Umeå University's logo

Purpose: Research suggests that male victims of interpersonal violence (IPV) experience differential treatment when seeking help from service providers. However, little research has explicitly investigated gender differences in actual service provision. The present study investigated whether there are gender differences in the number and type of services provided to IPV victims by the social services (research question 1), as well as if these gender differences vary depending on the victim’s type of relation with the offender (research question 2).

Methods: We used data from the SU-Kvinnofrid (“Women’s peace/safety”) project, with information on all IPV victims (n = 2,998; 2,814 female and 184 male) seeking support from the social services in 34 Swedish municipalities. Data were analyzed using logistic and negative binomial regression models.

Results: On average, there were no or only small gender differences in service provision. However, these average differences masked significant variation based on the offender’s relationship to the victim. Men generally received fewer services when victimized by a partner but more when victimized by a non-partner (e.g., a family member); a pattern primarily driven by safety-focused and, to a lesser extent, practical support.

Conclusions: The findings do not support the view that there is a general bias against male victims. Rather, they suggest that service provision is critically shaped by the inherently relational nature of IPV, and that gender differences in treatment cannot be understood by only focusing on the gender of the victim. Future research should not only adopt a positional perspective – stressing men as victims – but also a relational perspective, focusing on how different types of relationships influence service provision. 

Umeå universitet avstyrker förslaget att införa elektronisk övervakning av barn och unga inom ramen för socialtjänstens öppna insatser utan samtycke. Åtgärden innebär betydande integritetsintrång, riskerar att skapa stigmatisering och undergräver socialtjänstens relationsskapande arbete.

Förslaget brister i rättssäkerhet och strider mot grundläggande fri- och rättigheter och barnkonventionen. Det saknas robust vetenskapligt stöd för att elektronisk övervakning förebygger brott i denna kontext, och riskerna bedöms överväga eventuella nyttor.

Socialtjänsten ska bedriva en långsiktigt hållbar, förebyggande och kunskapsbaserad verksamhet som bygger på tillit, delaktighet och insatser som vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet samt motverkar stigmatisering. Förslaget om elektronisk övervakning riskerar motverka denna hållbarhet. Det förskjuter socialtjänsten mot kontroll och tvång, som innebär integritetsintrång och riskerar både individuell och territoriell stigmatisering.

While men frequently experience interpersonal violence, their help-seeking behaviors and experiences with support services remain understudied. Moreover, existing research has largely focused on male victims abused by an intimate partner, overlooking other types of close relationships, such as with family members and caregivers, that may be particularly salient from an intersectional perspective. This study examined variations in help-seeking patterns and social service support among male victims of interpersonal violence in Sweden depending on age, disability status, and migration background. To this end, we used register data on all male clients (N = 189) seeking support for interpersonal violence from the social services in 34 Swedish municipalities. Logistic and Poisson regression models were fitted to analyze intersectional differences in perpetrator characteristics, contact initiation, inter-organizational collaboration, and the type and amount of support received. Results showed that typically marginalized groups – old and young victims and victims with disabilities – were generally more often victimized by perpetrators other than a partner, more often referred to the social services by other organizations, received more support, and their cases resulted in more collaborations. This indicates that, among male victims of interpersonal violence, those victimized by family members or other close relations besides intimate partners are often the most vulnerable. Our findings highlight the importance of an encompassing understanding of interpersonal violence that includes multiple types of perpetrators, especially in the context of intersectional analyses. They also underline that interpersonal violence among men is often part of a broader web of social or health-related problems, and that organizational responses to male victims cannot be understood without taking this broader web into account.

In Sweden, the social services sector is subject to extensive monitoring, including the use of systematic follow-up. This article investigates how systematic follow-up is perceived within municipal social services by civil servants responsible for monitoring practices, addressing the following research question: How do administrative-level officials conceptualize systematic follow-up in social services, and what variations can be observed in their understanding? Drawing on empirical data from six municipalities, the study identifies five types of perceptions and examines their possible origins. A recurring finding is that many officials experience uncertainty regarding the purpose of systematic follow-up. The article further explores how divergent perspectives may generate a range of negative outcomes. In conclusion, we propose strategies for managing these differing interpretations, introducing the concept of the boundary object as a theoretical and practical tool for bridging varying understandings of systematic follow-up.

Vid utvärdering av socialt arbete finns ett stort antal modeller att välja mellan, och valet av modell beror bland annat på vilka frågor man vill ha besvarade. Inom kritisk realistisk utvärdering fokuserar man på frågor om kausalitet, det vill säga hur och varför resultat uppstår som en följd av insatsernas innehåll och de kontextuella villkoren.

Denna typ av utvärdering förutsätter med andra ord en utvecklad teori om hur socialt arbete fungerar. I detta kapitel redogör vi för huvuddragen i kritisk realistisk utvärdering och hur den kan användas för att förklara samband mellan insatser, kontext och resultat.

För att förbättra en verksamhet krävs förmågan att värdera – att kunna urskilja vad som är bra och vad som är mindre bra. Men vad innebär egentligen kvalitet, och hur säkerställs den?

I detta kapitel fördjupar vi oss i kvalitetsbegreppet, särskilt i relation till utvärdering, uppföljning och granskning – aktiviteter som ofta innebär en specifik kvalitetskontroll inom socialt arbete. Vi inleder med att presentera olika sätt att förstå kvalitet, vad begreppet innebär och vilken roll det spelar i dessa sammanhang. Skillnader mellan varukvalitet och tjänstekvalitet förklaras, liksom hur olika intressentperspektiv påverkar kvalitetsbedömningen.

Vidare diskuteras servicekvalitet och livskvalitet i relation till socialt arbete, med särskilt fokus på två centrala aspekter av livskvalitet: välfärd och välbefinnande. Vi argumenterar för vikten av att skilja mellan servicekvalitet och livskvalitet, då de har olika betydelse och funktion i bedömningen av sociala insatser.

Avslutningsvis presenteras några tumregler som kan användas som vägledning vid undersökning av kvalitet i socialt arbete.

Inom socialt arbete är uppföljning och utvärdering avgörande för att säkerställa att insatser och interventioner leder till meningsfulla förändringar för både individer och samhälle. Men vad innebär egentligen begreppet resultat i detta sammanhang?

Beroende på vilket resultatperspektiv som används kan en insats bedömas som antingen framgångsrik eller otillräcklig. I detta kapitel belyses hur olika resultatbegrepp definieras och tillämpas vid uppföljning och utvärdering inom socialt arbete. Genom att diskutera skillnaden mellan måluppfyllelse och effekt, samt hur prestationer, utfall och effektivitet förstås, presenteras centrala begrepp och verktyg för att analysera och förstå sociala insatser.

Kapitlet innehåller även teoretiska modeller och praktiska tillämpningar, och illustrerar detta med två exempel på systematisk resultatbedömning i socialt arbete.

This article presents an outline of a theory of stigmatization, consisting of theoretical propositions and a graphic model, which can help describe and explain stigmatization processes in the personal social services. The building blocks of the theory originate from existing theories and previous empirical research including our own study of stigmatization processes among social workers in Sweden and the United States. Pattern matching methodology was key to identifying a need for a new theory. Contributions to existing theory and potential implications for policy and practice are discussed, especially in relation to social work in the personal social services. The outlined theory contributes to existing stigma theory in several ways, of which three key findings are highlighted. The theory suggests: 1) that stigmatization processes can go in several directions, sometimes simultaneously; 2) that stigmatization processes can involve mutual reinforcement which can develop into a negative spiral; 3) that stigma can be placed upon social work as an institution. The outlined theory can be used as a starting point for analysing stigmatization processes in social work in several contexts, such as different institutional or organizational settings. We argue that existing stigma theory does not always provide sufficiently deep or specific explanations that are appropriate for the uniqueness of different settings. Thus, there is a need for a theory that is more precise and adapted to such a setting. The framework can be useful for researchers and university students that need a theory when studying stigma processes in social work practice. 

I det här kapitlet återknyter vi till samtliga kapitel i boken för att ge en överblick av bokens innehåll och för att visa på hur de olika kapitlen relaterar till varandra. För att göra detta utgår vi från tre teman som vi anser är centrala för bokens innehåll: (1) Kunskapsanspråk,(2) Modeller, metoder och ansatser,(3) Socialarbetarens uppdrag och roll.

Under respektive tema återger vi hur den mångfald av perspektiv som återfinns i bokens kapitel kan bidra till att förstå dessa. Kapitlet avslutas med en reflektion om vad det innebär att arbeta som socialarbetare i ett samhälle som i så stor utsträckning präglas av prestationsmätning.

I det här kapitlet diskuteras individbaserad systematisk uppföljning (ISU) i relation till andra typer av uppföljning och vad som kännetecknar ISU i termer av syfte och intressenter. Ett uttalat syfte är lärande.

Kapitlet ger perspektiv på lärande genom ISU och diskuterar bland annat att det finns olika typer av lärande som kan ske på olika nivåer i en organisation. Slutligen berörs ett antal centrala utmaningar med användning av ISU samt hur dessa utmaningar kan hanteras för att ISU ska uppfylla ett lärande syfte.