Umeå University's logo

Den som utsätts för brott och kommer i kontakt med rättsväsendet har en del rättigheter. Men hur regleras dessa, och vilka utmaningar finns för polis, åklagare och domstol när brottsoffrets rättigheter ska tillgodoses? Och hur ges brottsoffer upprättelse och gottgörelse? Den här antologin behandlar rättsliga perspektiv på brottsofferfrågor. Det handlar om hur rättsprocessen ser ut, om att det finns olika brottsoffergrupper som har särskilda behov och att företeelser ibland ställer olika rättigheter mot varandra. Denna upplaga är uppdaterad med hänsyn till juridisk utveckling på området. Nya kapitel har tillkommit som särskilt fokuserar på områdena könsrelaterat våld, ekonomiskt våld och barnpornografibrott, där skyddet i lagstiftningen varierar. Brottsoffer - Rättsliga perspektiv vänder sig till studenter inom juridik och polisutbildning, men passar även för kurser inom kriminologi och socialt arbete. De som i sin verksamhet kommer i kontakt med rättsliga frågor kopplade till brottsoffer kan också ha stor användning av bokens viktiga innehåll.

Denna rapport är en del av forskningsprojektet Hatbrott i rättsprocessensom vuxit fram genom en dialog mellan forskare och praktiker. Projektets utgångspunkt har varit att bidra med kunskap som kan stärka rättsväsendets arbete med hatbrott och samtidigt fördjupa förståelsen avde utmaningar som finns i rättsprocessens olika delar.

Rapporten fokuserar på träffsäkerheten i Polismyndighetenshatbrottsmarkering och bygger på analyser av ett omfattande datamaterial bestående av polisanmälningar, förundersökningar och intervjuer med hatbrottsspecialister från hela landet. Genom att kombinera statistiska analyser med yrkesverksammas erfarenheter har vi strävat efter att identifiera både orsaker till felkategoriseringar och möjliga vägar framåt för att stärka arbetet med att identifiera hatbrott.

Twenty years ago, the Swedish National Council for Crime Prevention presented a report that highlighted serious problems with regard to identifying, investigating, and sentencing offenders for hate crimes. The same problems have also been described in international research from several other countries. Since then, several measures have been taken to remedy these problems, but it remains unknown whether these measures have been successful. The aim of the present study is therefore to trace developments over time, using Sweden as a case study, and to evaluate the extent to which the problems identified earlier have been remedied. The results show that the problems identified by the Swedish National Council for Crime Prevention still remain despite a continuous process of reform. Theoretical links and parallels to international research are discussed throughout the article.