Umeå University's logo

Following substantial investments in battery production and fossil-free steel, a few select places in northern Sweden are currently undergoing rapid economic and cultural changes. The aim of this article is to explore the role language education plays for three different groups of (im)mobile subjects – refugees, labor migrants, and cosmopolitan elites – in the ongoing social transformations. By using the time-consuming and ideologically charged social practice of teaching and learning languages as a lens, it is argued that although framed as a sustainability project, the pace of the transformation is set by the accelerating logic of capitalism, posing a challenge to the democratic planning of inclusive local communities, as well as to societal subsystems characterized by much slower temporal regimes. Hence, although Sweden is committed to a “just transition” as part of the Paris Agreement, some are obviously benefiting much more than others from this transition. This paper further highlights the potentially high costs for the local communities that “win” the bids for the new green industries. Apart from considerable economic costs in the present, another result might also be increased social stratification and weakening social cohesion in the long term.

Ett fåtal utvalda plats i norra Sverige upplever nu hastiga ekonomiska och kulturella förändringar till följd av omfattande investeringar i batteriproduktion och fossilfritt stål. Syftet med den här artikeln är att utforska vilken roll språkundervisning spelar för tre olika grupper av (im)mobila subjekt – flyktingar, arbetsmigranter och kosmopolitiska eliter – i den pågående samhällsomvandlingen. Genom att utgå från de tidskrävande och ideologiskt laddade sociala praktikerna undervisning och lärande av språk visas här att även om samhällsomvandlingen ofta ramas in som ett hållbarhetsprojekt så bestäms hastigheten av kapitalismens accelererande logik, vilket innebär utmaningar för demokratiska planeringsprocesser, likväl som för samhälleliga delsystem som präglas av betydligt långsammare temporala regimer. Även om Sverige har förbundit sig att arbeta för en rättvis omställning som en del av Parisavtalet blir det därför tydligt att somliga tjänar betydligt mer än andra på den här omvandlingen. Artikeln belyser vidare de potentiellt höga kostnaderna för lokalsamhällen som ”vinner” tävlingen om de nya gröna industrierna. Förutom betydande ekonomiska kostnader i samtiden kan ett annat resultat bli ökad stratifiering och minskad social sammanhållning på lång sikt.

The aim of this thesis is to critically examine opportunities and obstacles to develop teaching in Swedish as a second language on equal ground. This is done by ethnographically exploring a group of students’ and their teachers’ lived experiences of language and teaching practices in a school and society in northern Sweden’s peripheralized interior. In the different chapters focus is on how Swedish and other named languages are socially constructed in relation to the students, and how this process affects (and is affected by) their conditions to produce lived multilingual spaces (cf. Lefebvre 1991) and to take place as legitimate speakers (Bourdieu 1991b) of Swedish. 

By directing attention towards “the white listening subjects” (Flores 2021; Flores and Rosa 2015) that repeatedly assess the participants as inadequate language learners and illegitimate language users, neoliberal views of linguistic competence as first and foremost an individual skill are challenged (Del Percio and Flubacher 2017). In contrast to the monotonous and dominated spaces (Lefebvre 1991:164) where Swedish is used, it is also shown how the students produce more permissive spaces, where they learn languages such as Hindi, Moldavian and Turkish, from each other as well as from interaction with popular culture and digital medias. It is argued that the heterogenous language practices characterizing these appropriated, polyrhythmical spaces (Lefebvre 2004:105) or heterotopias (Foucault 2008a), have the potential to shed light on how a language pedagogy on equal grounds could be developed.

In the concluding chapter, the author discusses how we can imagine ways of teaching Swedish as a second language that, instead of being built upon monolingualism and nativespeakerism (Ortega 2019), tries to realize multilingualism and social justice. By drawing upon Rancière’s (1991) radical notion of equality – where equality is seen as a starting point rather than a distant goal – it is not only suggested that a language pedagogy on equal ground must strive to open up spaces where valued linguistic resources can be developed, but also that we need new conceptualizations of language, better aligned with multilingual subjects in the age of migrations. The optimistic suggestion, following the sometimes disheartening descriptions of the young participants’ lives in Nyland, is that the heterotopias (Foucault 2008a) of Fjällskolan can be a point of departure for a conversation about the more concrete didactical implications of this study.

Andreas Nuottaniemi, språkforskare, Umeå universitet, skriver en replik till en krönika av Karina Folkesson om språk och svenskaundervisning.

Flerspråkiga elever får ofta höra att språket är den nyckel de behöver för tillträde till samhälle och utbildning. Men för de kosmopolitiska ungdomarna på Älvskolan i Nyland är svenska inte så mycket en nyckel som del av ett påtagligt stängt rum få av dem kommer in i. I detta kapitel argumenterar författaren för ett perspektivskifte i relation till elever med svenska som andraspråk. I stället för att lägga ansvaret för kontruktionen av den metaforiska nyckeln på eleverna själva, behöver en andraspråksundervisning med jämlikhet som utgångspunkt bidra till att öppna de rum där svenska kan användas och utvecklas.

Norra Sveriges inland är ett område som historiskt präglats av mobilitet och flerspråkighet (Edlund, 2009; Westergren & Åhl, 2007). Här samsas sedan länge finska och samiska varieteter med svenska dialekter, och sedan en något kortare tid tillbaka skriftliga och muntliga versioner av det svenska standardspråket. Därtill har de senaste decennierna turism, flyktingmigration  och mobiliteten hos multinationella företag satt mer eller mindre tydliga spår i det språkliga landskapet (Lindgren et al., 2016).

Samtidigt målar representationerna av detta perifera område ofta upp en annan bild: Norrland beskrivs som stillastående, konservativt och traditionellt och framhålls på så sätt som en motpol till det modernt urbana (Eriksson, 2010). I offentlig diskurs och forskning om migrationsrelaterad flerspråkighet är det inte heller områden som dessa som står i fokus (jfr. Pietikäinen et al., 2016).

I detta paper presenteras preliminära resultat från en pågående etnografisk studie om ungdomars levda erfarenhet av språk och språkinlärning i norra Sveriges inland.  I likhet med den binära logik som framställer glesbygden som motsatsen till stadens mångfald och rörelse, befinner sig flyktingar på de lägsta nivåerna av den mobilitetens hierarki där kosmopoliten tronar högst upp (jfr Blommaert, 2010; Cresswell, 2015). Men i deltagarnas berättelser om att utveckla och använda sina språkliga resurser i ett glesbygdssammanhang kommer en delvis annorlunda historia att framträda här. I periferins marginaler växer bilden av en kosmopolitism underifrån (Cresswell, 2015) fram, där den språkliga diversiteten formas av ungdomarnas (im)mobilitet.

Referenser

Blommaert, J. (2010). The sociolinguistics of globalization. Cambridge University Press.

Cresswell, T. (2015). Place: An introduction (2nd ed.). Wiley Blackwell.

Edlund, L.-E. (2009). Språklig mångfald i södra lappmarken. In M. Cronqvist & E. Östergren (Eds.), Samtal i rörelse: Elva essäer om mänskliga möten och språkets kraft (pp. 149–159). Makadam.

Eriksson, M. (2010). (Re)producing a periphery: popular representations of the Swedish North. Kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet.

Lindgren, E., Sullivan, K. P. H., Outakoski, H., & Westum, A. (2016). Researching literacy development in the globalised North: Studying tri-lingual children’s English writing in Finnish, Norwegian and Swedish Sápmi. In D. R. Cole & C. Woodrow (Eds.), Super Dimensions in Globalisation and Education (pp. 55–68). Springer.

Pietikäinen, S., Kelly-Holmes, H., Jaffe, A. M., & Coupland, N. (2016). Sociolinguistics from the periphery: Small languages in new circumstances. Cambridge University Press.

Westergren, E., & Åhl, H. (2007). Mer än ett språk: Antologi om flerspråkigheten i norra Sverige (2nd ed.). Norstedts akademiska förlag.

The rural inland of northern Sweden is an area historically characterized by mobility and multilingualism (Edlund, 2009; Westergren & Åhl, 2007). For centuries, Finnish and Sámi varieties have coexisted with Swedish dialects here, and for a shorter period of time with written and oral varieties of the Swedish standard language. Lately, tourism, refugee migration and the mobility of multinational companies have left more or less visible traces in the linguistic landscape (Lindgren et al., 2016).

At the same time, representations of this peripheral region paint a different picture: northern Sweden is described as stagnant, conservative and traditional, and thus constitutes the opposite to the modern and urban south (Eriksson, 2010). In public discourse as well as research on migration-related multilingualism, areas such as these are furthermore seldom under investigation (Pietikäinen et al., 2016).

In this paper I will present results from an ethnographic study of young migrants’ lived experiences of language and language learning in the rural North. Similar to the binary logic that portrays sparsely populated areas as the opposite of the city’s diversity and movement, refugees are at the lowest levels of the mobility hierarchy where the cosmopolitan reigns supreme (cf. Blommaert, 2010; Cresswell, 2015). But in the participants’ narratives about developing and using their linguistic resources in a rural context, a partly different story appears. In the margins of the periphery, an image of cosmopolitanism from below (Cresswell, 2015) emerges, where the linguistic diversity is shaped as much by the young migrants’ mobility as by their immobility.

References

Blommaert, J. (2010). The sociolinguistics of globalization. Cambridge University Press.

Cresswell, T. (2015). Place: An introduction (2nd ed.). Wiley Blackwell.

Edlund, L.-E. (2009). Språklig mångfald i södra lappmarken [Linguistic diversity in southern Sápmi]. In M. Cronqvist & E. Östergren (Eds.), Samtal i rörelse: Elva essäer om mänskliga möten och språkets kraft (pp. 149–159). Makadam.

Eriksson, M. (2010). (Re)producing a periphery: popular representations of the Swedish North. Kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet.

Lindgren, E., Sullivan, K. P. H., Outakoski, H., & Westum, A. (2016). Researching literacy development in the globalised North: Studying tri-lingual children’s English writing in Finnish, Norwegian and Swedish Sápmi. In D. R. Cole & C. Woodrow (Eds.), Super Dimensions in Globalisation and Education (pp. 55–68). Springer.

Pietikäinen, S., Kelly-Holmes, H., Jaffe, A. M., & Coupland, N. (2016). Sociolinguistics from the periphery: Small languages in new circumstances. Cambridge University Press.

Westergren, E., & Åhl, H. (2007). Mer än ett språk: Antologi om flerspråkigheten i norra Sverige (2nd ed.) [More than a language: on the multilingualism of northern Sweden]. Norstedts akademiska förlag.