Umeå University's logo

Purpose: Research suggests that male victims of interpersonal violence (IPV) experience differential treatment when seeking help from service providers. However, little research has explicitly investigated gender differences in actual service provision. The present study investigated whether there are gender differences in the number and type of services provided to IPV victims by the social services (research question 1), as well as if these gender differences vary depending on the victim’s type of relation with the offender (research question 2).

Methods: We used data from the SU-Kvinnofrid (“Women’s peace/safety”) project, with information on all IPV victims (n = 2,998; 2,814 female and 184 male) seeking support from the social services in 34 Swedish municipalities. Data were analyzed using logistic and negative binomial regression models.

Results: On average, there were no or only small gender differences in service provision. However, these average differences masked significant variation based on the offender’s relationship to the victim. Men generally received fewer services when victimized by a partner but more when victimized by a non-partner (e.g., a family member); a pattern primarily driven by safety-focused and, to a lesser extent, practical support.

Conclusions: The findings do not support the view that there is a general bias against male victims. Rather, they suggest that service provision is critically shaped by the inherently relational nature of IPV, and that gender differences in treatment cannot be understood by only focusing on the gender of the victim. Future research should not only adopt a positional perspective – stressing men as victims – but also a relational perspective, focusing on how different types of relationships influence service provision. 

While men frequently experience interpersonal violence, their help-seeking behaviors and experiences with support services remain understudied. Moreover, existing research has largely focused on male victims abused by an intimate partner, overlooking other types of close relationships, such as with family members and caregivers, that may be particularly salient from an intersectional perspective. This study examined variations in help-seeking patterns and social service support among male victims of interpersonal violence in Sweden depending on age, disability status, and migration background. To this end, we used register data on all male clients (N = 189) seeking support for interpersonal violence from the social services in 34 Swedish municipalities. Logistic and Poisson regression models were fitted to analyze intersectional differences in perpetrator characteristics, contact initiation, inter-organizational collaboration, and the type and amount of support received. Results showed that typically marginalized groups – old and young victims and victims with disabilities – were generally more often victimized by perpetrators other than a partner, more often referred to the social services by other organizations, received more support, and their cases resulted in more collaborations. This indicates that, among male victims of interpersonal violence, those victimized by family members or other close relations besides intimate partners are often the most vulnerable. Our findings highlight the importance of an encompassing understanding of interpersonal violence that includes multiple types of perpetrators, especially in the context of intersectional analyses. They also underline that interpersonal violence among men is often part of a broader web of social or health-related problems, and that organizational responses to male victims cannot be understood without taking this broader web into account.

I det här kapitlet återknyter vi till samtliga kapitel i boken för att ge en överblick av bokens innehåll och för att visa på hur de olika kapitlen relaterar till varandra. För att göra detta utgår vi från tre teman som vi anser är centrala för bokens innehåll: (1) Kunskapsanspråk,(2) Modeller, metoder och ansatser,(3) Socialarbetarens uppdrag och roll.

Under respektive tema återger vi hur den mångfald av perspektiv som återfinns i bokens kapitel kan bidra till att förstå dessa. Kapitlet avslutas med en reflektion om vad det innebär att arbeta som socialarbetare i ett samhälle som i så stor utsträckning präglas av prestationsmätning.

Utvärdering, uppföljning och granskning i socialt arbete är numera en självklarhet. Men vad innebär det och hur går man tillväga?

För att svara på frågorna har redaktörerna för Utvärdering, uppföljning, och granskning i socialt arbetesamlat forskare som utifrån svenska förhållanden förmedlar grundläggande kunskaper inom området. De tar upp olika perspektiv, angreppssätt och metoder. De speglar områdets bredd och har ett problematiserade förhållningssätt för att på så vis tydliggöra olika ansatsers förtjänster och brister.

Antologin är en omarbetad och utvidgad version av Utvärdering i socialt arbete: utgångspunkter, modeller och användning, som utkom 2011, och innehåller ett tjugotal kapitel ordnade i fyra delar:

Del 1 presenterar centrala utgångspunkter och förutsättningar för utvärdering, uppföljning och granskning i socialt arbete.

Del 2 tar upp både traditionella och nya utvärderingsmetoder, till exempel programteoretisk utvärdering och ett nytt sätt att göra samhällsekonomisk utvärdering.

Del 3 berör bland annat systematisk uppföljning ur olika perspektiv (nationellt, regionalt, lokalt) och olika aktörsnivåer (individ- och gruppnivå).

Del 4 behandlar bland annat granskningssamhället, dess aktörer och konsekvenser på olika nivåer samt en beskrivning av vad brukarrevision är och hur den kan genomföras. Den sista delen innehåller även en summerande diskussion, där författarna diskuterar för- och nackdelar med uppföljning, utvärdering och granskning.

Det här kapitlet introducerar centrala aspekter av utvärdering, uppföljning och granskning i socialt arbete. Kapitlet berör även ett antal komplexa frågor och utmaningar som socialarbetare, beslutsfattare och forskare ställs inför, såsom hur insatser och resultat ska beskrivas och värderas i skilda kontexter. Vidare diskuteras hur dessa aktiviteter påverkas av olika samhällsvillkor och organisatoriska processer.

Kapitlet innehåller även avsnitt om utvärderarrollen, etik i utvärdering samt ger exempel på utvärdering, uppföljning och granskning som har haft positiva effekter i relation till olika typer av sociala problem. Härigenom läggs en grund för bokens övriga kapitel där olika aspekter av utvärdering, uppföljning och granskning i socialt arbete behandlas mer ingående.

Rapporten är ett resultat av ett samverkansprojekt mellan Umeå kommun och Umeå Universitet. Syftet är att ta reda på vilka förhållanden som kan främja äldre invånares möjligheter att bo kvar hemma i eget boende och samtidigt möjliggöra förutsättningar till ett aktivt deltagande i samhällslivet, ökad självständighet och ett förlängt steg till vård- och omsorg.

 Rapporten innehåller en narrativ litteraturöversikt, där målsättningen är att sammanfatta och diskutera empiriska och teoretiska studier på ett område där det saknas en etablerad översikt och kunskapsläget är oklart. Översikten genomfördes i fyra faser: 1) Inledande litteratursökning, 2) Fokuserad litteratursökning, 3) Översiktlig analys av identifierade publikationer, samt 4) Kompletterande sökning och slutlig analys. För att identifiera relevanta publikationer gjordes datorbaserade sökningar i vetenskapliga databaser och etablerade sökmotorer. Det empiriska materialet består av 99 publikationer som slutligen valdes ut och analyserades systematiskt i fem steg.

Resultaten presenteras i fem kapitel: 1) Förhållanden relaterade till den egna personen, 2) Social delaktighet, sociala relationer och nätverk, 3) Boende och bostaden, 4) Digital teknik, 5) Fysisk omgivning. Resultaten visar att för att äldre ska kunna bo kvar hemma krävs ett holistiskt perspektiv som inkluderar både bostaden och den sociala och fysiska miljön utanför. Viktiga faktorer inkluderar självständighet, trygghet och säkerhet inom hemmet, samt att ta hänsyn till äldres egna uppfattningar om stöd och service. Det finns begränsat med forskning med fokus på att främja äldres boende i eget hem, och i rapporten betonas att det är en komplex fråga som kräver insatser från olika discipliner och sektorer. Att se de äldre som individer med varierande behov, och att använda ett personcentrerat förhållningssätt är centralt, trots att många insatser ofta utformas utifrån en homogen bild av äldre.

Baserat på resultaten diskuteras i det sista kapitlet tre huvudteman: Proaktiv bostads- och samhällsplanering, Social delaktighet och tredje rum, samt Digital teknik i den äldres vardag. Där belyses även bristen på studier som tar ett helhetsgrepp kring främjande av äldres vardag och självständighet i olika livssituationer.

I den här antologin beskriver ett antal författare socialtjänstens arbete med social hållbarhet utifrån olika nivåer och perspektiv. I det avslutande kapitlet sammanfattar vi de centrala aspekter som framkommer i bokens olika kapitel och som bidrar till ett klargörande av vad socialtjänstens arbete med social hållbarhet kan innebära. Vidare presenterar vi en sammanfattande tolkning av policylogiken bakom den planerade reformeringen av socialtjänsten och hur de olika insatser som diskuteras i boken kan förstås i relation till en sådan logik. Avslutningsvis diskuteras de behov, utmaningar och möjligheter, som mot bakgrund av bokens kapitel, är centrala för att kunna utveckla socialtjänstens arbete med social hållbarhet.

Den här antologin handlar om socialtjänstens arbete med social hållbarhet. Det är ett tema som per definition kan sägas vara betydelsefullt, men samtidigt är det oklart vad det innebär, både i teori och praktik. Vi förmodar att olika läsare närmar sig boken med skilda förväntningar och förkunskaper. Några frågor som antagligen kan infinna sig är: Vad är social hållbarhet? Vad finns det för koppling mellan social hållbarhet och socialtjänstens arbete? Är socialtjänstens arbete med social hållbarhet något nytt? Vilka behöver kunskap om socialtjänstens arbete med social hållbarhet och varför? I det här kapitlet för vi en introducerade diskussion i anslutning till dessa frågor. Därigenom läggs en grund för bokens övriga kapitel där olika aspekter av socialtjänstens arbete med social hållbarhet behandlas mer ingående.

Att arbeta för social hållbarhet är nödvändigt då det i grund och botten handlar om vår gemensamma framtid. I Sverige är socialtjänsten en nyckelaktör i detta arbete. I den här boken diskuteras bland annat vad social hållbarhet är, kopplingen mellan social hållbarhet och socialtjänstens arbete, samt hur socialtjänsten arbetar med frågor som rör social hållbarhet. I boken ger forskare och yrkesverksamma praktiker initierade och konkreta exempel på socialtjänstens arbete med social hållbarhet på olika samhällsnivåer. Författarna beskriver även hur arbetet med social hållbarhet har sett ut över tid och med utgångspunkt i lagförslag och aktuell forskning diskuteras hur socialtjänstens framtida arbete med social hållbarhet kan utvecklas. Socialtjänstens arbete med social hållbarhet vänder sig framför allt till studenter på socionomprogrammet och till studerande på andra professionsutbildningar inom det samhälls- och beteendevetenskapliga området. Boken kan med fördel läsas även av yrkesverksamma socionomer och annan personal i människobehandlande organisationer. Den är också relevant för beslutsfattare, lärare och forskare.

Background: In Sweden and in many other countries, the proportion of older people will increase dramatically over the next ten years. Resources such as residential care will not be sufficient for the needs within the target group to the same extent as today. Organizations responsible for care needs to initiate new solutions to promote older people’s independence, active participation to extend the age of onset for elderly care interventions. This societal challenge was investigated through a scoping review with an overarching research question: What needs must be met for older people to be able to stay at home longer?

Review: Sub-questions were designed informed by Maslow’s hierarchy of needs. Which conditions make it possible for older people to stay at home longer regarding: 1) the person her/himself?, 2) the housing?, 3) the social relations?, 4) the surroundings? Several databases and search engines were used to search for a range of literature published 2000-2021, in English and Scandinavian languages. The search resulted in approx. 2500 abstracts of which 386 publications were selected.

Results: A preliminary assessment indicates that:

- the research area is heterogeneous (many different disciplines, target groups, questions, designs and theories).

- the publications include person-related factors (73%), environment-related factors (19%) and housing factors (8%).

- person-related factors include physical conditions (35%), psychological conditions (24%) and social relationships (13%).

We will present a compilation of preconditions that enable older people to stay at home longer, as well as demonstrate a model of how these preconditions are interrelated.