Umeå University's logo

År 2021 avsatte Umeå universitets rektor medel till Insatser för att stärka studenters språkförmåga samt stöd i studenters akademiska skrivande. Tidigare samma år hade Lärarhögskolan satsat medel på Språkstöd inom området skrivandei lärarutbildningen. Båda satsningarna placerades organisatoriskt vid Institutionen för språkstudier. Där slogs de sedermera ihop till ett projekt under namnet SKRIVUM. Medlen sträcker sig till slutet av 2024 för Lärarhögskolan och till ochmed vårterminen 2025 för Umeå universitet.

I denna rapport, som riktar sig till båda anslagsgivarna, presenteras SKRIVUM-projektetsbakgrund, struktur och övergripande utfall från hittillsvarande verkstäder samt avslutas med ett förslag till hur projektet framgent bäst kan förvaltas.

Kågeträskdagboken är tillkommen mellan 1891 och 1901 på Anten-Ors gård i norra Västerbotten och är skriven av de två systrarna Greta Dahlqvist (1859– 1947) och Lovisa Dahlqvist (1862–1938). I föreliggande volym återger vi hela dagboken med tolkning och kommentarer. I Kågeträskdagbokens volym I ges en fördjupad presentation av det historiska och sociala sammanhang där Kågeträskdagboken tillkom. Där finns också tre register: Personregister, Ort- namnsregister och Ordregister. Käll- och litteraturförteckning för källor och litteratur som åberopas i fotnoterna i volym II återfinns också i volym I. 

Gretas och Lovisas förstaspråk var Skelleftemålet. Talad rikssvenska hade de mött som uppläsningsspråk i mer officiella sammanhang, och i skolan lärde de sig skriva svenska. Dagbokstexten utmärker sig av starka dialektala inslag samtidigt som det är uppenbart att de båda skribenterna haft starka ambitio- ner att följa normen för det svenska riksspråket. Detta gör dagboken till ett intressant forskningsobjekt inom skriftbruksforskning som är ett tvärveten- skapligt område. 

För att det ska vara möjligt för nutida läsare att ta del av såväl originaltex- ten som dagbokens innehåll har vi valt att återge en noggrann transkription av dagboksanteckningarna tillsammans med en tolkning. Varje enskild dagboks- sida presenteras på ett uppslag där den radrätt återgivna transkriptionen åter- finns på den högra sidan och tolkningen på den vänstra. I volym I beskriver vi hur vi gått till väga vid redigering av transkriptionen och vilka överväganden som gjorts vid tolkningen 

I dagboksutgåvan återfinns två typer av numrering, dels en löpande num- rering, dels en särskild numrering av dagbokssidorna; se även innehållsförteck- ningen. Dagbokshandskriften består av tre anteckningsböcker och en stor mängd lösa blad. Numreringen av dagbokssidorna utgår från de fem sviter av anteckningar som vi upprättat: i exempelvis numreringen 4:2 anger siffran 4 dagbokssvitens nummer, medan siffran 2 säger att det är sidan 2 i denna svit. 

Vart och ett av dagboksåren inleds med en vinjett som kort sammanfattar några av de händelser som redovisas i anteckningarna. Intill vinjetten finns en konstbild framställd av bildkonstnär Maria Sundström som gestaltar ett dagboksutdrag. 

För att kunna förstå dagbokstexten krävs kunskap om dialekten, men även god kunskap om den lokala geografin och om den jordbruks- och hantverkster- minologi som används. Därför har vi utarbetat en omfattande notapparat med ingående kommentarer. Vissa ord och sakförhållanden återkommer naturligt- vis, men för att göra det möjligt för läsaren att direkt hitta en förklaring av textstället upprepas samma kommentar, en del gånger i något förkortat skick. 

Mängder av dialektala ord förklaras, såsom ”Med slåttanna (slåtanna) avses ’tiden för slåtter av hö’”, där dagbokens återgivning av det aktuella ordet (i detta fall slåtanna) återgivits inom parentes. I noterna kommenteras ock- så ett stort antal kulturhistoriska fenomen, såsom t.ex. njutsminne: ”När man avslutat ett hästköp kunde det beseglas med att man drack njutsminne, dvs. man drack en köpskål.” De människor som omtalas i dagboken presenteras med officiellt namn och födelseår, såsom ”Rånings-Nisch, dvs. Nils Johansson Holmqvist (1845–1907)”. I personregistret i volym I återfinner man utförliga informationer om de aktuella personerna.I fotnoterna finns dessutom hänvisningar till de tre kartor och 13 stamtavlor som inleder volym II. Kartorna är följande: Karta 1. Gårdar i Kågeträsk under sent 1800-tal; Karta 2. Platser i närmiljön; Karta 3. Byar i närmiljön. Många av de människor som omnämns i dagboken är släktingar till husfolket på Anten-Ors gård. För att det ska vara möjligt att se släktskapsrelationerna mellan de olika personerna har vi upprättat stamtavlor för Anten-Ors och de- ras släktingar. De totalt tretton stamtavlorna nämner drygt 300 personer. 

In this paper we explore the relationship between unofficial personal names and socialidentification in a peasant diary from Kågeträsk in the county of Västerbotten, datingfrom 1891–1901. From a total of 208 unique personal names we have extracted169 unofficial personal names. Three categories of unofficial names have thereby beenidentified and closely analysed. The social aspects that are highlighted in the name formationare gender, place and kinship. The most extensive category consists of nameswhere the kinship relation to the father is indicated: Adams Oskar and Nickes Tilda(60 names). The second category consists of unofficial names formed in relation toplace-names: Bastulid-Johan and Strand-Alma (44 names). The third category consistsof personal names for married women given in relation to the name of her husband:Roberts Greta (17 names). The analysis shows that gender is a particularlysalient social aspect in all three categories. The most part of the unofficial names usedin the diary are men’s names, either their own unofficial name or the name of theirson, daughter or wife. The kinship relations that are indicated by the unofficial nameshereby departs from the man in the household, whereas the kinship relations to thewoman in the household are unmarked and therefore invisible in the personal naming.The social identification that is indicated by the personal names may also positionwomen and men in different social domains. Both men and women may be identifiedby their kinship relation to their father and their belonging to a certain place.But while men tend to be identified as sons belonging to the village, women tend tobe identified both as servants, daughters, wives or daughters-in-law belonging to theparticular farm.

The articles in this volume are based on papers given at Reading and Writing from Below: Exploring the Margins of Modernity, a conference held at the Finnish Literature Society and the University of Helsinki from 20 to 22 August, 2014. The main organiser of the conference, which brought together 77 scholars from 15 countries, was the Nordic research project Reading and Writing from Below: Toward a New Social History of Literacy in the Nordic Sphere during the Long Nineteenth Century (NORDCORP, 2011– 2014). The project was steered by Taru Nordlund and Anna Kuismin from the University of Helsinki, M. J. Driscoll from the University of Copenhagen, Ann-Catrine Edlund from Umeå University and Davíð Ólafsson from University of Iceland.

The conference in Helsinki was the third international conference of the Nordic project. The first one was held at Umeå University in 2012, hosted and organised by the Nordic literacy-network Vernacular Literacies [Vardagligt skriftbruk]. The proceeding were published in Vernacular Literacies – Past, Present and Future (edited by Ann-Catrine Edlund, Lars-Erik Edlund and Susanne Haugen, Umeå University, 2014). The second conference, The Agents and Artefacts of Vernacular Literacy Practices in Late Pre-modern Europe, was organised with Lena Rohrbach at the Nordeuropa-Institut, Humboldt Universität zu Berlin. One of the results of the Nordic project was the collection of articles White Field, Black Seeds: Nordic Literacy Practices in the Long Nineteenth Century, edited by Anna Kuismin & M. J. Driscoll (Finnish Literature Society, 2013).

Reading and Writing from Below: Exploring the Margins of Modernity is also the title of this volume, edited by Ann-Catrine Edlund, Anna Kuismin and T. G. Ashplant. ‘Modernity’ here is understood to have come into being any time from the seventeenth to the twentieth centuries, depending on the context. By ‘literacy’ is meant not just the ability to read and write but rather the totality of the processes and practices involved in the production, dissemination and reception of written texts; while the perspective ‘from below’ indicates that the focus is on non-privileged people, their experiences and points of view. The volume includes sixteen articles in four sections focusing on different aspects of the processes and practices of literacy: Writing Competence – Difficulties, Prejudices and Motives; Genres and Literacy Practices; Orality and Literacy; Literacy and Agency. Disciplines that the authors represent include history, ethnology, linguistics, literature and information studies.

During the first stage of mass literacy, the written word became an increasingly vital part in everyday life of ordinary people in Sweden, as elsewhere in the Western world. Two literacy practices were commonly used in a Swedish-speaking context: copying texts in songbooks and diary writing. These practices evolved by the mid-1800s and lasted until the mid-1900s. Diary writing and blogging are nowadays considered practices explicitly related to identity construction. The link to identity construction is less apparent in the vernacular literacy practices of the songbook and the diary. In this article I discuss the ways these vernacular literacy practices participated in the discursive con- struction of the modern self for ordinary people. The theoretical basis lies in the New Literacy theory and the Actor-Network theory, in which literacy is seen as a social activity and literacy artefacts, such as the songbook and the diary, as participants in the discursive construction of identity. Discourse is here understood as the mediating mechanism in the social construction of identity. A case study focusing on songbooks and diaries of a young woman from a rural area in Sweden illustrates different aspects of the construction of the modern self within these vernacular literacy practices.