 42 matched controls were recruited. All participants completed questionnaires on ESE and quality of life, carried an activity monitor (Actiheart) during four consecutive days and performed muscle endurance tests.

    Results: ESE in patients was categorised into low, based on the lowest quartile within controls, (≤ 29 points, n = 34) and high (> 29 points, n = 45). Patients with low ESE were older (42.9 ± 15.1 vs. 32.0 ± 12.4 years, p = 0.001), had more complex lesions (65% vs. 42%, p = 0.05) more often had New York Heart Association functional class III (24% vs. 4%, p = 0.01) and performed fewer shoulder flexions (32.5 ± 15.5 vs. 47.7 ± 25.0, p = 0.001) compared with those with high ESE. In a logistic multivariate model age (OR; 1.06, 95% CI 1.02-1.10), and number of shoulder flexions (OR; 0.96, 95% CI 0.93-0.99) were associated with ESE.

    Conclusion: In this study we show that many adults with CHD have low ESE. Age is an important predictor of low ESE and should, therefore, be considered in counselling patients with CHD. In addition, muscle endurance training may improve ESE, and thus enhance the potential for being physically active in this population.

  • 159.
    Bay, Annika
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Sandberg, Camilla
    Thilén, Ulf
    Wadell, Karin
    Johansson, Bengt
    PATIENTRAPPORTERADE UTFALLSMÅTT ÄR ASSOCIERADE MED FYSISK AKTIVITETSNIVÅ HOS VUXNA MED MEDFÖDDA HJÄRTFEL2017Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
  • 160.
    Beckman, Emelie
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Larsson, Anna-Maja
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Känslor av utsatthet: En litteraturstudie om erfarenheter av mötet med sjukvårdspersonal för kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld2016Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Partnerrelaterat våld är ett folkhälsoproblem och kvinnor är de som är mest utsatta. Kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld besöker sjukvården dubbelt så ofta jämfört med andra kvinnor. Sjukvårdspersonalen misslyckas ofta med att uppmärksamma och hjälpa kvinnorna.

    Syfte: Litteraturstudiens syfte är att belysa erfarenheter av mötet med sjukvårdspersonal för kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld.

    Metod: Litteraturstudie av kvalitativ ansats. Tolv vetenskapliga kvalitativa studier har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Tre kategorier och åtta underkategorier sammanställdes i resultatet.

    Resultat: Kvinnorna ville bli tillfrågade om partnerrelaterat våld av sjukvårdpersonalen. En del ansåg att det var svårt att avslöja våldet. Flera kvinnor uppgav att de inte fått den hjälp eller information de behövt. Kvinnorna som hade positiva erfarenheter belyste vikten av god information och ett empatiskt bemötande.

    Konklusion: Kvinnorna hade främst negativa erfarenheter av möten med sjukvårdspersonal. Sjukvårdspersonalen behöver få mer utbildning för att kunna ge en god vård.

  • 161.
    Belander, Elina
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Nordlund, Felicia
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som har typ 1 diabetes: -En litteraturstudie2017Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    ABSTRAKT

    Titel: Föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som har typ 1 diabetes

    Bakgrund: Typ 1 diabetes är en sjukdom som främst barn och unga får, som kräver livslång behandling. För barnens föräldrar innebär detta en omställning i det dagliga livet och i deras föräldraskap. Föräldrarna kan ha behov av stöttning från sjuksköterskan och diabetesteamet.

    Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som har typ 1 diabetes.

    Metod: En litteraturstudie är genomförd. Databassökning genomfördes i CINAHL, SCOPUS och PubMed. Resultaten från åtta kvalitativa studier granskades, analyserades och sammanställdes.

    Resultat: Resultatet sammanställdes i tre kategorier: Att bli en förälder till ett barn med typ 1 diabetes, att ställas inför utmaningar i vardagen och att få/inte få stöd från omgivningen.

    Konklusion: Föräldrar till ett barn med typ 1 diabetes kan uppleva att deras roll som förälder förändras efter att barnet fått sin diagnos. Familjecentrerad omvårdnad innefattar föräldradeltagande, vilket genom lyhördhet av sjuksköterskan kan stärka föräldrarnas förmåga att utföra omsorg för sina barn med typ 1 diabetes.

  • 162. Bellelli, Giuseppe
    et al.
    Mazzola, Paolo
    Morandi, Alessandro
    Bruni, Adriana
    Carnevali, Lucio
    Corsi, Maurizio
    Zatti, Giovanni
    Zambon, Antonella
    Corrao, Giovanni
    Olofsson, Birgitta
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Gustafson, Yngve
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Annoni, Giorgio
    Duration of Postoperative Delirium Is an Independent Predictor of 6-Month Mortality in Older Adults After Hip Fracture2014Ingår i: Journal of The American Geriatrics Society, ISSN 0002-8614, E-ISSN 1532-5415, Vol. 62, nr 7, s. 1335-1340Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    OBJECTIVES: To evaluate the association between number of days with delirium and 6-month mortality in elderly adults after hip fracture surgery. DESIGN: Prospective cohort study with 6-month follow-up. SETTING: Orthogeriatric Unit (OGU). PARTICIPANTS: Individuals (mean age = 84.3 +/- 6.4) admitted to the OGU between October 2011 and April 2013 with hip fracture (N = 199). MEASUREMENTS: Postoperative delirium (POD) was assessed daily using the Confusion Assessment Method algorithm and the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition, Text Revision, criteria. Multivariable Cox regression models were used to evaluate the association between POD of and 6-month mortality after surgery, after adjustment for covariates including age, prefracture residence, Katz activity of daily living score, New Mobility score, diagnosis of prefracture dementia, American Society of Anesthesiologists score, albumin serum levels, Charlson Comorbidity Index, and length of OGU stay. RESULTS: Fifty-seven participants (28.6%) developed POD. In the 6-month period after surgery, 35 (17.6%) participants died: 16 of 57 (28.1%) with POD and 19 / of 142 (13.4%) with no POD. The average duration of POD was 2.0 +/- 3.2 days for participants who died and 0.7 +/- 1.8 days for those who survived (P < .001). After adjusting for covariates, each day of POD in the OGU increased the hazard of dying at 6 months by 17% (hazard ratio = 1.17, 95% confidence interval = 1.07-1.28). CONCLUSION: In older adults undergoing hip fracture surgery, duration of POD is an important prognostic factor for 6-month mortality. Efforts to reduce duration of POD are therefore crucial for these individuals.

  • 163. Benedetti, Franzisca Domeisen
    et al.
    Ostgathe, Christoph
    Clark, Jean
    Costantini, Massimo
    Daud, Maria Laura
    Grossenbacher-Gschwend, Barbara
    Latten, Richard
    Lindqvist, Olav
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Peternelj, Andreja
    Schuler, Stefanie
    Tal, Kali
    van der Heide, Agnes
    Eychmueller, Steffen
    International palliative care experts' view on phenomena indicating the last hours and days of life2013Ingår i: Supportive Care in Cancer, ISSN 0941-4355, E-ISSN 1433-7339, Vol. 21, nr 6, s. 1509-1517Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Providing the highest quality care for dying patients should be a core clinical proficiency and an integral part of comprehensive management, as fundamental as diagnosis and treatment. The aim of this study was to provide expert consensus on phenomena for identification and prediction of the last hours or days of a patient's life. This study is part of the OPCARE9 project, funded by the European Commission's Seventh Framework Programme. The phenomena associated with approaching death were generated using Delphi technique. The Delphi process was set up in three cycles to collate a set of useful and relevant phenomena that identify and predict the last hours and days of life. Each cycle included: (1) development of the questionnaire, (2) distribution of the Delphi questionnaire and (3) review and synthesis of findings. The first Delphi cycle of 252 participants (health care professionals, volunteers, public) generated 194 different phenomena, perceptions and observations. In the second cycle, these phenomena were checked for their specific ability to diagnose the last hours/days of life. Fifty-eight phenomena achieved more than 80 % expert consensus and were grouped into nine categories. In the third cycle, these 58 phenomena were ranked by a group of palliative care experts (78 professionals, including physicians, nurses, psycho-social-spiritual support; response rate 72 %, see Table 1) in terms of clinical relevance to the prediction that a person will die within the next few hours/days. Twenty-one phenomena were determined to have "high relevance" by more than 50 % of the experts. Based on these findings, the changes in the following categories (each consisting of up to three phenomena) were considered highly relevant to clinicians in identifying and predicting a patient's last hours/days of life: "breathing", "general deterioration", "consciousness/cognition", "skin", "intake of fluid, food, others", "emotional state" and "non-observations/expressed opinions/other". Experts from different professional backgrounds identified a set of categories describing a structure within which clinical phenomena can be clinically assessed, in order to more accurately predict whether someone will die within the next days or hours. However, these phenomena need further specification for clinical use.

  • 164. Bengtsson-Tops, A
    et al.
    Saveman, Britt-Inger
    Umeå universitet, Medicinsk fakultet, Omvårdnad.
    Tops, D
    Staff experience and understanding of working with abused women suffering from mental illness.2009Ingår i: Health & social care in the community, ISSN 1365-2524, Vol. 17, nr 5, s. 459-65Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The phenomenon of abused women with mental illness is often unrecognised by staff working within welfare services. This may be explained by staff members' attitudes, insecurity or lack of awareness. Today, there are shortcomings in the knowledge of staff members' experiences and interpretations of abuse against women suffering from mental illness. The aim of this qualitative study was to describe how staff members experience and understand their work with abused women suffering from mental illness. Thematic interviews were conducted with 13 staff members from various welfare services. Data were subject to content analysis. The findings showed that working with abused women was experienced as ambiguous and painful and made the staff act pragmatically. Feelings of ambiguity were mainly related to the lack of theoretical frameworks for interpreting why women with mental illness are exposed to abuse. Painful experiences involved intertwined feelings of distress, frustration, worthlessness, ambivalence and powerlessness. These were all feelings that emerged in the direct encounters with the abused women. In response to the abused women's comprehensive needs, staff members acted pragmatically, implying networking without any sanction from the leaders of the organisation, compliance with routines and taking action in here-and-now situations. By acting pragmatically, staff members could achieve concrete results through their interventions. It is concluded that staff members, working with abused women with mental illness, are in a vulnerable situation and in need of formally accepted and implemented support and legitimacy as well as theoretical knowledge regarding causes and consequences of abuse in this particular group of women.

  • 165. Bentham, James
    et al.
    Di Cesare, Mariachiara
    Stevens, Gretchen A.
    Zhou, Bin
    Bixby, Honor
    Cowan, Melanie
    Fortunato, Lea
    Bennett, James E.
    Danaei, Goodarz
    Hajifathalian, Kaveh
    Lu, Yuan
    Riley, Leanne M.
    Laxmaiah, Avula
    Kontis, Vasilis
    Paciorek, Christopher J.
    Riboli, Elio
    Ezzati, Majid
    Abdeen, Ziad A.
    Hamid, Zargar Abdul
    Abu-Rmeileh, Niveen M.
    Acosta-Cazares, Benjamin
    Adams, Robert
    Aekplakorn, Wichai
    Aguilar-Salinas, Carlos A.
    Agyemang, Charles
    Ahmadvand, Alireza
    Ahrens, Wolfgang
    Al-Hazzaa, Hazzaa M.
    Al-Othman, Amani Rashed
    Al Raddadi, Rajaa
    Ali, Mohamed M.
    Alkerwi, Ala'a
    Alvarez-Pedrerol, Mar
    Aly, Eman
    Amouyel, Philippe
    Amuzu, Antoinette
    Andersen, Lars Bo
    Anderssen, Sigmund A.
    Anjana, Ranjit Mohan
    Aounallah-Skhiri, Hajer
    Ariansen, Inger
    Aris, Tahir
    Arlappa, Nimmathota
    Arveiler, Dominique
    Assah, Felix K.
    Avdicova, Maria
    Azizi, Fereidoun
    Babu, Bontha V.
    Bahijri, Suhad
    Balakrishna, Nagalla
    Bandosz, Piotr
    Banegas, Jose R.
    Barbagallo, Carlo M.
    Barcelo, Alberto
    Barkat, Amina
    Barros, Mauro V.
    Bata, Iqbal
    Batieha, Anwar M.
    Batista, Rosangela L.
    Baur, Louise A.
    Beaglehole, Robert
    Ben Romdhane, Habiba
    Benet, Mikhail
    Bernabe-Ortiz, Antonio
    Bernotine, Gailute
    Bettiol, Heloisa
    Bhagyalaxmi, Aroor
    Bharadwaj, Sumit
    Bhargava, Santosh K.
    Bhatti, Zaid
    Bhutta, Zulfiqar A.
    Bi, Hongsheng
    Bi, Yufang
    Bjerregaard, Peter
    Bjertness, Espen
    Bjertness, Marius B.
    Bjorkelund, Cecilia
    Blokstra, Anneke
    Bo, Simona
    Bobak, Martin
    Boddy, Lynne M.
    Boehm, Bernhard O.
    Boeing, Heiner
    Boissonnet, Carlos P.
    Bongard, Vanina
    Bovet, Pascal
    Braeckman, Lutgart
    Bragt, Marjolijn C. E.
    Brajkovich, Imperia
    Branca, Francesco
    Breckenkamp, Juergen
    Brenner, Hermann
    Brewster, Lizzy M.
    Brian, Garry R.
    Bruno, Graziella
    Bueno-de-Mesquita, H. B(as)
    Bugge, Anna
    Burns, Con
    Cabrera de Leon, Antonio
    Cacciottolo, Joseph
    Cama, Tilema
    Cameron, Christine
    Camolas, Jose
    Can, Gunay
    Candido, Ana Paula C.
    Capuano, Vincenzo
    Cardoso, Viviane C.
    Carlsson, Axel C.
    Carvalho, Maria J.
    Casanueva, Felipe F.
    Casas, Juan-Pablo
    Caserta, Carmelo A.
    Chamukuttan, Snehalatha
    Chan, Angelique W.
    Chan, Queenie
    Chaturvedi, Himanshu K.
    Chaturvedi, Nishi
    Chen, Chien-Jen
    Chen, Fangfang
    Chen, Huashuai
    Chen, Shuohua
    Chen, Zhengming
    Cheng, Ching-Yu
    Chetrit, Angela
    Chiolero, Arnaud
    Chiou, Shu-Ti
    Chirita-Emandi, Adela
    Cho, Belong
    Cho, Yumi
    Christensen, Kaare
    Chudek, Jerzy
    Cifkova, Renata
    Claessens, Frank
    Clays, Els
    Concin, Hans
    Cooper, Cyrus
    Cooper, Rachel
    Coppinger, Tara C.
    Costanzo, Simona
    Cottel, Dominique
    Cowell, Chris
    Craig, Cora L.
    Crujeiras, Ana B.
    D'Arrigo, Graziella
    d'Orsi, Eleonora
    Dallongeville, Jean
    Damasceno, Albertino
    Damsgaard, Camilla T.
    Dankner, Rachel
    Dauchet, Luc
    De Backer, Guy
    De Bacque, Dirk
    de Gaetano, Giovanni
    De Hanauw, Stefaan
    De Smedt, Delphine
    Deepa, Mohan
    Deev, Alexander D.
    Dehghan, Abbas
    Delisle, Helene
    Delpeuch, Francis
    Deschamps, Valerie
    Dhana, Klodian
    Di Castelnuovo, Augusto F.
    Dias-da-Costa, Juvenal Soares
    Diaz, Alejandro
    Djalalinia, Shirin
    Do, Ha T. P.
    Dobson, Annette J.
    Donfrancesco, Chiara
    Donoso, Silvana P.
    Doering, Angela
    Doua, Kouamelan
    Drygas, Wojciech
    Dzerve, Vilnis
    Egbagbe, Eruke E.
    Eggertsen, Robert
    Ekelund, Ulf
    El Ati, Jalila
    Elliott, Paul
    Engle-Stone, Reina
    Erasmus, Rajiv T.
    Erem, Cihangir
    Eriksen, Loise
    Escobedo-de la Pena, Jorge
    Evans, Alun
    Faeh, David
    Fall, Caroline H.
    Farzadfar, Farshad
    Felix-Redondo, Francisco J.
    Ferguson, Trevor S.
    Fernandez-Berges, Daniel
    Ferrante, Daniel
    Ferrari, Marika
    Ferreccio, Catterina
    Ferrieres, Jean
    Finn, Joseph D.
    Fischer, Krista
    Monterubio Flores, Eric
    Foeger, Bernhard
    Foo, Leng Huat
    Forslund, Ann-Sofie
    Forsner, Maria
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Högskolan Dalarna.
    Fortmann, Stephen P.
    Francis, Heba M.
    Francis, Damian K.
    do Carmo Franco, Maria
    Franco, Oscar H.
    Frontera, Guillermo
    Fuchs, Flavio D.
    Fuchs, Sandra C.
    Fujita, Yuki
    Furusawa, Takuro
    Gaciong, Zbigniew
    Gafencu, Mihai
    Gareta, Dickman
    Garnett, Sarah P.
    Gaspoz, Jean-Michel
    Gasull, Magda
    Gates, Louise
    Geleijnse, Johanna M.
    Ghasemian, Anoosheh
    Giampaoli, Simona
    Gianfagna, Francesco
    Giovannelli, Jonathan
    Giwercman, Aleksander
    Goldsmith, Rebecca A.
    Goncalves, Helen
    Gonzalez Gross, Marcela
    Gonzalez Rivas, Juan P.
    Bonet Gorbea, Mariano
    Gottrand, Frederic
    Graff-Iversen, Sidsel
    Grafnetter, Dusan
    Grajda, Aneta
    Grammatikopoulou, Maria G.
    Gregor, Ronald D.
    Grodzicki, Tomasz
    Grontved, Anders
    Gruden, Grabriella
    Grujic, Vera
    Gu, Dongfeng
    Gualdi-Russo, Emanuela
    Guan, Ong Peng
    Gudnason, Vilmundur
    Guerrero, Ramiro
    Guessous, Idris
    Guimaraes, Andre L.
    Gulliford, Martin C.
    Gunnlaugsdottir, Johanna
    Gunter, Marc
    Guo, Xiuhua
    Guo, Yin
    Gupta, Prakash C.
    Gureje, Oye
    Gurzkowska, Beata
    Gutierrez, Laura
    Gutzwiller, Felix
    Halkjaer, Jytte
    Hambleton, Ian R.
    Hardy, Rebecca
    Kumar, Rachakulla Hari
    Hata, Jun
    Hayes, Alison J.
    He, Jiang
    Hendriks, Marleen Ekisabeth
    Hernandez Cadena, Leticia
    Herrala, Sauli
    Heshmat, Ramin
    Hihtaniemi, Ilpo Tapani
    Ho, Sai Yin
    Ho, Suzanne C.
    Hobbs, Michael
    Hofman, Albert
    Hormiga, Claudi M.
    Horta, Bernardo L.
    Houti, Leila
    Howitt, Christina
    Htay, Thein Thein
    Htet, Aung Soe
    Htike, Maung Maung Than
    Hu, Yonghua
    Husseini, Abdullatif
    Huu, Chinh Nguyen
    Huybrechts, Inge
    Hwalla, Nahla
    Iacoviello, Licia
    Iannone, Anna G.
    Ibrahim, Mohsen M.
    Ikeda, Nayu
    Ikram, M. Arfan
    Irazola, Vilma E.
    Islam, Muhammad
    Ivkovic, Vanja
    Iwasaki, Masanori
    Jackson, Rod T.
    Jacobs, Jeremy M.
    Jafar, Tazeen
    Jamil, Kazi M.
    Jamrozik, Konrad
    Janszky, Imre
    Jasienska, Grazyna
    Jelakovic, Bojan
    Jiang, Chao Qiang
    Joffres, Michel
    Johansson, Mattias
    Jonas, Jost B.
    Jorgensen, Torben
    Joshi, Pradeep
    Juolevi, Anne
    Jurak, Gregor
    Juresa, Vesno
    Kaaks, Rudolf
    Kafatos, Anthony
    Kalter-Leibovici, Ofra
    Kapantais, Efthymios
    Kasaeian, Amir
    Katz, Joanne
    Kaur, Prabhdeep
    Kavousi, Maryam
    Keil, Ulrich
    Boker, Lital Keinan
    Keinanen-Kiukaanniemi, Sirkka
    Kelishadi, Roya
    Kemper, Han C. G.
    Kengne, Andre P.
    Kersting, Mathilde
    Key, Timothy
    Khader, Yousef Saleh
    Khalili, Davood
    Khang, Young-Ho
    Khaw, Kay-Tee H.
    Khouw, Ilse M. S. L.
    Kiechl, Stefan
    Killewo, Japhet
    Kim, Jeongseon
    Klimont, Jeannette
    Klumbiene, Jurate
    Koirala, Bhawesh
    Kolle, Elin
    Kolsteren, Patrick
    Korrovits, Paul
    Koskinen, Seppo
    Kouda, Katsuyasu
    Koziel, Slawomir
    Kratzer, Wolfgang
    Krokstad, Steinar
    Kromhout, Daan
    Kruger, Herculina S.
    Kubinova, Ruzena
    Kujala, Urho M.
    Kula, Krzysztof
    Kulaga, Zbigniew
    Kumar, R. Krishna
    Kurjata, Pawel
    Kusuma, Yadlapalli S.
    Kuulasmaa, Kari
    Kyobutungi, Catherine
    Laamiri, Fatima Zahra
    Laatikainen, Tiina
    Lachat, Carl
    Laid, Youcef
    Lam, Tai Hing
    Landrove, Orlando
    Lanska, Vera
    Lappas, Georg
    Larijani, Bagher
    Laugsand, Lars E.
    Bao, Khanh Le Nguyen
    Le, Tuyen D
    Leclercq, Catherine
    Lee, Jeannette
    Lee, Jeonghee
    Lehtimaki, Terho
    Lekhraj, Rampal
    Leon-Munoz, Luz M.
    Li, Yanping
    Lilly, Christa L.
    Lim, Wei-Yen
    Fernanda Lima-Costa, M.
    Lin, Hsien-Ho
    Lin, Xu
    Linneberg, Allan
    Lissner, Lauren
    Litwin, Mieczyslaw
    Liu, Jing
    Lorbeer, Roberto
    Lotufo, Paulo A.
    Eugenio Lozano, Jose
    Luksiene, Dalia
    Lundqvist, Annamari
    Lunet, Nuno
    Ma, Guansheng
    Ma, Jun
    Machado-Coelho, George L. L.
    Machi, Suka
    Maggi, Stefania
    Magliano, Dianna J.
    Maire, Bernard
    Makdisse, Marcia
    Malekzadeh, Reza
    Malhotra, Rahul
    Rao, Kodavanti Mallikharjuna
    Malyutina, Sofia
    Manios, Yannis
    Mann, Jim I.
    Manzato, Enzo
    Margozzini, Paula
    Markey, Oonagh
    Marques-Vidal, Pedro
    Marrugat, Jaume
    Martin-Prevel, Yves
    Martorell, Reynaldo
    Masoodi, Shariq R.
    Mathiesen, Ellisiv B.
    Matsha, Tandi E.
    Mazur, Artur
    Mbanya, Jean Claude N.
    McFarlane, Shelly R.
    McGarvey, Stephen T.
    McKee, Martin
    McLachlan, Stela
    McLean, Rachael M.
    McNulty, Breige A.
    Yusof, Safiah Md
    Mediene-Benchekor, Sounnia
    Meirhaeghe, Aline
    Meisinger, Christa
    Menezes, Ana Maria B.
    Mensink, Gert B. M.
    Meshram, Indrapal I.
    Metspalu, Andres
    Mi, Jie
    Michaelsen, Kim F.
    Mikkel, Kairit
    Miller, Jody C.
    Francisco Miquel, Juan
    Jaime Miranda, J.
    Misigoj-Durakovic, Marjeta
    Mohamed, Mostafa K.
    Mohammad, Kazem
    Mohammadifard, Noushin
    Mohan, Viswanathan
    Yusoff, Muhammad Fadhli Mohd
    Molbo, Drude
    Moller, Niels C.
    Molnar, Denes
    Mondo, Charles K.
    Monterrubio, Eric A.
    Monyeki, Kotsedi Daniel K.
    Moreira, Leila B.
    Morejon, Alain
    Moreno, Luis A.
    Morgan, Karen
    Mortensen, Erik Lykke
    Moschonis, George
    Mossakowska, Malgorzata
    Mostafa, Aya
    Mota, Jorge
    Motlagh, Mohammad Esmaeel
    Motta, Jorge
    Mu, Thet Thet
    Muiesan, Maria Lorenza
    Mueller-Nurasyid, Martina
    Murphy, Neil
    Mursu, Jaakko
    Murtagh, Elaine M.
    Musa, Kamarul Imran
    Musil, Vera
    Nagel, Gabriele
    Nakamura, Harunobu
    Namesna, Jana
    Nang, Ei Ei K.
    Nangia, Vinay B.
    Nankap, Martin
    Narake, Sameer
    Maria Navarrete-Munoz, Eva
    Neal, William A.
    Nenko, Ilona
    Neovius, Martin
    Nervi, Flavio
    Neuhauser, Hannelore K.
    Nguyen, Nguyen D.
    Nguyen, Quang Ngoc
    Nieto-Martinez, Ramfis E.
    Ning, Guang
    Ninomiya, Toshiharu
    Nishtar, Sania
    Noale, Marianna
    Norat, Teresa
    Noto, Davide
    Al Nsour, Mohannad
    O'Reilly, Dermot
    Oh, Kyungwon
    Olayan, Iman H.
    Anselmo Olinto, Maria Teresa
    Oltarzewski, Maciej
    Omar, Mohd A.
    Onat, Altan
    Ordunez, Pedro
    Ortiz, Ana P.
    Osler, Merete
    Osmond, Clive
    Ostojic, Sergej M.
    Otero, Johanna A.
    Overvad, Kim
    Owusu-Dabo, Ellis
    Paccaud, Fred Michel
    Padez, Cristina
    Pahomova, Elena
    Pajak, Andrzej
    Palli, Domenico
    Palloni, Alberto
    Palmieri, Luigi
    Panda-Jonas, Songhomitra
    Panza, Francesco
    Parnell, Winsome R.
    Parsaeian, Mahboubeh
    Pecin, Ivan
    Pednekar, Mangesh S.
    Peeters, Petra H.
    Peixoto, Sergio Viana
    Peltonen, Markku
    Pereira, Alexandre C.
    Perez, Cynthia M.
    Peters, Annette
    Petkeviciene, Janina
    Peykari, Niloofar
    Pham, Son Thai
    Pigeot, Iris
    Pikhart, Hynek
    Pilav, Aida
    Pilotto, Lorenza
    Pistelli, Francesco
    Pitakaka, Freda
    Piwonska, Aleksandra
    Plans-Rubio, Pedro
    Poh, Bee Koon
    Porta, Miquel
    Portegies, Marileen L. P.
    Poulimeneas, Dimitrios
    Pradeepa, Rajendra
    Prashant, Mathur
    Price, Jacqueline F.
    Puiu, Maria
    Punab, Margus
    Qasrawi, Radwan F.
    Qorbani, Mostafa
    Bao, Tran Quoc
    Radic, Ivana
    Radisauskas, Ricardas
    Rahman, Mahmudur
    Raitakari, Olli
    Raj, Manu
    Rao, Sudha Ramachandra
    Ramachandran, Ambady
    Ramke, Jacqueline
    Ramos, Rafel
    Rampal, Sanjay
    Rasmussen, Finn
    Redon, Josep
    Reganit, Paul Ferdinand M.
    Ribeiro, Robespierre
    Rigo, Fernando
    de Wit, Tobias F. Rinke
    Ritti-Dias, Raphael M.
    Rivera, Juan A.
    Robinson, Sian M.
    Robitaille, Cynthia
    Rodri-guez-Artalejo, Fernando
    del Cristo Rodriguez-Perez, Maria
    Rodriguez-Villamizar, Laura A.
    Rojas-Martinez, Rosalba
    Rojroongwasinkul, Nipa
    Romaguera, Dora
    Ronkainen, Kimmo
    Rosengren, Annika
    Rouse, Ian
    Rubinstein, Adolfo
    Ruhli, Frank J.
    Rui, Ornelas
    Sandra Ruiz-Betancourt, Blanca
    Horimoto, Andrea R. V. Russo
    Rutkowski, Marcin
    Sabanayagam, Charumathi
    Sachdev, Harshpal S.
    Saidi, Olfa
    Salanave, Benoit
    Salazar Martinez, Eduardo
    Salomaa, Veikko
    Salonen, Jukka T.
    Salvetti, Massimo
    Sanchez-Abanto, Jose
    Sandjaja,
    Sans, Susana
    Santos, Diana A.
    Santos, Osvaldo
    dos Santos, Renata Nunes
    Santos, Rute
    Saramies, Jouko L.
    Sardinha, Luis B.
    Sarrafzadegan, Nizal
    Saum, Kai-Uwe
    Savva, Savvas C.
    Scazufca, Marcia
    Rosario, Angelika Schaffrath
    Schargrodsky, Herman
    Schienkiewitz, Anja
    Schmidt, Ida Maria
    Schneider, Ione J.
    Schultsz, Constance
    Schutte, Aletta E.
    Sein, Aye Aye
    Sen, Abhijit
    Senbanjo, Idowu O.
    Sepanlou, Sadaf G.
    Shalnova, Svetlana A.
    Sharma, Sanjib K.
    Shaw, Jonathan E.
    Shibuya, Kenji
    Shin, Dong Wook
    Shin, Youchan
    Shiri, Rahman
    Siantar, Rosalynn
    Sibai, Abla M.
    Silva, Antonio M.
    Santos Silva, Diego Augusto
    Simon, Mary
    Simons, Judith
    Simons, Leon A.
    Sjostrom, Michael
    Slowikowska-Hilczer, Jolanta
    Slusarczyk, Przemyslaw
    Smeeth, Liam
    Smith, Margaret C.
    Snijder, Marieke B.
    So, Hung-Kwan
    Sobngwi, Eugene
    Söderberg, Stefan
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Kardiologi.
    Soekatri, Moesijanti Y. E.
    Solfrizzi, Vincenzo
    Sonestedt, Emily
    Song, Yi
    Sorensen, Thorkild I. A.
    Soric, Maroje
    Jerome, Charles Sossa
    Soumare, Aicha
    Staessen, Jan A.
    Starc, Gregor
    Stathopoulou, Maria G.
    Staub, Kaspar
    Stavreski, Bill
    Steene-Johannessen, Jostein
    Stehle, Peter
    Stein, Aryeh D.
    Stergiou, George S.
    Stessman, Jochanan
    Stieber, Jutta
    Stoeckl, Doris
    Stocks, Tanja
    Stokwiszewski, Jakub
    Stratton, Gareth
    Stronks, Karien
    Strufaldi, Maria Wany
    Sun, Chien-An
    Sundstroem, Johan
    Sung, Yn-Tz
    Sunyer, Jordi
    Suriyawongpaisal, Paibul
    Swinburn, Boyd A.
    Sy, Rody G.
    Szponar, Lucjan
    Tai, E. Shyong
    Tammesoo, Mari-Liis
    Tamosiunas, Abdonas
    Tang, Line
    Tang, Xun
    Tanser, Frank
    Tao, Yong
    Tarawneh, Mohammed Rasoul
    Tarp, Jakob
    Tarqui-Mamani, Carolina B.
    Taylor, Anne
    Tchibindat, Felicite
    Theobald, Holger
    Thijs, Lutgarde
    Thuesen, Betina H.
    Tjonneland, Anne
    Tolonen, Hanna K.
    Tolstrup, Janne S.
    Topbas, Murat
    Topor-Madry, Roman
    Torrent, Maties
    Toselli, Stefania
    Traissac, Pierre
    Trichopoulou, Antonia
    Trichopoulos, Dimitrios
    Trinh, Oanh T. H.
    Trivedi, Atul
    Tshepo, Lechaba
    Tulloch-Reid, Marshall K.
    Tuomainen, Tomi-Pekka
    Tuomilehto, Jaakko
    Turley, Maria L.
    Tynelius, Per
    Tzotzas, Themistoklis
    Tzourio, Christophe
    Ueda, Peter
    Ukoli, Flora A. M.
    Ulmer, Hanno
    Unal, Belgin
    Uusitalo, Hannu M. T.
    Valdivia, Gonzalo
    Vale, Susana
    Valvi, Damaskini
    van der Schouw, Yvonne T.
    Van Herck, Koen
    Minh, Hoang Van
    van Rossem, Lenie
    van Valkengoed, Irene G. M.
    Vanderschueren, Dirk
    Vanuzzo, Diego
    Vatten, Lars
    Vega, Tomas
    Velasquez-Melendez, Gustavo
    Veronesi, Giovanni
    Verschuren, W. M. Monique
    Verstraeten, Roosmarijn
    Victora, Cesar G.
    Viegi, Giovanni
    Viet, Lucie
    Viikari-Juntura, Eira
    Vineis, Paolo
    Vioque, Jesus
    Virtanen, Jyrki K.
    Visvikis-Siest, Sophie
    Viswanathan, Bharathi
    Vollenweider, Peter
    Voutilainen, Sari
    Vrdoljak, Ana
    Vrijheid, Martine
    Wade, Alisha N.
    Wagner, Aline
    Walton, Janette
    Mohamud, Wan Nazaimoon Wan
    Wang, Ming-Dong
    Wang, Qian
    Wang, Ya Xing
    Wannamethee, S. Goya
    Wareham, Nicholas
    Weerasekera, Deepa
    Whincup, Peter H.
    Widhalm, Kurt
    Widyahening, Indah S.
    Wiecek, Andrzej
    Wijga, Alet H.
    Wilks, Rainford J.
    Willeit, Johann
    Wilsgaard, Tom
    Wojtyniak, Bogdan
    Wong, Jyh Eiin
    Wong, Tien Yin
    Woo, Jean
    Woodward, Mark
    Wu, Frederick C.
    Wu, Jianfeng
    Wu, Shou Ling
    Xu, Haiquan
    Xu, Liang
    Yamborisut, Uruwan
    Yan, Weili
    Yang, Xiaoguang
    Yardim, Nazan
    Ye, Xingwang
    Yiallouros, Panayiotis K.
    Yoshihara, Akihiro
    You, Qi Sheng
    Younger-Coleman, Novie O.
    Yusoff, Ahmad F.
    Zainuddin, Ahmad A.
    Zambon, Sabina
    Zdrojewski, Tomasz
    Zeng, Yi
    Zhao, Dong
    Zhao, Wenhua
    Zheng, Yingfeng
    Zhou, Maigeng
    Zhu, Dan
    Zimmermann, Esther
    Cisneros, Julio Zuniga
    A century of trends in adult human height2016Ingår i: eLIFE, E-ISSN 2050-084X, Vol. 5, artikel-id e13410Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Being taller is associated with enhanced longevity, and higher education and earnings. We reanalysed 1472 population-based studies, with measurement of height on more than 18.6 million participants to estimate mean height for people born between 1896 and 1996 in 200 countries. The largest gain in adult height over the past century has occurred in South Korean women and Iranian men, who became 20.2 cm (95% credible interval 17.522.7) and 16.5 cm (13.319.7) taller, respectively. In contrast, there was little change in adult height in some sub-Saharan African countries and in South Asia over the century of analysis. The tallest people over these 100 years are men born in the Netherlands in the last quarter of 20th century, whose average heights surpassed 182.5 cm, and the shortest were women born in Guatemala in 1896 (140.3 cm; 135.8144.8). The height differential between the tallest and shortest populations was 19-20 cm a century ago, and has remained the same for women and increased for men a century later despite substantial changes in the ranking of countries.

  • 166.
    Bentorp, Stina
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Palmcrantz, Josefin
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Faktorer av betydelse för uppkomst av arbetsrelaterad stress2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 40 poäng / 60 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Stress är en fysiologisk reaktion på yttre och inre krav. Arbetsrelaterad stress har ökat och bidrar till en ökad risk att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa. IT-anställda löper högre risk att drabbas av exempelvis hjärtsjukdom orsakat av arbetsrelaterad stress jämfört med den allmänna befolkningen.

    Motiv: Stora delar av forskningen i området stress bland IT-anställda är genomförd i Asien men ytterligare studier om arbetsrelaterad stress i IT-branschen i Sverige behövs för att få en fördjupad kunskap.

    Syfte: Syftet var att kartlägga faktorer av betydelse för uppkomst av arbetsrelaterad stress och jämföra dessa mot graden av stress bland anställda på ett IT-företag i norra Sverige.

    Metod: Studien hade en kvantitativ design och genomfördes med hjälp av en webbenkät. Resultatet har analyserats i statistikprogrammet SIMCA.

    Resultat: Resultatet visade starkast korrelation mellan återhämtning, arbetsbelastning och rapporterad grad av stress. Demografisk data visade ingen korrelation med stress.

    Konklusion: God återhämtning och en rimlig arbetsbelastning minskade risken för stress och utmattning. Det är viktigt att företag och arbetsgivare följer aktuella lagar och förordningar gällande arbetsmiljö, något som företagssköterskan kan bidra till.

  • 167. Benzein, E
    et al.
    Hagberg, M
    Saveman, Britt-Inger
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Familj och sociala relationer2009Ingår i: Omvårdnadens grunder: perspektiv och förhållningssätt / [ed] Febe Friberg & Joakim Öhlén, Lund: Studentlitteratur , 2009, s. 65-86Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 168. Benzein, E
    et al.
    Hagberg, M
    Saveman, Britt-Inger
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Familj och sociala relationer2010Ingår i: Omvårdnadens grunder: en specialutgåva för sjuksköterskor / [ed] Anna-Karin Edberg, Lund: Studentlitteratur , 2010, s. 107-128Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 169. Benzein, Eva Gunilla
    et al.
    Hagberg, Margaretha
    Saveman, Britt-Inger
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    'Being appropriately unusual': a challenge for nurses in health-promoting conversations with families.2008Ingår i: Nursing Inquiry, ISSN 1320-7881, E-ISSN 1440-1800, Vol. 15, nr 2, s. 106-115Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    This study describes the theoretical assumptions and the application for health-promoting conversations, as a communication tool for nurses when talking to patients and their families. The conversations can be used on a promotional, preventive and healing level when working with family-focused nursing. They are based on a multiverse, salutogenetic, relational and reflecting approach, and acknowledge each person's experience as equally valid, and focus on families' resources, and the relationship between the family and its environment. By posing reflective questions, reflection is made possible for both the family and the nurses. Family members are invited to tell their story, and they can listen to and learn from each other. Nurses are challenged to build a co-creating partnership with families in order to acknowledge them as experts on how to lead their lives and to use their own expert knowledge in order to facilitate new meanings to surface. In this way, family health can be enhanced.

  • 170. Benzein, Eva Gunilla
    et al.
    Saveman, Britt-Inger
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Health-promoting conversations about hope and suffering with couples in palliative care.2008Ingår i: International Journal of Palliative Nursing, ISSN 1357-6321, E-ISSN 2052-286X, Vol. 14, nr 9, s. 439-445Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    BACKGROUND: Families living with a dying relative face existential challenges which need to be met by caregivers in a dialogue. AIM: To describe couples' experiences of participating in nurse-initiated health-promoting conversations about hope and suffering during home-based palliative care. METHOD: Data comprised semi-structured evaluative interviews with six couples. Each couple together had previously participated in three health-fostering conversations with nurses. Data were analyzed by content. RESULT: Talking with nurses about existential issues such as hope and suffering made couples feel that they were part of a trustful relationship, and that it was a healing experience. It gave them the opportunity to unburden themselves, as well as a way of learning and finding new strategies for managing daily life. CONCLUSION: Health-promoting conversations about hope and suffering should be implemented as a natural part of the caring relationship between caregivers and families in the palliative context.

  • 171. Berg, Katarina
    et al.
    Idvall, Ewa
    Nilsson, Ulrica
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Unosson, Mitra
    Postoperative recovery after different orthopedic day surgical procedures2011Ingår i: International Journal of Orthopaedic and Trauma Nursing, ISSN 1878-1241, E-ISSN 1878-1292, Vol. 15, nr 4, s. 165-175Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Orthopedic day surgery is common. Postoperative recovery may differ according to surgical procedures and personal factors. We studied postoperative recovery up to 2 weeks after different orthopedic day surgical procedures and tried to identify possible predictors associated with recovery. Three-hundred and fifty eight patients who had undergone knee arthroscopy or surgery to the hand/arm, foot/leg or shoulder were included. Data were collected on postoperative days 1, 7 and 14 using the Swedish Post-discharge Surgery Recovery scale, the emotional state, physical comfort and physical independence dimensions in the Quality of Recovery-23 and a general health question. Multiple linear regression was used to explore predictors of recovery. The shoulder patients experienced significantly lower postoperative recovery and general health 1 and 2 weeks after surgery compared to the other patient groups (p < 0.001). Significant predictors of recovery were age, perceived health and emotional status on the first postoperative day and type of surgery. Postoperative recovery after common orthopedic day surgical procedures varies and factors influencing it need to be further explored. The impact of a patient’s emotional state on recovery after day surgery can be of particular interest in this work. Post-discharge planning needs to be tailored to the surgical procedure.

  • 172.
    Berg, Linda
    et al.
    Umeå universitet, Humanistiska fakulteten, Etnologi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Hernborg, Emma
    Umeå universitet, Humanistiska fakulteten, Etnologi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Mot nya gränser: Kulturanalytiska perspektiv på sjuksköterskeyrket2001Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 173.
    Berg, Maria
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Paulsson, Katte
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    En kvalitativ litteraturstudie av sjuksköterskans erfarenhet av stress inom vården2018Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Abstrakt

    Bakgrund: Stressrelaterad ohälsa bland sjuksköterskor har lett till ökat antal sjukskrivningar, vilket resulterar i stora samhällskostnader. Arbetsrelaterad stress bidrar till att patientsäkerheten och vårdkvaliteten påverkas negativt. På grund av konsekvenserna av den arbetsrelaterade stressen, överväger nyutbildade såväl som erfarna sjuksköterskor att lämna professionen.  

     

    Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av arbetsrelaterad stress.

    Metod/design: En kvalitativ litteraturöversikt. En databassökning genomfördes i PubMed, PsycINFO och Cinahl. Detta resulterade i åtta artiklar vilka analyserades med inspiration av kvalitativ innehållsanalys.

     

    Resultat: Åtta subkategorier och tre kategorier presenterades. Dessa visade på att underbemanning, tidspress, maktlöshet och bristande relationer och stöd får konsekvenser för patientsäkerheten, sjuksköterskornas egen hälsa och sjuksköterskornas privatliv.

     

    Slutsats: Stor del av stressorerna berodde på organisationens uppbyggnad och struktur. Genom att förbättra sjuksköterskornas arbetsvillkor och arbetsmiljö kan  patientsäkerheten säkras samt att sjuksköterskeyrket kan bli ett mer attraktivt yrkesval. Detta skulle kunna motverka den sjuksköterskebrist som idag är ett globalt problem.

  • 174.
    Berg Marklund, Erik
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Jonsson, Tony
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Ambulanspersonals perspektiv och upplevelser av skadehändelser i underjordsgruvor2017Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Syfte: Att undersöka ambulanspersonals perspektiv och upplevelser av skadehändelser i underjordisk gruvmiljö.

    Metod: En kvalitativ intervjustudie med 13 deltagare på fem ambulansstationer runt om i Sverige med underjordsgruvor inom sitt upptagningsområde. Innehållet analyserades därefter utifrån en kvalitativ innehållsanalys.

    Resultat: Tre kategorier framkom, när larmet går om en skadehändelse i gruva. Ambulanspersonalen ser ett larm som en sällanhändelse och det kan upplevas laddat att åka dit. Bristande information initialt skapade en ovisshet och minskade möjligheten att överblicka situationen. Stora skadehändelser beskrivs vara problematiskt ur resurssynpunkt. Gruvkontext och egna erfarenheter påverkar händelseutfallet. Trots att gruvan beskrivs som en extrem miljö upplever ambulanspersonalen ingen skillnad i omhändertagandet när de kommer åt patienten. Den största skillnaden beskrivs förutom den extrema miljön vara tidsaspekten. Den tredje kategorin är sjukvårdsarbetet på plats i gruvan – ett sätt att lära för framtiden. Den personliga säkerheten prioriteras först och samarbetet på plats grundar sig i en tillit mellan ambulanspersonal, räddningstjänst och gruvans personal. Att gruvans personal följer med ner i gruvan upplever ambulanspersonal är viktigt då de inte vet hur de bör agera nere i gruvan. Många ambulansstationer hade inte någon aktiv utbildning kring gruvor. Studiebesök, utbildning och samövning med andra aktörer skulle göra dem bättre förberedda och känna en större känsla av kontroll av händelsen än vad de gör i dagsläget.

    Slutsats: Studien belyser flera upplevelser hos ambulanspersonal som kan komma att påverka deras förmåga att utföra en god vård och omvårdnad negativt. Några av de upplevda svårigheterna skulle, enligt resultatet, möjligen kunna lösas genom bland annat studiebesök, förtydligande av riktlinjer och gemensamma träffar för att diskutera larmplaner. Lösningarna bör vara av stort intresse för samtliga aktörer som kan bli involverade i en skadehändelse i en gruva.

  • 175.
    Berg, Therese
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Bladh, Frida
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Förekomst av stressrelaterad ohälsa och stöd hos anställda på ett IT-företag2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Stress kan uppstå till följd av ett flertal omständigheter men förvärras ofta när anställdaupplever lågt stöd från ledning och kollegor och vid låg kontroll över arbetet. Kostnader för psykisk ohälsapå arbetet ökar både nationellt och internationellt. Psykiatriska diagnoser är den största diagnosgruppenför pågående sjukfall både för män och kvinnor, och den psykiska ohälsan ökar hos den arbetandebefolkningen i Sverige.

    Syfte: Syftet med studien är att kartlägga förekomst av stressrelaterad ohälsa ochstöd bland anställda på ett IT-företag.

    Metod: Kvantitativ tvärssnittsstudie, webbaserad enkät med trevaliderade instrument (s-UMS, PSS-10 och QPSNordic). Studiepopulationen inkluderade 43 anställda vidett mindre, internationellt IT-företag med huvudkontor i Sverige. Statistisk analys utfördes med Spearmansrangkorrelation, Chi2-test samt deskriptiv statistik.

    Resultat: Flertalet av deltagarna rapporterade låganivåer av stress och höga nivåer av stöd. Majoriteten av deltagarna hade ingen risk för att utvecklautmattning enligt s-UMS men nästan en tredjedel hade måttligt eller uttalat utmattningssyndrom enligt s-UMS. Samband kunde påvisas mellan nivåer av stress, utmattning och stöd. Inga signifikanta skillnaderkunde påvisas gällande nivå av stress, risk för utmattning och nivå av stöd utifrån ålder ocharbetslivserfarenhet.

    Slutsats: Att känna stöd av kollegor och chefer minskar den upplevda stressen ochrisken för utmattning

  • 176.
    Bergdahl, Ellinor
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
    Allard, Per
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för klinisk vetenskap, Psykiatri.
    Aléx, Lena
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Lundman, Berit
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Gustafson, Yngve
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Gender differences in depression among the very old2007Ingår i: International psychogeriatrics, ISSN 1041-6102, E-ISSN 1741-203X, Vol. 19, nr 6, s. 1125-1140Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 177.
    Bergdahl, Ellinor
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
    Allard, Per
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för klinisk vetenskap, Psykiatri.
    Lundman, Berit
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Gustafson, Yngve
    Depression in the oldest old in urban and rural municipalities2007Ingår i: Aging & Mental Health, ISSN 1360-7863, E-ISSN 1364-6915, Vol. 11, nr 5, s. 570-578Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 178.
    Bergdahl, Ellinor
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik. Geriatrik.
    Gustavsson, Janna M C
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik. Geriatrik.
    Kallin, Kristina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik. Geriatrik.
    von Heideken Wågert, Petra
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik. Geriatrik.
    Lundman, Berit
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Bucht, Gösta
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik. Geriatrik.
    Gustafson, Yngve
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik. Geriatrik.
    Depression among the oldest old: the Umeå 85+ study2005Ingår i: International psychogeriatrics, ISSN 1041-6102, E-ISSN 1741-203X, Vol. 17, nr 4, s. 557-575Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 179.
    Bergfors, Christine
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Könsspecifika skillnader vid BPSD bland personer med kognitiv nedsättning i särskilt boende.2017Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    AbstraktBakgrund: Av alla personer med någon form av demenssjukdom beräknas 90 procent någongång i sjukdomsförloppet drabbas av BPSD - beteendemässiga och psykiska symtom viddemenssjukdom. Personer med BPSD har ofta ett behov av omsorg på särskilt boende.Symtomen vid vissa beteendemässiga och psykiska besvär skiljer sig åt mellan könen och kanha betydelse för omvårdnaden av dessa personer. Syftet med studien var att jämföraförekomst av BPSD mellan kvinnor och män bland personer med kognitiv nedsättning isärskilt boende. Design: Denna studie är en kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Analysenär en sekundäranalys. Metod: Ett urval av totalt 836 personer med kognitiv nedsättning (582kvinnor och 254 män), boendes på särskilt boende i två större städer i Västerbottens läninkluderades. För att skatta symtom användes enskilda frågor utifrån instrumentet the Multi-Dimensional Dementia Assessment Scale (MDDAS). Jämförelser mellan grupperna gjordesmed hjälp av Pearson χ2 test . Resultat: Resultatet visade på signifikanta skillnader mellanhur BPSD gestaltar sig hos kvinnor och hos män. Kvinnor skattades i högre grad att gråta,vara ängsliga, vara ledsna, att rulla (dukar), att vara misstänksamma, ha hörselhallucinationeroch att gömma saker. Män var mer benägna att urinera på olämpliga platser och att staplasaker. Slutsats: Studien har visat på skillnader i specifika BPSD-symtom mellan könen.Dessa beteenden skulle kunna tolkas som försök till kommunikation. Den här kunskapenförväntas kunna användas vid kvalitetsutveckling på särskilda boenden och andraverksamheter där personer med demenssjukdom vårdas. Det kan i sin tur kunna leda tillförbättrad livskvalitet för de drabbade.

  • 180.
    Bergfors, Sara
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Nygren, Martina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Att ha tid, kunskap och att våga känna: En litteraturstudie om sjuksköterskors upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i en nära relation2017Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Abstrakt

    Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer.

    Bakgrund: Våld i nära relationer (VNR) är ett stort samhällsproblem och utsatta kvinnor upplever svårigheter med att söka hjälp. Sjuksköterskor har en unik möjlighet att synliggöra dessa kvinnor, men beskriver barriärer till att utföra detta.

    Metod: En översiktlig litteraturstudie av nio kvalitativa studier. Artiklar från CINAHL, PubMed och PsychInfo granskades, analyserades och sammanställdes.

    Resultat: Huvudteman som framkom i resultatet var Kunskap, en nyckel att ingripa, Tidsbrist som barriär och Det emotionella arbetet. Sjuksköterskor beskrev att bristande kunskap försvårade arbetet med våldsutsatta och efterfrågade utbildning. De framhöll att tidsbrist kunde leda till en sämre vård. Mötet med våldsutsatta kan ha en emotionell kvarvarande effekt på sjuksköterskor varpå stödjande åtgärder behövs.

    Slutsats: Sjuksköterskor behöver utbildning i arbetet med att identifiera och kommunicera med våldsutsatta kvinnor. Det finns behov av att belysa tidsbristens inverkan på mötet med den våldsutsatta. Mer forskning kring sjuksköterskors emotionella behov samt deras kunskapsläge och stereotypa uppfattningar relaterat till VNR finns och bör ligga till grund för förbättringsarbete inom vården av kvinnor utsatta för VNR.

     

    Nyckelord: sjuksköterskor, våld i nära relationer, bemötande

  • 181.
    Berggren, Emma
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Nilsson, Eira
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Föräldrars upplevelse av att ha barn med typ 1-diabetes2014Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Det är vanligt att föräldrar till barn med diabetes upplever en psykisk påfrestning, både kring diagnostillfället men även flera år efter. När ett barn drabbas av diabetes faller det största ansvaret för egenvården på föräldrarna. Sjuksköterskan har en central roll när det gäller att stödja och vägleda föräldrarna och barnet.

    Syfte: Syftet med den här litteraturstudien är att belysa föräldrars upplevelse av att ha barn med typ 1-diabetes.

    Metod: Åtta empiriska studier med kvalitativ ansats har granskats och analyserats. En analysmetod som påminner om beskrivande metasyntestänkande har använts.

    Resultat: Sjukdomens oförutsägbarhet, den ständiga planering och den konstanta vaksamheten den kräver upplevdes som psykiskt påfrestande för föräldrarna. Det upplevdes som värdefullt att samarbeta kring diabetesvården, känna tillit och få emotionellt stöd. Föräldrarna kände oro för långtidskomplikationer och barnens övergång till tonåren. Att lära sig hantera ett liv med diabetes är en process som inleds med självklander och övergår i acceptans.

    Slutsats: Utifrån resultatet är det påfrestande att ha barn med diabetes. På vägen till att finna acceptans har sjuksköterskan en central roll. Det är av betydelse för sjuksköterskan att vara medveten om föräldrarnas upplevelse för att kunna ge professionell vård, ett gott bemötande och ta hänsyn till familjens alla behov.

  • 182.
    Berggren, Linda
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Hjalmar Andersson, Åsa
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Psykisk ohälsa i somatisk slutenvård. Att vårda patienter med psykisk ohälsa på medicin- och kirurgavdelning2014Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Syfte. Syftet med studien är att belysa viktiga aspekter i mötet mellan sjuksköterskan och patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska slutenvården.

    Bakgrund. Patienter som lider av psykisk ohälsa vårdas frekvent i den somatiska slutenvården. Sjuksköterskor på medicin och kirurgavdelningar möter och vårdar dessa patienter tillsammans med undersköterskor och läkare, men är de som har omvårdnadsansvaret för patienterna.

    Design. Kvalitativ intervjustudie.

    Metod. Åtta legitimerade sjuksköterskor vid kirurg och medicinavdelning med olika långa anställningstid, intervjuades individuellt. Alla sjuksköterskor utom en intervjuades på sin arbetsplats inom arbetstid. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och analysen resulterade i två kategorier och sju underkategorier.

    Resultat. Kategorier som formades från det analyserade materialet var; Erfarenheter, reflektioner och information är grundelement för det goda mötet och; Kunskap och samordning underlättar vårdarbete. Resultatet visar att sjuksköterskor i den somatiska slutenvården upplever att de har en önskan och en vilja att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa på ett bra sätt.

    Sjuksköterskorna beskriver i stor utsträckning att tidsbrist hos sjuksköterskan och bristen på möjlighet till sekretess mellan patienter med psykisk ohälsa och sjuksköterska är faktorer som påverkar bemötande, vårdkvalitet och arbetsmiljö negativt.

    Vidare upplever sjuksköterskorna att kunskapsbrist om psykisk ohälsa, stressig vårdmiljö och begränsad möjlighet till konsultation är faktorer som påverkar vården av patienter med psykisk ohälsa.

    Slutsats. Sjuksköterskorna upplever att tidsbrist påverkar vårdkvalitet och arbetsmiljö negativt. Sjuksköterskorna önskar kompetensutveckling i området psykisk ohälsa och ett utvecklat samarbete kring personer med psykisk ohälsa. Både med yrkesgrupper på avdelning och med psykiatrisk klinik, för ökad vårdkvalitet för personer med psykisk ohälsa.

  • 183.
    Berggren, Monica
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Karlsson, Åsa
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Lindelöf, Nina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
    Englund, Undis
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Olofsson, Birgitta
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Ortopedi. Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Nordstöm, Peter
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Gustafson, Yngve
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Stenvall, Michael
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Effects of geriatric interdisciplinary home rehabilitation on complications and readmissions after hip fracture: a randomized controlled trial2019Ingår i: Clinical Rehabilitation, ISSN 0269-2155, E-ISSN 1477-0873, Vol. 33, nr 1, s. 64-73Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Objective: This pre-planned secondary analysis of geriatric interdisciplinary home rehabilitation, which was initially found to shorten the postoperative length of stay in hospital for older individuals following hip fracture, investigated whether such rehabilitation reduced the numbers of complications, readmissions, and total days spent in hospital after discharge during a 12-month follow-up period compared with conventional geriatric care and rehabilitation.

    Design: Randomized controlled trial.

    Setting: Geriatric department, participants' residential care facilities, and ordinary housing.

    Subjects: Individuals aged ⩾70 years with acute hip fracture (n = 205) were included.

    Intervention: Geriatric interdisciplinary home rehabilitation was individually designed and aimed at early discharge with the intention to prevent, detect, and treat complications after discharge.

    Main measures: Complications, readmissions, and days spent in hospital were registered from patients' digital records and interviews conducted during hospitalization and at 3- and 12-month follow-up visits.

    Results: No significant difference in outcomes was observed. Between discharge and the 12-month follow-up, among participants in the geriatric interdisciplinary home rehabilitation group (n = 106) and control group (n = 93), 57 (53.8%) and 44 (47.3%) had complications (P = 0.443), 46 (43.4%) and 38 (40.9%) fell (P = 0.828), and 38 (35.8%) and 27 (29.0%) were readmitted to hospital (P = 0.383); the median total days spent in hospital were 11.5 and 11.0 (P = 0.353), respectively.

    Conclusion: Geriatric interdisciplinary home rehabilitation for older individuals following hip fracture resulted in similar proportions of complications, readmissions, and total days spent in hospital after discharge compared with conventional geriatric care and rehabilitation.

  • 184.
    Berggren, Monica
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Stenvall, Michael
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Englund, Undis
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Olofsson, Birgitta
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Gustafson, Yngve
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Geriatrik.
    Co-morbidities, complications and causes of death among people with femoral neck fracture: a three-year follow-up study2016Ingår i: BMC Geriatrics, ISSN 1471-2318, E-ISSN 1471-2318, Vol. 16, artikel-id 120Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: The poor outcome after a hip fracture is not fully understood. The aim of the study was to describe the prevalence of co-morbidities, complications and causes of death and to investigate factors that are able to predict mortality in old people with femoral neck fracture. Methods: Data was obtained from a randomized, controlled trial with a 3-year follow-up at Umea University Hospital, Sweden, which included 199 consecutive patients with femoral neck fracture, aged >= 70 years. The participants were assessed during hospitalization and in their homes 4, 12 and 36 months after surgery. Medical records and death certificates were analysed. Results: Multivariate analysis revealed that cancer, dependence in P-ADL (Personal Activities of Daily Living), cardiovascular disease, dementia at baseline or pulmonary emboli or cardiac failure during hospitalization were all independent predictors of 3-year mortality. Seventy-nine out of 199 participants (40 %) died within 3 years. Cardiovascular events (24 %), dementia (23 %), hip-fracture (19 %) and cancer (13 %) were the most common primary causes of death. In total, 136 participants suffered at least one urinary tract infection; 114 suffered 542 falls and 37 sustained 56 new fractures, including 13 hip fractures, during follow-up. Conclusion: Old people with femoral neck fracture have multiple co-morbidities and suffer numerous complications. Thus randomized intervention studies should focus on prevention of complications that might be avoidable such as infections, heart diseases, falls and fractures.

  • 185.
    Berggren, Rebecca
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Rönnqvist, Elina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Självskadebeteende: Sjuksköterskans upplevelse2014Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 186.
    Bergh, Johanna
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Rydberg, Claes
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Egenvårdsråd vid cytostatikabehandling: En jämförande studie mellan öppenvård och slutenvård2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Syfte: Att undersöka i vilken utsträckning personer med cancersjukdom har erhållit egenvårdsråd i samband med cytostatikabehandling - en jämförande studie mellan öppen- och slutenvård. Bakgrund: Personer med cancersjukdom som genomgår cytostatikabehandling skall erhålla information om eventuella biverkningar och hur dessa kan lindras och förebyggas dvs. egenvårdsråd. Egenvård är ett aktuellt ämne och forskning visar på vikten av välinformerade patienter då detta bidrar till ökad delaktighet och trygghet i sin sjukdomssituation. Få studier har undersökt förekomsten av givna egenvårdsråd samt jämfört skillnader mellan öppen-och slutenvård. Design: Deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ design. Metod: Data samlades in via enkäter på 41 studiedeltagare på en onkologisk klinik våren 2017. Enkäten bestod av 12 flervalsfrågor utformade av författarna. Resultat: Analysen visade inte på några signifikanta skillnader i givna egenvårdsråd mellan öppen-och slutenvård. Överlag hade deltagarna erhållit egenvårdsråd gällande få symtom/biverkningar. Resultatet visade på att deltagare var mycket nöjda med erhållna egenvårdsråd & trygga med att hantera biverkningar. Muntlig & skriftlig information gavs i större utsträckning inom öppenvården, men denna skillnad var ej statistiskt signifikant. Slutsats: Studien visar att vissa patienter erhållit egenvårdsråd i större utsträckning jämfört med andra patienter samtidigt som det var vanligare att deltagare erhållit egenvårdsråd gällande vissa specifika symtom/biverkningar. I denna studie kunde inga eller mycket små skillnader ses mellan öppenvård och slutenvård. Sjuksköterskor var en viktig källa till egenvårdsråd samtidigt som läkare och i vissa fall undersköterskor var en informationskälla. Studien visar att deltagarna generellt sätt var mycket nöjda.

  • 187. Bergland, Adel
    et al.
    Hofoss, Dag
    Kirkevold, Marit
    Vassbo, Tove
    Edvardsson, David
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Person-centred ward climate as experienced by mentally lucid residents in long-term care facilities2015Ingår i: Journal of Clinical Nursing, ISSN 0962-1067, E-ISSN 1365-2702, Vol. 24, nr 3-4, s. 406-414Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Aims and objectives. To assess the content validity and reliability of the Person-centred Climate Questionnaire-Patient version in long-term care facilities, to describe residents' perceptions of the extent to which their ward climate was person-centred and to explore whether person-centredness was associated with facility and resident characteristics, such as facility and ward size, having a sensory garden and having a primary caregiver.

    Background. The importance of the physical environment to persons with dementia has been investigated. However, research is lacking regarding the extent to which mentally lucid residents experience their physical and psycho-social ward climate as person-centred and the factors influencing their experience.

    Design. Cross-sectional survey design.

    Methods. The Person-centred Climate Questionnaire-Patient version was translated into Norwegian with forward and backward translation. The content validity index for scales was assessed. The Person-centred Climate Questionnaire-Patient version was completed by 145 mentally lucid residents in 17 Norwegian long-term care facilities. Reliability was assessed by Cronbach's alpha and item-total correlations. Test-retest reliability was assessed by paired samples t-test and Spearman's correlation. To explore differences based on facility and resident characteristics, independent-samples t-test and one-way ANOVA were used.

    Results. The content validity index for scales was satisfactory. The Person-centred Climate Questionnaire-Patient version was internally consistent and had satisfactory test-retest reliability. The climate was experienced as highly person-centred. No significant differences were found, except that residents in larger facilities experienced the climate as more person-centred in relation to everyday activities (subscale 2) than residents in smaller facilities.

    Conclusion. The Norwegian version of the Person-centred Climate Questionnaire-Patient version can be regarded as reliable in a long-term care facility context. Perceived degree of person-centredness was not associated with facility or resident characteristics, such as the number of residents, having a sensory garden or knowing that one has a primary caregiver.

    Relevance to clinical practice. A person-centred climate can be attained in different kinds of long-term care facilities.

  • 188. Bergland, Adel
    et al.
    Kirkevold, Marit
    Edvardsson, David
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Psychometric properties of the Norwegian Person-centred Climate Questionnaire from a nursing home context2012Ingår i: Scandinavian Journal of Caring Sciences, ISSN 0283-9318, E-ISSN 1471-6712, Vol. 26, nr 4, s. 820-828Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: The physical and psychosocial environments in nursing homes influence the residents everyday life as well as their well-being and thriving. The staffs perceptions of and relationships with the residents are crucially important to quality care. Quality care is described often as person-centred. Few measurement tools exist that focus on person-centred care in nursing homes.

    Objective: The aim of this study was to evaluate the psychometric properties of the Norwegian version of the Person-centred Climate QuestionnaireStaff version (PCQ-S).

    Design: This study had a cross-sectional survey design.

    Participants and Settings: Two hundred and nine healthcare and support staff in five nursing homes in the eastern part of Norway.

    Methods: The Swedish PCQ-S was translated into Norwegian with forward and backward translation. The relevance of the items included in the questionnaire was assessed by an expert panel of 10 nursing home care staff, because the questionnaire has not been used in this context previously. A psychometric evaluation using statistical estimates of validity and reliability was performed. The discriminatory capacity of the questionnaire was also tested.

    Results: The content validity index was satisfactory (0.78). The PCQ-S showed high internal consistency reliability in that Cronbachs a was satisfactory for the total scale (0.92) and the three subscales (0.81, 0.89 and 0.87). The testretest reliability was also satisfactory as evident from a Spearmans correlation coefficient of 0.76 (p < 0.01) between the total PCQ scores at test and retest. The Norwegian version retained the original factor structure of the Swedish version.

    Conclusion: As the psychometric evaluation showed satisfactory validity and reliability scores, this study supports the Norwegian version of the PCQ-S when applied to a sample of nursing home staff.

  • 189. Bergland, Adel
    et al.
    Kirkevold, Marit
    Sandman, Per-Olof
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Hofoss, Dag
    Vassbo, Tove
    Edvardsson, David
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Thriving in long-term care facilities: instrument development, correspondence between proxy and residents' self-ratings and internal consistency in the Norwegian version2014Ingår i: Journal of Advanced Nursing, ISSN 0309-2402, E-ISSN 1365-2648, Vol. 70, nr 7, s. 1672-1681Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Aims. To develop an instrument for measuring thriving among residents in long-term care facilities, to assess the correspondence between proxy ratings and self-report and the internal consistency of the Norwegian version. Background. The instrument was developed from the life-world concept of thriving and thereby has a different theoretical basis than existing 'dementia related' quality-of-life instruments. Thriving relates the experience of older persons to the place where they live. Proxy instruments need to be developed for residents in long-term care facilities who are not able to report their subjective experiences. Design. Instrument development using cross-sectional survey design. Methods. The instrument was developed in three versions (resident, family and staff) from a theory on thriving. Forty-eight triads consisting of a resident, family member and primary nurse from 12 Norwegian nursing homes participated. Data collection took place between March-December 2011. Inter-rater agreement between the groups was assessed by Cohen's kappa coefficient (weighted). Internal consistency was evaluated by Cronbach's alpha. Homogeneity was explored through item-total correlations. Results. Agreement between residents, family members and staff was poor or fair (<0.41) in six of 38 items. These items were excluded. The 32-items instrument had satisfactory Cronbach's alpha values in each of the three samples and satisfactory homogeneity as item-total correlations was substantial without being excessive and thus indicated that items were measuring the same construct. Conclusion. The instrument appears to have internal consistency and enable reliable proxy measures of the thriving construct. Further psychometric assessment including checking for possible item redundancy is needed.

  • 190. Bergland, Ådel
    et al.
    Kirkevold, Marit
    Sandman, Per-Olof
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. Department of Neurobiology, Care Sciences and Society, Karolinska Institutet, Sweden.
    Hofoss, Dag
    Edvardsson, David
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad. School of Nursing and Midwifery, La Trobe University, Melbourne, Victoria, Australia.
    The thriving of older people assessment scale: validity and reliability assessments2015Ingår i: Journal of Advanced Nursing, ISSN 0309-2402, E-ISSN 1365-2648, Vol. 71, nr 4, s. 942-951Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    AimTo explore construct validity and reliability of the Thriving of Older People Assessment Scale. BackgroundThe concept of thriving emphasizes person-environment interaction in relation to well-being. The Thriving of Older People Assessment Scale has been developed and evaluated as a self-report and proxy scale based on the theory of thriving. DesignCross-sectional survey design. MethodThe Thriving of Older People Assessment Scale was completed by a sample of 259 residents, 146 family members and 52 staff from 13 long-term care facilities in Norway and Sweden. Data were collected between April 2010-December 2011. Exploratory factor analysis was applied to explore construct validity in terms of factor structure and dimensionality of the 32-item scale in relation to the thriving theory. Reliability was explored through internal consistency estimation using Cronbach's alpha and through homogeneity evaluation using corrected item-total correlations. ResultsExploratory factor analysis resulted in five factors (subscales) that corresponded meaningfully with the thriving theory and were labelled 1: Resident' attitudes towards being in long-term care; 2: Quality of care and caregivers; 3: Resident engagement and peer relationships; 4: Keeping in touch with people and places; and 5: Quality of the physical environment. The scale had satisfactory internal consistency and homogeneity estimates. ConclusionThe 32-item Thriving of Older People Assessment Scale can be regarded as construct valid and reliable. Its factor structure corresponded logically to the thriving theory and its factors showed satisfactory internal consistency and homogeneity. Nevertheless, the TOPAS would benefit from further testing in other populations and contexts.

  • 191. Berglind, Daniel
    et al.
    Nyberg, Gisela
    Willmer, Mikaela
    Persson, Margareta
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Wells, Michael
    Forsell, Yvonne
    An eHealth program versus a standard care supervised health program and associated health outcomes in individuals with mobility disability: study protocol for a randomized controlled trial2018Ingår i: Trials, ISSN 1745-6215, E-ISSN 1745-6215, Vol. 19, artikel-id 258Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: Young adults with mobility disability (MD) are less likely to engage in regular physical activity (PA) compared with their able-bodied peers and inactive adults with a MD are more likely to report one or more chronic diseases compared to those who are physically active. Despite the vast amount of research published in the field of PA interventions over the past decades, little attention has been focused on interventions aiming to increase PA among individuals with MD. Thus, we propose to compare the effects of an eHealth program compared to a usual care supervised health program on levels of PA and other health behaviors. 

    Methods: The current intervention will use a randomized controlled trial (RCT) design with two treatment groups (an eHealth program and a usual care supervised health program) in young adults with newly acquired MD. In total, 110 young adults (aged 18-40 years) with a MD, acquired within the past 3 years, will be recruited to participate in a 12-week intervention. The primary study outcome is accelerometer-measured time spent in moderate to vigorous PA. Secondary outcomes includes health-related quality of life, depression, stress, fitness, body composition, diet, musculoskeletal pain, motivation to exercise and work ability.

    Discussion: There is a lack of RCTs investigating effective ways to increase levels of PA in young adults with MD. Increased levels of PA among this physically inactive population have the potential to substantially improve health-related outcomes, possibly more so than in the general population. The trial will put strong emphasis on optimizing exercise adherence and investigating feasibility in the two treatment programs. The Ethical Review Board (EPN) at Karolinska Institutet has approved the study (2017/1206-31/1).

  • 192.
    Berglund, Ann-Sofi
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Bransell-Kantoniemi, Maria
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    BVC-sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med övervikt och fetma bland barn under 5 1/2 år2013Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Övervikt och fetma är ett ökande problem bland barn i tidig ålder. Syftet var att belysa BVC-sjuksköterskorserfarenheter av att arbeta med övervikt och fetma bland barn under 5 ½ år. Nio BVC-sjuksköterskor intervjuades. Texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att BVC-sjuksköterskorna inte beskriver fetma och övervikt som ett stort problem. Resultatet visade på kulturella skillnader. I det dagliga arbetet använder de sig av stödjande och motiverande samtal utan att kritisera eller skuldbelägga föräldrarna. I arbetet med övervikt och fetma är det viktigt att se arbetet långsiktigt ur ett familjeperspektiv.

  • 193.
    Berglund, Evelina
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Gahlin, Emilié
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Utmanande möten: Distriktssköterskor erfarenheter av stressfyllda arbetssituationers inverkan på patientbemötandet2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Vårdbehovet hos den svenska befolkningen ökar, antalet distriktssköterskor minskar och primärvården är inte tillräckligt utbyggd utifrån rådande behov. I denna organisation utsätts därför vårdpersonal för en högre grad av arbetsrelaterad stress samtidigt som de ska tillfredsställda en patients grundläggande vårdbehov på ett professionellt sätt. För patienter är det viktigt att bli lyssnad på och få uppleva sig bli bemötta som en individ. 

    Motiv: En ökad förståelse av hur arbetsrelaterad stress påverkar patientbemötandet är av stor vikt för att förbättra distriktssköterskans arbetsmiljö och öka patienters trygghet. Syfte: Belysa distriktssköterskors erfarenheter av hur arbetsrelaterad stress inverkar på patientbemötandet på hälsocentral.

    Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ metod. Datamaterialet samlades in genom nio semistrukturerade intervjuer från distriktssköterskor bosatta i antingen Västerbottens, Västernorrland eller Uppsala län. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys och bildade slutligen åtta subkategorier, tre kategorier och ett tema.

    Resultat: Distriktssköterskornas erfarenheter av hur arbetsrelaterad stress inverkar på patientbemötandet beskrivs under temat “Svårigheter att förhålla sig professionell” och kategorierna “Ofokuserat bemötande”, “Oengagerat bemötande” och “Vårdcentrerat bemötande”. 

    Konklusion: Distriktssköterskors erfarenheter är att de av arbetsrelaterad stress försöker effektivisera patientmöten. Konsekvensen av försöken är att de ofta uppvisar ett förhållningssätt som inte står i relation med hur de förknippar professionalitet.

  • 194.
    Berglund, Sara
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Hot och våld bygger en mur i vårdrelationen: Omvårdnadspersonals erfarenheter av hot och våld i omvårdnadsarbetet inom slutenpsykiatrisk vård2015Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Hot och våld saknar generellt accepterade definitioner och är ett känt fenomen inom slutenpsykiatrisk vård. Förekomsten av hot och våld är svår att fastställa på grund av underrapportering och definitionssvårigheter. Konsekvenser av hot och våld har emotionella, fysiska, professionella, organisatoriska samt ekonomiska konsekvenser. Psykiatrisk vård berör relationer mellan omvårdnadspersonal och patient som är en central del i omvårdnadsarbetet. Omvårdnadspersonal inom slutenpsykiatrisk vård kommer i kontakt med hotfulla och våldsamma patienter där hantering och prevention är en uppgift för omvårdnadspersonal. Det finns begränsat med vetenskaplig forskning kring omvårdnadspersonals erfarenheter av hot och våld fokuserat på omvårdnadsarbetet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonals erfarenheter av hot och våld i omvårdnadsarbetet inom slutenpsykiatrisk vård. Design: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Metod: Ändamålsenligt urval med åtta deltagare. Datainsamling genomfördes våren och sommaren 2015 och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av tre kategorier och nio subkategorier. Resultatet presenteras under kategorierna: ́Hot och våld sätter en osynlig vägg i mötet med patienten ́, ́Hot och våld skapar ett tomrum i omvårdnadsarbetet ́ och ́Hot och våld fjärmar omvårdnadspersonal och patient från varandra ́. Slutsats: Hot och våld skapar svårigheter i omvårdnadsarbetet kring utförande av omvårdnadsåtgärder, tillgodose omvårdnadsbehov och kan bygga en mur i vårdrelationen till patienten.

  • 195.
    Berglund, Sara
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Eriksson, Beatrice
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Kvinnors erfarenheter av att leva med urininkontinens: En litteraturstudie2018Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Urininkontinens definieras som ofrivilligt urinläckage och räknas som en dold folksjukdom. Kvinnor är överrepresenterade men det förekommer även hos män. Ekonomiskt sätter sjukdomen spår i samhället. Beräknad utgift enbart för inkontinens uppgår årligen till 2% av samtliga kostnader i samband med vård i svensk sjukvård. Urininkontinens orsakar störningar i det dagliga livet för den drabbade.

    Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva kvinnors erfarenheter av att leva med urininkontinens.

    Metod: I litteraturstudien med kvalitativ ansats användes elva artiklar som valdes ut för att analyseras med flerstegsanalys. En flerstegsanalys utfördes och sammanställdes i kategorier och underkategorier. Artiklar söktes i två databaser; Cinahl och PubMed.

    Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åtta underkategorier. Upplevelse av skam: Tabubelagt ämne, Rädd att bli avslöjad, Inverkan på vardagen. Rutinmässigt beteende, Att begränsa sig, Förändrad självbild, Att relationer påverkas, Vårdpersonalens bemötande: Tankar om att inte bli tagen på allvar, Vikten av kommunikation.

    Konklusion: Urininkontinens är ett skamfyllt ämne som det är svårt att prata om, svårt att söka vård för och det finns en tvekan om hur samtalsämnet ska tas upp.

  • 196.
    Berglund, Sara
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Åström, Sture
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Lindgren, Britt-Marie
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Patients' Experiences After Attempted Suicide: A Literature Review2016Ingår i: Issues in Mental Health Nursing, ISSN 0161-2840, E-ISSN 1096-4673, Vol. 37, nr 10, s. 715-726Artikel, forskningsöversikt (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The aim of this study has been to synthesize research on suicidal patients' experiences of the suicide process. A literature search was performed in CINAHL, PubMed, and PsycINFO, and the analysis of the 15 articles covered was based on meta-synthesis. Patients experience a wide variety of feelings regarding their situation during the suicide process, and these exist on two levels: they relate to the different aspects of care that the patients receive and the patients' need to communicate with others and regain hope. The patients in this study described the struggle to maintain hope when life became too difficult and their suffering despite a sense of security, and they sought to achieve emotional balance. A good understanding of how suicidal individuals live with and manage suicidal ideation, while maintaining hope is important for planning effective nursing care. Further research from the patient perspective is needed to further develop psychiatric care for people at risk of suicide.

  • 197.
    Bergman, Birgit
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Karlström, Elisabeth
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Effekter av hund i omvårdnaden av äldre personer med demenssjukdom2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 198.
    Bergman, Caroline
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Johansson, Sofie
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning: -En intervjustudie2017Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Tanken med telefonrådgivningen var både att minska antalet besök hos läkarna men även öka tillgängligheten genom att slussa patienterna till rätt vårdnivå i början av sjukdomsprocessen. Sjuksköterskan i telefonrådgivningen ska göra adekvata och välgrundade omvårdnadsbedömningar utifrån den vårdsökandes individuella hälsoproblem. De ska även kunna bemöta och kommunicera på ett sätt som inger trygghet. Telefonrådgivning är en självständig och utmanande arbetsuppgift som kräver kompetens hos sjuksköterskan.

    Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning.

    Metod: Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med åtta sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att granska och tolka materialet.

    Resultat: Genom bearbetning av analysen framkom fem kategorier vilka benämns; Att ge ett bra bemötande, Behov av återhämtning, Att möta utmaningar, Att vara professionell, Att utvecklas inom arbetet samt underkategorier.

    Slutsats: Denna studie har belyst komplexiteten i att arbeta med telefonrådgivning för människor med olika symtom i alla åldrar. Det är ett arbete som kräver gedigen erfarenhet, kompetens och självständighet. Studien har synliggjort en positiv upplevelse av arbetet och visar att det krävs tydliga strategier för att kunna utföra arbetet på ett patientsäkert sätt.

  • 199.
    Bergman, Julia
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Bjelkefelt, Ida
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Att balansera privatliv och arbetsliv: Hur skiftarbetande sjuksköterskor med barn i förskoleåldern upplever balans mellan arbetsliv och privatliv2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Tidigare forskning visar på att skiftarbete kan orsaka social stress då det inkräktar på privatliv och kan försvåra sociala relationer. Statistik visar att tre av tio anställda som arbetar skift har svårt att kombinera arbete och fritid.

    Motiv: Då endast ett fåtal studier har kunnat hittas om hur skiftarbetande sjuksköterskor med barn i förskoleåldern upplever balans mellan arbetsliv och privatliv avser denna studie att tillföra mer kunskap inom ämnet.

    Syfte: Syftet med studien är att beskriva upplevelse av balans mellan privatliv och arbetsliv bland skiftarbetande sjuksköterskor med barn i förskoleåldern.

    Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Tio skiftarbetande sjuksköterskor med barn i förskoleåldern intervjuades utifrån en intervjuguide. Intervjuer transkriberades och analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.

    Resultat: Sjuksköterskorna beskrev att deras oregelbundna arbetstider ofta leder till brist på återhämtning. Deltagarna uppgav även att de upplevde dåligt samvete gentemot sin familj för att de arbetade skift. Vidare beskrevs att deras oregelbundna arbetstider påverkade dem på så sätt att de missade sociala aktiviteter. Sjuksköterskorna belyste även att stöd från sin partner var viktigt relaterat till deras arbetstider. Samtliga deltagare såg fördelar med skiftarbete i deras nuvarande livssituation. Diskussion: Resultatet visar på både negativa och positiva aspekter inför att arbeta skift med småbarn. Både brist på återhämtning och upplevelse av att missa sociala aktiviteter framkommer i resultatet, trots detta beskrev ändå sjuksköterskorna att fördelarna med deras oregelbundna arbetstider övervägde nackdelarna. Skiftarbetet

    möjliggjorde att barnen behövde tillbringa kortare tid på förskolan vilket var en aspekt som fick sjuksköterskorna att inte vilja att byta till ett arbete som är förlagt enbart under dagtid.

    Konklusion: För att skiftarbetande sjuksköterskor med barn i förskoleåldern ska kunna finna en balans mellan arbetsliv och privatliv är det av vikt att arbetsgivaren har ett helhetsperspektiv.

  • 200.
    Bergman, Linda
    et al.
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Danielsson, Mia
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Vårdpersonals följsamhet till handhygienrutiner inom hälso. och sjukvården: En litteraturstudie om faktorer som främjar eller hindrar2016Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Utövande av handhygienrutiner är en av de viktigaste åtgärderna inom vården för att förhindra vårdrelaterade infektioner. Årligen orsakar vårdrelaterade infektioner stort lidande för patienter och kan leda till bestående skador och döden. All personal inom hälso- och sjukvården är enligt lag ålagda att följa de regler kring basala hygienrutiner som fastställts av Socialstyrelsen.

    Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vad som främjar eller hindrar vårdpersonalens följsamhet till handhygienrutiner inom hälso- och sjukvården, samt äldrevården.

    Metod: Inklusionskriterierna för litteraturstudien var all vårdpersonal och studenter på sjukhus och äldreboenden. Nio artiklar valdes för att belysa vårdpersonalens upplevelser, perspektiv och erfarenheter. Artiklarna skulle vara skrivna på engelska och peer reviewed samt etiskt granskade. I litteraturstudien har de nio kvalitativa artiklarna kvalitetsbedömts efter SBU:s modell. Artikelsökningarna har gjorts på databaserna: Cinahl, Scopus och PubMed. Exklusionkriterierna var all personal inom tandvården. Analysmetoden innebar att texten kondenserades ned utan att innehållet förlorades. Tio underkategorier framkom i analysen som sedan delades in i två huvudkategorier.

    Resultat: Resultatet visar att organisatoriska och individuella faktorer har betydelse för utövandet av god handhygien. Information och utbildning höjde följsamheten tillfälligt. Att ha bra förebilder inom yrkesområdet sågs som viktigt och höjde vårdpersonalens benägenhet till att utföra hygienrutiner.

    Slutsats: Denna litteraturstudie visar att utförande av handhygien är beroende både av organisatoriska- och individuella faktorer. Det finns många metoder för att öka följsamheten, men författarna har inte funnit någon metod som gör att bra rutiner bibehålls. Orsaker som nämnts är bland annat tidsbrist och attityd till att utföra handhygienrutiner.

1234567 151 - 200 av 2338
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf