Umeå University's logo

Denna rapport redovisar en satsning på samverkan, dialog och forskningskommunikation med fokus på socialt inkluderande och hållbar samhällsplanering som genomförts i samarbete mellan Norrbottens Kommuner och Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet. Satsningen som kom att kallas KomForS (Kommunikation och Forskning i Samverkan), har bedrivits i form av ett forskningskommunikationsprojekt med finansiering från forskningsrådet Formas.

I rapporten beskrivs såväl KomForS-projektets genomförande och aktiviteter som de erfarenheter och lärdomar som arbetet har genererat. Syftet har varit att sammanställa och sprida erfarenheterna från KomForS för att kunna vidareutveckla permanenta former för forskningskommunikation och brobyggande mellan universitet och kommuner, och därigenom stärka den samverkan som bedrivs mellan våra organisationer. En ytterligare ambition är att rapporten kan spridas i ett vidare sammanhang, exempelvis till andra kommuner och lärosäten. 

Individual Placement and Support is an evidence-based method created to support people with mental health problems reach vocational goals. The IPS-Y fidelity scale builds on IPS principles to reinforce a focus on young adults and their need for educational supports. Through 13 focus group interviews, this study explored practitioners’ considerations of program fidelity in relation to cultural and contextual issues regarding IPS-Y in Sweden. Findings suggest that various welfare contexts and organizational challenges impact service delivery. Practitioners were driven to better meet the individual needs of young adults, intentionally adapting their method and approach.

Purpose: Rural communities face specific challenges when attempting to implement evidence-based interventions, due to their size, distance from knowledge centers, and broad responsibility for the local population. The aim of this study was to investigate the utilization of an RPC (Research Practice Collaboration) initiative as a strategy for translation and implementation of EBPs in rural municipalities seeking to develop their services for individuals with serious mental illness.

Materials and Methods: Following a broad invitation consisting of a presentation of the newly produced National Psychiatry Guidelines, to four northern regions in Sweden, four municipalities participated in an RPC process that focused on the implementation of specific EBPs.

Results: In addition to confirming many of the challenges in rural areas, the participants reported that the RPC process helped them to understand the relevance of these methods to their own conditions and ambitions. They were able to recognize and build on their already existing strengths and achieve incremental steps toward EBPs.

Discussion: The collaborative nature of the structure and knowledge dissemination, requiring extremely tailored implementation strategies while considering the essential components in relation to local conditions, led to increased readiness to implement these practices as locally relevant.

Conclusion: Research practice collaborations may contribute to the implementation of EBPs in rural areas by increasing the accessibility and relevance of these methods in these challenging conditions. Identifying structures for sustainably supporting these types of collaborations is a challenge for national actors.

Background: Rural communities face specific challenges when implementing evidence-based practices (EBPs) due to their size, remoteness from knowledge centers, and broad responsibility for the local population. Studies indicate that these challenges can negatively impact the development of best practice for individuals with serious mental illnesses.

Purpose: The aim of this study was to investigate the utilization of an RPC (Research Practice Collaboration) initiative as a strategy for translation and implementation of psychiatric rehabilitation methods in rural municipalities.

Method:  With the starting point in form of a seminar where the updated National Psychiatry Guidelines were presented, four rural municipalities from the north of Sweden engaged in an RPC process, focusing on implementing specific recovery-oriented EBPs, including Individual Placement and Support and Shared Decision-Making.

Results: In addition to confirming challenges in rural areas, the RPC process helped the participants to understand the relevance of these practices to their own conditions and ambitions for individuals experiencing mental health problems. The municipalities were able to build on their already existing strengths and achieve incremental steps towards providing improved services.

Conclusions: The collaborative nature of the RPC structure, requiring locally relevant, tailored implementation strategies, while considering essential method components in relation to local conditions, led to increased readiness to implement these practices. Research practice collaborations may contribute to the implementation of methods based on best practice in rural areas by increasing their accessibility and relevance in these challenging conditions.

I det här kapitlet diskuteras värderingskriterier. Att utforma värderingskriterier handlar om att definiera och operationalisera »det man vill mäta« i en utvärdering eller uppföljning. Författarna går igenom hur socialtjänstens politiskt styrda och ofta generella målsättningar kan brytas ner till mer konkreta och för utvärderingar användbara kriterier. För att kunna göra detta behöver man först och främst definiera vad man menar med begreppet »värde« i den aktuella utvärderingen, och vem som ska ha tolkningsföreträde (ska värdet till exempel baseras på samhällsnytta, eller på en eller flera intressenters uppfattningar?). Vem som har tolkningsföreträde, och även utvärderarens roll, är förknippat med vilken demokratiteori utvärderingen utgår ifrån. Förutom forskningsbaserad kunskap beskrivs i kapitlet ett praktiskt exempel som illustrerar mängden val och beslut som behöver göras i utformandet av värderingskriterier. En huvudpoäng som författarna gör är just att värderingskriterier aldrig är objektivt rätt eller fel, utan snarare baseras på ett antal gjorda val och fattade beslut, vilka i sig kan vara mer eller mindre passande beroende på kontextuella faktorer.

Social work faces challenges from demographic shifts, economic limitations, and a shortage of trained professionals. A solution that has emerged is the integration of digitalization, including the implementation of automated social assistance. It facilitates the automation of repetitive and administrative tasks, minimizing reliance on manual human labor. This shift can cut costs, redistribute workload, as well as enabling social workers to focus more on “real social work”. While there are strong arguments supporting the proposed change, there are also concerns voiced. These revolve around the potential transformation of social work and social workers’ roles, and its implications for beneficiaries of social assistance, specifically in terms of ensuring equality and upholding legal justice.

In this single case study, we delve into the preparations for implementing automated social assistance in a Swedish municipality. Our objective was to scrutinize the national and local policies influencing the implementation process, as well as to identify the barriers and facilitators crucial for achieving a successful implementation. Key actors within the organization, directly involved in the implementation preparations, were interviewed. The focus was particularly on policies, decisions, and preparations leading up to the implementation phase. The data underwent analysis using a directed qualitative content analysis, employing Matland’s ambiguity-conflict model and the Consolidated Framework for Implementation Research. The results reveal that, despite a clear goal for implementation, the organization grapples with unclear decisions, ambiguous policies, and a pervasive sense of uncertainty. We explore these findings and discuss how challenges arise from the inherent ambiguity in the process. 

Samhället sätter stora förhoppningar till att digitaliseringen ska utveckla hemtjänsten, men kunskap saknas om konsekvenserna för brukare, omsorgspersonal och chefer. Det finns många frågor att besvara. 

Psykisk ohälsa är ett växande problem bland unga vuxna och att kunna studera trots denna utmaning är avgörande för framtida möjligheter och självständighet. Den här boken presenterar metoden Supported Education (SEd) som syftar till att ge individanpassat stöd för att unga vuxna med psykisk ohälsa ska kunna ta klivet in i studier och vidare i livet.

Rapporten är ett resultat av ett samverkansprojekt mellan Umeå kommun och Umeå Universitet. Syftet är att ta reda på vilka förhållanden som kan främja äldre invånares möjligheter att bo kvar hemma i eget boende och samtidigt möjliggöra förutsättningar till ett aktivt deltagande i samhällslivet, ökad självständighet och ett förlängt steg till vård- och omsorg.

 Rapporten innehåller en narrativ litteraturöversikt, där målsättningen är att sammanfatta och diskutera empiriska och teoretiska studier på ett område där det saknas en etablerad översikt och kunskapsläget är oklart. Översikten genomfördes i fyra faser: 1) Inledande litteratursökning, 2) Fokuserad litteratursökning, 3) Översiktlig analys av identifierade publikationer, samt 4) Kompletterande sökning och slutlig analys. För att identifiera relevanta publikationer gjordes datorbaserade sökningar i vetenskapliga databaser och etablerade sökmotorer. Det empiriska materialet består av 99 publikationer som slutligen valdes ut och analyserades systematiskt i fem steg.

Resultaten presenteras i fem kapitel: 1) Förhållanden relaterade till den egna personen, 2) Social delaktighet, sociala relationer och nätverk, 3) Boende och bostaden, 4) Digital teknik, 5) Fysisk omgivning. Resultaten visar att för att äldre ska kunna bo kvar hemma krävs ett holistiskt perspektiv som inkluderar både bostaden och den sociala och fysiska miljön utanför. Viktiga faktorer inkluderar självständighet, trygghet och säkerhet inom hemmet, samt att ta hänsyn till äldres egna uppfattningar om stöd och service. Det finns begränsat med forskning med fokus på att främja äldres boende i eget hem, och i rapporten betonas att det är en komplex fråga som kräver insatser från olika discipliner och sektorer. Att se de äldre som individer med varierande behov, och att använda ett personcentrerat förhållningssätt är centralt, trots att många insatser ofta utformas utifrån en homogen bild av äldre.

Baserat på resultaten diskuteras i det sista kapitlet tre huvudteman: Proaktiv bostads- och samhällsplanering, Social delaktighet och tredje rum, samt Digital teknik i den äldres vardag. Där belyses även bristen på studier som tar ett helhetsgrepp kring främjande av äldres vardag och självständighet i olika livssituationer.