Umeå University's logo

This chapter is based on research conducted in Sweden with young sports-active children participating in non-elite sports. The main focus was to explore the phenomenon of emotional abuse of children in sport from the perspective of the children and young athletes. The study is theoretically grounded in the new sociology of childhood and draws inspiration from the theory of different sports worlds within children's sport. This chapter explores young athletes perspectives about how negative emotions arise from emotionally abusive interactions during sports practice and the resulting effects on the child. Data were collected from semi-structured interviews with 15 girls and boys aged 12–18 involved in gymnastics, swimming, floorball, football and volleyball. The study found that emotional abuse takes different forms and involves both peers and coaches, often occurring in situations where the young athletes’ sport performance is displayed and evaluated. The emotionally abusive behaviour seems to have a range of harmful effects for the child. This chapter adds to the existing literature by examining how emotional abuse is expressed and experienced within non-elite youth sports, what forms of interaction contribute to the experience of negative emotions and what harmful effects it may have.

Child abuse in sports is a significant threat to the well-being of young athletes. The aim of this study was to create in-depth knowledge of children’s perspectives and relational situations regarding the manifestation and effects of emotional abuse towards athletes in children’s sports. Based on interviews with 15 children aged 12–18 and five coaches, five themes of emotionally abusive interactions were identified: (a) scolding by coaches; (b) negative criticism from coaches and children; (c) expression of aggression and disappointment by coaches; (d) teasing and joking by children; and (e) denial of attention and support from coaches. These interactions lead to emotionally harmful effects for some of the children, which were not always recognized by coaches and were sometimes downplayed. The findings have implications for identifying situations and behaviours that may constitute emotional abuse in children’s sports, paving the way for proactive measures aimed at preventing emotional abuse.

The aim of this study was to contribute to the research field of children’s rights in sports by synthesizing the scientific approaches applied and topics addressed in previous social science research focused on children’s rights per se. A scoping literature review was conducted via database searches (Scopus, Web of Science, SPORTDiscus). The search strategy yielded 44 articles eligible for inclusion. The analysis showed that the articles covered 17 identified topics in total, most frequently abuse. Fewer than half had a direct focus on children’s rights in sports. The research was mostly descriptive, non-theoretical and encompassed few countries, sports and ages. The sample of empirical studies generally encompassed child participants or international policy and regulations. In conclusion, studies with more explanatory and theoretical designs and a clearer, direct focus on children’s rights would be beneficial for enhancing general and theoretical understanding of children’s rights and explaining associated problems.

The purpose of the study was through a case study to analyze the staging and experiences of an educational intervention carried out with team sports active boys in Sweden, which aimed to change a problematic masculinity in Swedish society. The case study is ethnographic in nature where an authentic educational process is followed and studied through observations, interviews and documents. The empirical material consists of observations of 14 intervention sessions with 100 boys (10–14 years of age), interviews with in total 17 participants; ten boys, three coaches, two educators and two operations managers. This article problematizes how intentions to change problematic masculinity is expressed through interventions with boys within the framework of team sports in Sweden. New knowledge is created about how different forms of masculinities are presented, negotiated, and challenged in education of boys in a sports locker room context. The results show that with different views on the problems among those involved, the intervention, as a solution to problematic masculinity, risks becoming counterproductive, which is reinforced if the content is not relevant to and adapted for the young target group.  We argue for a more nuanced views on problematic masculinity, especially in relation to interventions-based education of young boys in sport as a solution which is in focus in this study. 

Syftet med studien var att genom en fallstudie analysera iscensättning och erfarenheter av en pedagogisk intervention genomförd med pojkar aktiva i lagidrott i Sverige, vilken syftade till att förändra problematisk maskulinitet i det svenska samhället. Fallstudien är av etnografisk karaktär där en autentisk utbildningsprocess följs och studeras genom observationer, intervjuer och dokument. Det empiriska materialet består av observationer av 14 interventionstillfällen med 100 pojkar (10–14 års ålder), intervjuer med sammanlagt 17 deltagare; tio pojkar, tre tränare, två utbildare och två verksamhetschefer. Denna artikel problematiserar hur intentioner att förändra problematisk maskulinitet kommer till uttryck genom interventioner med pojkar inom ramen för lagidrott i Sverige. Studien bidrar med ny kunskap om hur olika former av maskuliniteter presenteras, förhandlas och utmanas i utbildning av pojkar i idrottens omklädningsrum. Resultaten visar att med olika syn på problemen bland de inblandade riskerar lösningen att bli kontraproduktiv vilket förstärks om innehållet inte är relevant för, och anpassat till, den unga målgruppen. Vi argumenterar för en mer nyanserad syn på problematisk maskulinitet, särskilt i relation till interventionsbaserad utbildning av unga pojkar inom idrott, vilket är i fokus i denna studie.

Detta kapitel ger en inblick i framväxten av trygg idrott, ett område som växt i omfattning, uppmärksamhet och fokus de senaste åren. Vi belyser vad trygg och otrygg idrott innebär, varför det är viktigt som forsknings- och arbetsområde, samt hur samhällsvetenskaplig idrottsforskning under de senaste 50 åren har bidragit till dess utveckling. Vår analys av ett urval av doktorsavhandlingar visar en första våg av forskning som implicit behandlade trygg idrott genom teman som makt, moral, ledarskap, barn- och föräldraperspektiv. Vi belyser hur denna kunskap bidragit till utvecklingen av den forskningsfront vi ser idag. Därefter identifierar vi en andra våg av idrottsforskning som mer explicit undersöker trygg och otrygg idrott, med fokus på missförhållanden som sexuella och emotionella övergrepp samt barns rättigheter. Återkommande vittnesmål om kränkningar och övergrepp samt internationell forskning visar på en omfattande problematik och ett fortsatt behov av forskning och åtgärder mot otrygg idrott i den svenska idrottskontexten.

Syftet med utvärderingen är att ta tillvara de erfarenheter och kunskaper som görs i arvsfondsprojekt med fokus på barn och unga, idrott och delaktighet.

Utvärderingen besvarar dessa frågeställningar:

• Hur många och vilka personer har deltagit i projektverksamheten?
• Hur upplever målgruppen insatserna?
• Har projekten förändrat något för barn och ungdomar som deltagit?
• Vilka hinder stöter projektledare på och vilka framkomliga vägar finner de?
• Vilka spår lämnar projekten, under vilka betingelser och hur lever projektets idéer vidare?
• Hur är barn och ungdomar delaktiga i projekten?
• I utvärderingsuppdraget har också ingått att, utifrån Arvsfondens kategorisering av överlevnad, bedöma vad som lever vidare efter projektslut, för de projekt som avslutats vid tiden för utvärderingen.

Genomförande: Utvärderingen omfattar 28 projekt med fokus på barn och unga, idrott och delaktighet. Av dessa 28 projekt har 24 projekt beviljats projektstöd och fyra projekt beviljats lokalstöd. Projekten har pågått mellan åren 2014 och 2021. Samtliga projekt var avslutade vid tiden för utvärderingens färdigställande.

Utvärderingen har omfattat en dokumentstudie, en enkätstudie och fördjupade fallstudier av tre projekt där intervjuer genomförts.

Sammanfattande slutsatser: 

• En större andel av projekten som beviljats projektstöd överlever i någon form (83%, kategori 3 eller 4) varav hälften drivs vidare (50% kategori 4).
• Projekten når sammantaget fler pojkar än flickor.
• Hälften av projekten når fler än 500 deltagare och hälften färre.
• Även om målgrupperna kan vara breda så upplever projektansvariga att de nås i en hög grad genom projektet.
• Projektansvariga uppskattar att nå sina mål i en mycket hög grad, eller i en ganska hög grad. Minst 80% av projekten anses ha varit mycket lyckade.
• Många projekt når barn och unga med funktionshinder.
• Projekten har i en hög grad bidragit till att barn och ungdomar fått ökade möjligheter att delta i idrott eller fysisk aktivitet.
• Barn och ungdomar födda utom Sverige, barn och ungdomar med funktionshinder, samt flickor och pojkar har fått ökade möjligheter till idrott och fysisk aktivitet.
• I mer än hälften av projekten har nya metoder utvecklats för att motverka stillasittande.
• Barns och ungdomars reella delaktighet före, under och efter projektet är begränsad.
• Barn och ungdomar är främst delaktiga under projektens genomförande med några få undantag.
• Upplevda svårigheter har varit; samverkan, personalproblematik, att förändringsarbete tar tid, och att nå målgrupper som flickor eller ungdomar.
• Att driva ett projekt i en verklighet som förändras är komplext, och det leder till att projekten förändras över tid.

”Jag kommer kanske dö på fotbollsplanen, men då är jag lycklig.” Det säger en kvinna som är 76 år, en av deltagarna i denna studie som handlar om livslångt idrottande i idrottsföreningar och om hur nya idrottsinitiativ i föreningar kan möjliggöra livslångt idrottande oberoende av ålder, kön och prestationsförmåga. Fokus riktas mot kvinnor och män över 65 år som spelar gåfotboll i idrottsföreningar runt om i Sverige, en idrott på stark frammarsch sedan introduktionen i Sverige 2018.Fysisk inaktivitet och stillasittande är ett allvarligt hälsoproblem i Sverige och i stora delar av världen. Snart är en fjärdedel av Sveriges befolkning över 65 år (Folkhälsomyndigheten, 2022). I takt med åldrandet avstår många människor från regelbunden fysisk aktivitet, bland annat på grund av åldrandet av den mänskliga organismen. Många äldre uppnår inte den rekommenderade tiden om minst 150 minuters fysisk aktivitet med måttlig intensitet per vecka. Fysisk inaktivitet är inte bara ett fysiskt problem utan kan också vara ett socialt. Ensamhet bidrar till att äldre i Sverige riskerar att exkluderas från sociala gemenskaper och meningsfulla sammanhang (Säfström, 2019). Den svenska regeringen uttryckte 2018 önskemål om att idrottsföreningar i större utsträckning ska bidra till att möjliggöra ett livslångt deltagande i idrott. Ett av idrottsrörelsens mål är sedermera att människor ska kunna idrotta i en idrottsförening hela livet. I Riksidrottsförbundets plan för åren 2022–2025 står att: ”Svensk idrott ska vidareutveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet oavsett bakgrund, ålder, kön, ambitionsnivå eller andra förutsättningar” (Riksidrottsförbundet, 2022, s. 5).

Metod: Studiens resultat baseras på intervjuer med 23 deltagare. Av dessa är 15 gåfotbollsspelare mellan 67 och 76 år (7 kvinnor och åtta män) samt åtta föreningsrepresentanter från åtta idrottsföreningar.

Syfte: Den övergripande ambitionen med studien är att utifrån ett pedagogiskt perspektiv skapa kunskap om vad som gör att människor vill och kan vara fysiskt aktiva i idrottsföreningar hela livet, med fokus på gåfotboll (physical literacy). Studiens specifika syfte är att analysera äldre gåfotbollsspelares och föreningsrepresentanters erfarenheter av gåfotboll som erbjuds av idrottsföreningar i Sverige. Studien genomförs med ett fysiskt bildningsperspektiv (physical literacy) som teoretisk referensram och vägleds av följande frågeställningar:1.Vilka erfarenheter har äldre kvinnor och äldre män av att spela gåfotboll i idrottsföreningar och vilken betydelse har erfarenheterna fått för dem och deras fortsatta deltagande?2.Vilka styrkor och utmaningar finns med att organisera gåfotboll i idrottsförening för att äldre ska vilja och kunna delta i gåfotboll?3.Hur kan gåfotbollens betydelse för fortsatt fysisk aktivitet bland äldre förstås med hjälp av Whiteheads teori om rörelsebildning (physical literacy)?

Teori: Studiens teoretiska utgångspunkt är Margaret Whiteheads (2010, 2019) rörelsebildningsperspektiv (physical literacy), vilken riktar fokus på hur idrottsdeltagande kan bli så meningsskapande och motiverande så att deltagarna kan – vill och tar ansvar för att – anta en fysiskt aktiv livsstil.

Resultat: Resultaten visar att äldre gåfotbollsspelare är mycket positiva till den nyetablerade verksamheten gåfotboll. Det aktiva deltagandet medför långt mycket mer än bara fysisk träning. Spelarna upplever en stärkt social gemenskap, minskad ensamhet, en känsla av inkludering i föreningslivet och ett meningsskapande som leder till lycka i livet för flera av utövarna. Gåfotbollen har för många lett till en ökad förväntan på livet, något att längta till, och förändrat de egna perspektiven på vad de är kapabla att göra, vilket berikar deras liv. Föreningsrepresentanter har liksom gåfotbollsspelare en mycket positiv inställning till gåfotbollsverksamheten och menar att den leder till ett ömsesidigt utbyte av värden mellan de äldre och idrottsföreningen som är av betydelse för de inblandade, men även för samhället i stort. Vidare visas att fördomar mot äldre i samhället riskerar försvåra rekrytering, utveckling och etablering av lagidrott för äldre, men att deltagande samtidigt kan bidra till att minska ålderfördomar. Studien indikerar en positiv 'risk' för att lagidrott för äldre kan bli en 'boom' bland idrottens trender. Studien bidrar till ny kunskap av betydelse för fortsatt utveckling av lagidrott för äldre.

Despite numerous interventions for equality between women and men in sports, the number of women sport coaches has not increased. Even though women’s participation in sports and qualification for coaching has increased, the representation of women in sports coaching has rather declined (La Voi, 2014). That said, scholars argue that the underrepresentation of women in the coaching role is a cultural problem related to male dominance, rather than related to women’s personal qualification deficits (Kane, 2016; Murray, 2022). Thus, the overall aim of this study was to explore team sport coaches’ perceptions and understandings of the underrepresentation of women as floorball coaches within organized sport in Sweden, and to discuss actions required to facilitate increased representation of women in team sport coaching. Data were gathered through semi-structured focus group interviews with 16 sport coaches, 8 women and 8 men. The results show how sociocultural patterns of interactions, behaviour and perceptions related to the gender of coaches significantly influence women’s opportunities, difficulties, and choices to become a team sport coach and how the male norms are maintained. Furthermore, the study highlights how both women and men perceive that it is easier for a man to become and act as a coach in a male-dominated leadership culture.