Umeå University's logo

Understanding controversial issues is important for students to develop as future democratically participating citizens. However, addressing them can be challenging for teachers and there is a clear need for increased knowledge about how to deal with them in teaching. This article examines the strategies applied by civics teachers when teaching Swedish pupils of grades 7–9. We focus particularly on civics teachers as civics is an important subject in Swedish schools, in which there is a strong tradition of dealing with current issues and social problems. We analyse their approaches to four common strategies for teaching controversial issues identified from previous research (avoidance, neutrality, norm mediation and provocation) using data obtained from a survey of 73 civics teachers, six interviews and two observational case studies. The findings are discussed in terms of three educational functions formulated by Biesta: qualification, socialisation and subjectification. They indicate that teachers adopt varying strategies that seem most appropriate according to their professional judgement in specific situations, and the educational functions are usually closely intertwined in practical teaching.

Purpose: This study seeks to gain an understanding of the complexities involved in real-life classroom teaching. The aim is to trace values and tensions displayed in what the teachers regard as successful and unsuccessful.

Design/methodology/approach: Teachers were interviewed to explore their perceptions of success and failures in their teaching about controversial issues. Data was analysed thematically and cross-analysed to find underlying didactic values and tensions.

Findings: Successful and unsuccessful are mainly related to the students’ learning, teachers’ efforts, and reactions of parents, not to specific issues. Values included concern for students’ well-being and a desire for less polarisation. Tensions concerned students’ level of commitment and how to deal with students’ own opinions. Successful teaching is not only about achieving curriculum goals but also must be understood in relation to teachers’ task perceptions.

Practical implications: Results of the study can provide teachers with a ground for didactical reflection.

Ämnet pedagogik blev under 1900-talet både en vetenskaplig och politisk maktfaktor. Särskilt efter andra världskriget flyttade disciplinen fram sina positioner och dess företrädare anlitades gång på gång för att lösa olika problem i skola och utbildning. Denna process skedde parallellt med att utbildning överhuvudtaget kom att inta en alltmer central roll i det moderna samhället. I takt med en förlängd skolgång och att allt fler studerade på universitet växte ett utbildningssamhälle fram.

Pedagogikens århundrade följer diskussionerna om pedagogik i Sverige från ämnets etablering i början av 1900-talet, över den kraftiga expansionen under decennierna efter andra världskriget och de genomgripande förändringarna från och med 1970-talet, fram till att den övergripande benämningen utbildningsvetenskap började användas omkring år 2000. Boken riktar sig till lärarstuderande, lärarutbildare, forskare, politiker och alla andra som har ett intresse för utbildningsfrågor.

Although school absenteeism is often described as a growing problem, it has long posed challenges for educators. This article explores how unwanted school absenteeism was problematised in Sweden between 1945 and 1975. Drawing on archived student records from the school health service concerning students with perceived problematic absenteeism, and published texts by experts such as psychiatrists, psychologists, and teachers, the study examines how the issue was defined, what expla-nations were offered, what interventions were proposed, and which experts were involved. The analysis uses the concept of psychoculture, referring to ways of thinking shaped by psychology, psychiatry, and psychoanalysis. The article shows how interpretations of absenteeism were historically contingent, in-fluenced by institutional structures, professional agendas, and available methods of interventions. 

I fokus för denna artikel står den utbildningshistoriska forskning som har bedrivits inom Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Umeå universitet. Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning betecknar både ett forskarutbildningsämne och en forskningsmiljö som har kommit att bli en av dagens starka svenska utbildningshistoriska forskningsmiljöer. Startpunkten för denna miljö kan sättas till 2004, när Daniel Lindmark anställdes som professor i historia med inriktning mot lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet. Lindmarks huvudsakliga uppdrag var att utveckla forskning i utbildningshistoria och historiedidaktik. Miljöns historiedidaktiska forskning behandlas inte i denna text då det är den utbildningshistoriska forskningen som står i centrum här. Innan intresset riktas mot denna forskning, kommer dock den tidigare utbildningshistoriska forskningen vid Umeå universitet att ges en översiktlig beskrivning. 

Den här boken belyser mötet mellan utbildning och religion i historiska kontexter. I boken diskuterar femton författare idéströmningar, politiska reformer, utbildningsinstitutioner, undervisningspraktiker, skolämnen och andra kunskapsförmedlande verksamheter där utbildning och religion har kommit att interagera. Genom att uppmärksamma dessa sammanvävningar är ambitionen med boken att ge ett unikt bidrag till en aktiv dialog mellan utbildningens och religionens historia, områden som idag oftast betraktas och behandlas var för sig i forskning.

Boken är en vänbok till vår högt värderade kollega Daniel Lindmark, vars långa forskningsverksamhet ofta har flätat samman just utbildning, religion och historia.