Umeå University's logo

Det här är en skrift som kom till inom ramen för kursen ”Didaktik för universitetslärare” under hösten 2024 – en fortsättningskurs för lärare som ges av enheten för Universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitet. 

Med inspiration från kursboken ”Didaktisk dialog i högre utbildning” (Levinsson m.fl. 2021) fick kursdeltagarna i uppgift att presentera var sitt didaktiskt dilemma från sin egen undervisningspraktik. Därefter fick de läsa och bidra med kollegial återkoppling på två andra dilemman. Baserat på sina kollegors återkoppling skrev de slutligen en framåtsyftande slutkommentar till sitt eget dilemma.  Det fanns inga krav på längd på texterna, refererande eller liknande. Deltagarna har gett sitt medgivande till publiceringen.

Ett syfte med upplägget var att hjälpa deltagarna att konkretisera sådant som vi typiskt brottas med som universitetslärare, och på så sätt öppna upp för ett meningsfullt utbyte av erfarenheter. Att ta ett första steg mot beprövad erfarenhet. Vi hoppas och tror att resultatet kan vara givande att ta del av även för andra, och önskar dig god läsning!   

Det här är en skrift som skapats hösten 2024 inom ramen för kursen ”PBL och Casemetodik”– en fortsättningskurs för lärare som ges av enheten för Universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitet.

Kursens grundfilosofi bygger på problembaserat lärande där PBL och Casemetodik är de två pedagogiska former som står i fokus. Kursen är uppbyggd i PBL-form med inslag av verkstäder, övningar, case-seminarium, rollspel, kortare föreläsningar och inbjudna gäster (Bränberg, Holmgren & Wester, 2020). Som en röd tråd genom kursen löper ett PBL-projekt med ett scenario (se nedan) som ska utmynna i en inspirationsskrift för kollegor med en beskrivning av de två pedagogiska uppläggen samt ett exempel från var och en av deltagarna. För att leva som kursen lär och stödja kursdeltagarna i PBL-metodik användes ett processunderlag i form av en Basgruppsdukför Basgruppsträffarna, se Bilaga 1. Basgruppsdukens utformning är framtagen med inspiration från The PBL process (Barett and Moore, 2011, figure 1.2)

Kursen bestod av 16 deltagare från olika institutioner och fakultet, uppdelade i två basgrupper. Under denna kursomgång gav vi möjlighet för de två basgrupperna att få publicera sin skrift. Både för att skärpa till uppgiften, men framför allt för att vi vet att exemplen brukar bli bra och då är det bra om andra kan få en möjlighet att läsa och dra nytta av det som producerats. Allt i en anda av att utveckla det akademiska lärarskapet genom ett Scholarship of Teaching and Learning (Bolander Laksov, K & Scheja, M., 2020)

Eftersom deltagarna arbetat med sina tolkningar och utvecklat sina exempel tillsammans i de två basgruppernakommer texten att vara uppdelad i två delar (grupp 1 och 2) med en inledning till respektive del som av förklarliga skäl behandlar samma sak. Vi anser ändå att det är bra att det får komma fram hur lika/olika två grupper kan tolka,beskriva och utvecklas inom samma område.

Vi hoppas att denna skrift ska bli läst och att exemplen ska bli använda! 

Det här är en skrift som kom till inom ramen för kursen ”Didaktik för universitetslärare” under hösten 2022 – en fortsättningskurs för lärare som ges av enheten för Universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitet. 

Med inspiration från kursboken ”Didaktisk dialog i högre utbildning” (Levinsson m.fl. 2021) fick kursdeltagarna i uppgift att presentera var sitt didaktiskt dilemma från sin egen undervisningspraktik. Därefter fick de läsa och bidra med kollegial återkoppling på två andra dilemman. Baserat på sina kollegors återkoppling skrev de slutligen en framåtsyftande slutkommentar till sitt eget dilemma.  Det fanns inga krav på längd på texterna eller refererande eller liknande. Alla deltagarna fick själva ta ställning till  ifall deras texter skulle publiceras eller inte.

Ett syfte med upplägget var att hjälpa deltagarna att konkretisera sådant som vi typiskt brottas med som universitetslärare, och på så sätt öppna upp för ett meningsfullt utbyte av erfarenheter. Att ta ett första steg mot beprövad erfarenhet. Vi hoppas och tror att resultatet kan vara givande att ta del av även för andra, och önskar dig god läsning!   

Artikeln beskriver ett studerandeaktivt undervisningsupplägg på en kurs för högskoleingenjörer i akademiskt skrivande. I kursen övar studenterna sina individuella skrivförmågor genom att de läser, skriver och diskuterar med sina kollegor. Via denna form av studerandeaktivt arbetssätt uppnås ett tryggt och hjälpsamt arbetsklimat, vilket bidrar till det kollegiala lärandet.Vi vill inspirera lärare och sänka tröskeln för att förändra undervisningen till att bli mer studerandeaktiv, då lärande inte bara sker utifrån lärares presentationer och föredrag, utan också i interaktionen mellan studenter och i diskussioner. Syftet är även att bidra med idéer om hur läraren kan stötta studerandeaktiva lärprocesser, där lärarens roll under de beskrivna verkstäderna är viktig.Insamling av data och information kring kursen har gjorts från kursupplägg, programansvarig, kursansvarig, jämförelse av exjobb, genomströmning, samt via kursutvärderingar.Utformningen av kursen har gjort att studenterna fått ett mer kritiskt förhållningssätt och bättre förmåga att skriva på ett vetenskapligt sätt än om de fått jobba enskilt. Även lärarensroll i undervisningssituationen spelar en viktig roll för studenternas aktivitetsnivå och därmed deras lärande.En intressant reflektion från kursen är att skrivande inte bara är skrivande. Utifrån ett lärarperspektiv så ser vi att studenterna också förstår att de lär sig att läsa och kritiskt analysera vetenskapliga texter parallellt med att deras skrivförmåga förbättras.

Det här är en skrift som skapats våren 2023 inom ramen för kursen "PBL och Casemetodik" – en fortsättningskurs för lärare som ges av enheten för Universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitet. Kursens grundfilosofi bygger på problembaserat lärande där PBL och Casemetodik är de två pedagogiska former som står i fokus. Kursen är uppbyggd i PBL-form med inslag av verkstäder, övningar, case-seminarium, rollspel, kortare föreläsningar och inbjudna gäster (Bränberg, Holmgren & Wester, 2020). Som en röd tråd genom kursen löper ett PBL-projekt med ett scenario (se nedan) som ska utmynna i en inspirationsskrift för kollegor med en beskrivning av de två pedagogiska uppläggen samt ett exempel från var och en av deltagarna. För att leva som kursen lär och stödja kursdeltagarna i PBL-metodik användes ett processunderlag i form av en Basgruppsduk för Basgruppsträffarna, se Bilaga 1. Basgruppsdukens utformning är framtagen med inspiration från The PBL process (Barett and Moore, 2011, figure 1.2). Kursen bestod av 16 deltagare från olika institutioner och fakultet, uppdelade i två basgrupper. Under denna kursomgång gav vi möjlighet för de två basgrupperna att få publicera sin skrift. Både för att skärpa till uppgiften, men framför allt för att vi vet att exemplen brukar bli bra och då är det bra om andra kan få en möjlighet att läsa och dra nytta av det som producerats. Allt i en anda av att utveckla det akademiska lärarskapet genom ett Scholarship of Teaching and Learning (Bolander Laksov, K & Scheja, M., 2020). Eftersom deltagarna arbetat med sina tolkningar och utvecklat sina exempel tillsammans i de två basgrupperna kommer texten att vara uppdelad i två delar (grupp 1 och 2) med en inledning till respektive del som av förklarliga skäl behandlar samma sak. Vi anser ändå att det är bra att det får komma fram hur lika/olika två grupper kan tolka, beskriva och utvecklas inom samma område. Vi hoppas att denna skrift ska bli läst och att exemplen ska bli använda! 

I denna skrift vill vi dela våra och deltagarnas erfarenheter av ett pedagogiskt mentorprogram vid Umeå universitet. Vår ambition med det pedagogiska mentorprogrammet är att främja ett hållbart akademiskt lärarskap för både nya och etablerade lärare, främja ökad utbildningskvalitet och lyfta undervisningens status i akademin.Vi som är författare till denna skrift är pedagogiska utvecklare med många års erfarenhet av att stötta lärares pedagogiska kompetensutveckling genom högskolepedagogiska kurser. Vår pedagogiska grundsyn bygger på att lärande sker i en social kontext och främjas av en trygg lärandemiljö med möjlighet till erfarenhetsutbyte och självreflektion.Kurserna erbjuder en sådan miljö men våra erfarenheter är att de lärare som befinner sig i början av sin lärarbana, och de som har kommit väldigt långt i sin pedagogiska utveckling, även kan behöva andra former av stöd och utmaningar.Med utgångspunkt i detta har vi utvecklat ett pedagogiskt mentorprogram som består av en specialiserad kurs för mentorerna och ett individuellt pedagogiskt mentorstöd för adepterna. Avsikten med mentorprogrammet är att komplettera det högskolepedagogiska kompetensutvecklingsutbudet med ett individuellt formaliserat stöd, bidra till en större trygghet i lärarrollen, skapa meningsfulla utmaningar och ge möjlighet till dialog och nätverkande över erfarenhets- och ämnesgränser.I skriften kommer vi först att beskriva programmet och dess innehåll samt upplägg, och sedan presentera resultaten från en alumnutvärdering som genomfördes våren 2022.

I denna presentation kommer vi att lyfta fram det pedagogiska mentorprogrammet vid Umeå universitet och beskriva dess upplägg och syfte. Mentorprogrammet tar tillvarata erfarna lärares kompetens och engagemang och bidrar till goda, hållbara utbildningsmiljöer och pedagogisk utveckling. Det erbjuder samtidigt en individualiserad kompetensutvecklingsmöjlighet som kompletterar det högskolepedagogiska utbildningsutbudet.

Vi definierar en hållbar utbildningsmiljö som en plats eller ett sammanhang där både studenter och lärare känner sig trygga och vågar dela med sig, prova nytt, utmanas och misslyckas, samarbeta och stötta varandra. Lärare som är trygga i sitt akademiska lärarskap (Laksov & Scheja, 2020) kan skapa kreativa och stimulerande utbildningsmiljöer och har själv bra förutsättningar för ett långt och utvecklande arbetsliv. Att arbeta kollegialt, både inom och utom sin ämneskontext, är ett sätt att växa i sitt akademiska lärarskap.

Mentorskap bygger traditionellt på att en erfaren yrkesutövare (mentor) hjälper någon annan (adept) att bli mer kompetent i sitt yrke (Mathisen, 2009). I ett pedagogiskt mentorskap står den akademiska lärarrollen och den pedagogiska verksamheten i fokus. Den grundläggande idén är att ta vara på och sprida erfarenhetsbaserad kunskap inom organisationen. Mentorprogrammet vid Umeå universitet består av en kurs för mentorerna och ett pedagogiskt mentorstöd för adepterna. I matchningen av mentorer och adepter läggs särskild vikt vid fakultets- och ämnesöverskridande konstellationer.

För både mentorer och adepter är reflektion och kollegialt stöd centralt i mentorprogrammet, men på lite olika sätt. Kursen utgör en trygg miljö för erfarenhetsutbyte och samtal mellan mentorerna. För adepterna utgör mötet med mentorn en möjlighet till personlig utveckling och gemensam reflektion. På så sätt skapar programmet olika effekter för olika intressenters akademiska lärarskap. Mentorerna lägger till en ny dimension medan adepterna utvecklar större säkerhet i sina respektive lärarroller.

Som helhet representerar det pedagogiska mentorprogrammet en win-win-win-situation, där adepter och mentorer växer i sin identitet och professionella lärarroll vilket får positiva effekter för hela organisationen (Eastcott, 2016).

Debatt kring undervisning i högre utbildning handlar ofta om objektivitet och om vi som universitetslärare ska ta ställning i politiska och värdeladdade frågor. I akademin har vi en statlig värdegrund att förhålla oss till, som bland annat inkluderar demokrati, respekt för alla människor och fri åsiktsbildning. Ingen utbildningsnivå i Sverige förväntas ha helt värderingsfri undervisning. När det handlar om att undervisa för något, exempelvis hållbar utveckling, är syftet helt klart att den lärande inte bara ska omfatta vissa värderingar, utan också agera utifrån dem.[1]

Hållbarhet är ett relativt nytt paradigm, byggt på helhetssyn, långsiktighet och livskvalitet. Hållbar utveckling är också en process med en inneboende förväntan om radikala förändringar av hur människor, företag och regeringar uppfattar sina roller och relationer. Det handlar om att gå ifrån en betoning av materiella tillgångar till en holistisk syn på människans plats på jorden. [2]

Bland de skickligheter UNESCO presenterar som nödvändiga att ge studenten möjlighet att utveckla i undervisning för hållbarhet, vill vi i detta rundabords-samtal fokusera på kritiskt tänkande och socialt ansvarstagande.[3] Vi menar att ett aktivt kritiskt förhållningssätt förutsätter en hög grad av nyfikenhet, ett mått av eftertänksamhet och står inte i motsättning till väl grundade ställningstaganden i hållbarhetsrelaterade frågor.[4] Det sociala ansvarstagandet innebär bland annat att leva ett liv i samklang med hållbara värderingar och vetenskaplig kunskap.

Syftet med detta rundabordssamtal är att utbyta erfarenheter kring och problematisera relationen mellan objektivitet och undervisning för hållbar utveckling. Vi hoppas att tillsammans kunna dela handlingsalternativ som ger oss fler undervisningsverktyg som lärare. Vi vänder oss till samtliga lärare inom högre utbildning.

Samtalsfrågor:

• Hur kan vi lärare agera för att vara både allsidiga och objektiva när vi ska undervisa om aspekter som handlar om bland annat etiska val, värderingar och normer?
• 2. Hur kan undervisning som leder till socialt ansvarstagande se ut? 
• 3. Hur kan undervisning för kritiskt tänkande framtida samhällsmedborgare i ett värderingstungt område som hållbar utveckling se ut?

[1] UNESCO (2014) Roadmap for Implementing the Global Action Programme on Education for Sustainable Development 2017, hämtat från https://sustainabledevelopment.un.org/content/documents/1674unescoroadmap.pdf, 

Wiek, A., Withycombe, L. and Redman, C. (2011). Key competencies in sustainability: a reference framework for academic program development. Sustainability Science. 6(2), pp.203–218

[2] World Commission on Environment Development. (1987). Our common future. Oxford: Oxford Univ. Press.

[3] UNESCO (2017). Education for Sustainable Development Goals - Learning Objectives. Hämtat från https://www.sdg4education2030.org/education-sustainable-development-goals-learning-objectives-unesco-2017

[4] Popov. (2016). Förmåga att tänka kritiskt., Umeå Universitet

Mentorskap bygger på att en erfaren yrkesutövare (mentor) hjälper någon annan (adept) att bli mer kompetent i sitt yrke. Den grundläggande idén är att ta vara på och sprida erfarenhetsbaserad kunskap inom organisationen. Genom att bidra till en kollegas professionella utveckling kan mentorn utveckla sina egna kunskaper, förmågor och förhållningssätt. För adepten är det en möjlighet att utveckla sig och sin egen roll som lärare inom akademin (Mathisen, 2009; Eastcott, 2016).

Syftet med denna presentation är att delge erfarenheter från ett pedagogiskt mentorskapsprogram som utvecklats, genomförts och utvärderats vid Umeå universitet. Mentorskapsprogrammet är ett komplement till det högskolepedagogiska utbildningsutbudet och samtidigt ett sätt att tillvara ta de pedagogiskt meriterade lärarnas kompetens och vilja att bidra till hållbar pedagogisk utveckling.

Umeå universitet har en pedagogisk meriteringsmodell där lärare kan ansöka om prövning mot kriterier för utnämning till meriterad eller excellent lärare. Modellen har haft stort genomslag och det finns över 200 utnämnda lärare. En fråga som uppstått är hur lärosätet kan ta tillvara dessa lärares erfarenhet, engagemang och kompetens. I en undersökning av de utnämnda lärarnas förväntningar och önskemål framkom en stark vilja att dela med sig av sin kunskap och inspirera andra till pedagogisk utveckling. Detta ledde till att ett pedagogiskt mentorsprogram initierades 2019 med syftet att främja erfarenhetsutbyte och kollegial samverkan inom lärosätet.

Mentorskapsprogrammet består av en utbildning för mentorerna och ett pedagogiskt mentorstöd för adepterna. Ett intyg motsvarande en veckas högskolepedagogisk kurs utfärdas för de som genomför mentorsutbildningen och agerar mentorer. Vid antagning till mentorsplatserna prioriteras sökande med lång undervisningserfarenhet och ett reflekterande förhållningssätt till lärarrollen. Med andra ord: utnämning i Umeå universitetets pedagogiska meriteringsmodell är meriterande. För adepterna gäller inga speciella urvalskriterier förutom intresse att utveckla sin pedagogiska kompetens.

I matchningen av mentorer och adepter lades särskild vikt vid fakultets- och ämnesöverskridande konstellationer. Potentiella ämnesmässiga kopplingar undveks med argumentet att den akademiska lärarrollen och den pedagogiska verksamheten ska vara i fokus. I pilotomgången ingick sju mentor/adeptpar varav sex slutförde programmet.

Utvärderingen bekräftade vikten av att programmet är universitetsövergripande och att mentorer och adepter matchas över fakultets- och ämnesgränser. Det utgör även ett exempel på hur de meriterade och excellenta lärarnas engagemang och drivkraft för pedagogisk utveckling kan tas tillvara. Som helhet representerar det pedagogiska mentorskapsprogrammet en win-win-situation, där både adepter och mentorer växer i sin identitet och professionella roll.

Målgruppen för presentationen inkluderar alla som är nyfikna på undervisning/utbildning/högskolepedagogik, pedagogiska utvecklare samt personer med pedagogiska ledarskapsuppdrag.

Referenser

Mathisen, P. 2009. Mentor: i teori och praktik. Studentlitteratur: Lund

Eastcott, D. (2016). Coaching and mentoring in academic development (pp. 86–102). In: Popovic, C., & Baume, D. (2016). Advancing practice in academic development. Taylor and Francis Inc.