Umeå University's logo

Based on a two-year study of a development project aiming to enhance students ́ learning in a natural science course by making their understanding more visible to themselves and their teachers, this paper analyzes the role of physical space in this context. Data were collected through systematic observations, photo and film documentation, student surveys, interviews with students and teachers, and also from students ́ examination results over an extended period. Previously, the course used traditional teaching methods and spaces. The students found the contents difficult, and the average examination results were poor. The teachers developed more student-active working methods, challenging students to make their understanding visible. However, the course literature and type of examination tasks remained unchanged, allowing for comparisons over time. The instruction took place in a large, innovative "flex-room", equipped with touchscreens, whiteboards, highly accessible technology and flexible furniture, allowing for increased student communication and feedback. The teachers could interact with student groups in the same room, spot and quickly correct misunderstandings in student presentations. The students ́ examination results improved considerably. They argued that the work methods contributed to deeper understanding and improved retention of the course contents. Finally, few observed space-related time-losses occurred. We conclude that well-designed spaces were crucial preconditions to enable these positive results.

The design of formal learning spaces in higher education has almost been a non-issue until recently, when the interest has increased considerably, both in Sweden and internationally. Hitherto, the close connection between space and time has been rather unnoticed in this context. The article aims at deepening the knowledge on the relationship between space, time, teaching and learning in higher education. Especially it highlights teachers´ possibilities, or lack thereof, to promote students´ understanding of curricular content under varying spatial and temporal conditions. The article describes and analyses two empirical studies, including five undergraduate courses framed by different combinations of time-space conditions. The analysis rested on extensive data: systematic observations, student surveys, interviews of students and teachers, and in one of the studies, examination results for a longer timeperiod. We found that multi-functional learning spaces where both students and teachers could engage in presentations, communication and use of digital resources enabled teaching for student active learning, thus promoting understanding and improved examination results. This however presupposed that teachers initially got educational support and additional time for planning. Good spatial preconditions also reduced space-related time-losses and disruptions of teaching and learning considerably, which is particularly important when the teacher-led time is sparse.

Umeå universitet driver under åren 2012-2018 ett internt utvecklingsprojekt med syfte att skapa interaktiva lärmiljöer i fysiska rum. Om- och nybyggnationer rustas med rullbara möbler, pekskärmar, projektorer och annan interaktiv teknik. I takt med att dessa miljöer färdigställs aktualiseras behovet av utbildningsinsatser för lärare så att rummen nyttjas i sin fulla potential och inte återfaller till att bli rum för traditionell katederundervisning. Samhällsvetenskapliga fakulteten gav ht-14 Universitetspedagogik och lärandestöd (UPL) i uppdrag att stärka kompetensen bland fakultetens lärare gällande undervisning i dessa nya lärmiljöer. Syftet var att introducera möjligheterna med interaktiva lärmiljöer avseende olika typer av pedagogiska metoder och didaktiska grepp och därmed också avdramatisera teknikens betydelse, något som många lärare uttryckt sig frustrerade över att inte behärska. Studerandeaktiva lärandeformer som pedagogisk modell blev fokus för utbildningsinsatsen och de interaktiva salarna och dess tillhörande infrastruktur var förutsättningen.

Med inspiration av Luleå tekniska universitets arbete med att professionalisera studentrollen (NU2014) skapade UPL en verkstad som tar stöd i en dialogduk. Dialogduken fungerar som spelplan och anteckningsyta där verkstadsdeltagarna gruppvis tar sig ann ett antal utmaningar. Till stöd för dialogduken skapades även ett case baserat på en lärare som tänker högt om universitetslärares vardag. Caset för deltagarna framåt och de får genom diskussion och tillämpade övningar pröva på rummets möjligheter, analoga så väl som digitala. Alltid med fokus på den pedagogiska aspekten av lärande. Dialogdukens övningar har valts med omsorg och berör allt från omvänd brainstorming, citatark, flipped-classroom till ommöblering av rummet och presentation av egna lärresurser. Som metareflektion får deltagarna även fundera över frågor som rör studenternas grad av ansvarstagande och aktivitet i relation till rummets möjligheter och begränsningar. Verkstaden avslutades med en diskussion om förändringsarbete på den egna institutionen och hur deltagarna ska ta detta vidare på sin hemmainstitution och i sin undervisningsvardag.

Responsen på denna utbildningsinsats har varit över förväntan. Utvärderingar (skriftliga/muntliga) ger verkstaden högt betyg. Vissa institutioner har hängt upp duken i personalrummet för att påminna om diskussionerna som gick, andra har bett om att få skicka deltagare till öppna uppsamlingsverkstäder på samma tema. Det visade sig vara ett vinnande koncept att få uppleva och praktisera olika möjligheter i rummen istället för att få dem berättade för sig. En annan viktig aspekt som tas upp i utvärderingen var vikten av att avdramatisera tekniken och istället fokusera på förändrade undervisningsformer och den egna praktikens utmaningar.