Umeå University's logo

Objectives: The aim was to study self-image and the level of psychological symptoms in patients with symptoms attributed to their dental restorative materials.

Materials and methods: A questionnaire containing questions regarding dental and medical history was answered by 257 participants, one group with local oral symptoms only (LSO), and one group with multi-symptoms (M-S). A reference group was randomly selected from a research database at the Department of Psychology, Umeå University, Sweden. The self-image was assessed using the Structural Analysis of Social Behavior (SASB). Psychological symptoms such as somatization, depression, and anxiety were assessed using the Symptom Check List 90 (SCL-90) and the Global Severity Index (GSI) was used to determine the level of psychological symptoms.

Results: SASB showed that the M-S group and the LSO-group scored significantly higher on the Bspontaneous^ and Bpositive self-image^ than the reference group. In the SCL-90, the M-S group scored significantly higher than the LSO-group and the references on the somatization subscales. On depression, anxiety, and the GSI scale, the M-S group scored significantly higher than the reference group.

Conclusions: The two subgroups scored significantly higher on the SASB Spontaneous and Positive clusters which indicates that these patients have an excessively positive self-image, are very spontaneous and have an overconfidence in themselves compared to the reference group. In the M-S group there was a clear tendency to somatization, depression, and anxiety and they were more psychologically stressed than the reference group.

Clinical relevance: Among the patients with illness attributed to their dental materials, the M-S-patients had a significantly higher level of general psychological distress and somatization than the control group which may lead to mental stress.

The aim of this study was to explore the experiences of illness and the encounters with health care professionals among women who attributed their symptoms and illness to either dental restorative materials and/or electromagnetic fields, despite the fact that research on health effects from dental fillings or electricity has failed to substantiate the reported symptoms. Thirteen women (aged 37-63 years) were invited to the study and a qualitative approach was chosen as the study design, and data were collected using semi-structured interviews. The analysis was conducted with a constant comparative method, according to Grounded Theory. The analysis of the results can be described with the core category, "Struggle to obtain redress," the two categories, "Stricken with illness" and "A blot in the protocol," and five subcategories. The core category represents the women's fight for approval and arose in the conflict between their experience of developing a severe illness and the doctors' or dentists' rejection of the symptoms as a disease, which made the women feel like malingerers. The informants experienced better support and confirmation from alternative medicine practitioners. However, sick-leave certificates from alternative medicine practitioners were not approved and this led to a continuous cycle of visits in the health care system. To avoid conflicting encounters, it is important for caregivers to listen to the patient's explanatory models and experience of illness, even if a medical answer cannot be given.

Dentala implantat har använts som stöd för kronor och broar sedan 1930-talet och under mitten av 1960-talet behandlades den första patienten med implantat i titan. Behandlingen har blivit allt vanligare och idag opereras cirka 50-60 000 implantatfixturer per år in på cirka 20 000 patienter. De flesta implantat som används idag är framställda i titan men implantat av zirkoniumdioxid blir allt vanligare. Zirkoniumdioxid anses vara ett lovande material för dentala implantat då det, i likhet med titan, anses biokompatibelt och har goda mekaniska egenskaper. Materialet har också en estetisk fördel och efterfrågas av patienter som vill undvika konstruktioner av titan.

Syftet med denna systematiska översikt är att utreda om det finns ett vetenskapligt underlag som ger stöd för att det finns skillnader mellan dentala implantat av titan och zirkoniumdioxid, när det gäller typ och frekvens av biverkningar. Slutsatserna är att:

• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för att uttala sig om huruvida det finns skillnader i risk för biverkningar mellan de två fixturmaterialen, då det saknas studier.
• Den identifierade kunskapsluckan påvisar behovet av kontrollerade studier (RCT) med dentala implantat av olika material där biverkningar ingår som ett utfallsmått.

I kliniken kommer valet av implantatmaterial i stället att baseras på andra dokumenterade egenskaper hos dessa produkter, och på tandläkarens beprövade erfarenhet.

The aim of the study was to determine the prognosis and to evaluate the regression of lichenoid contact reactions (LCR) and oral lichen planus (OLP) after replacement of dental restorative materials suspected as causing the lesions. Forty-four referred patients with oral lesions participated in a follow-up study that was initiated an average of 6years after the first examination at the Department of Odontology, i.e. the baseline examination. The patients underwent odontological clinical examination and answered a questionnaire with questions regarding dental health, medical and psychological health, and treatments undertaken from baseline to follow-up. After exchange of dental materials, regression of oral lesions was significantly higher among patients with LCR than with OLP. As no cases with OLP regressed after an exchange of materials, a proper diagnosis has to be made to avoid unnecessary exchanges of intact restorations on patients with OLP.

Inom odontologin har Computer-Aided Design/Computer-Aided Manufacturing (CAD/CAM) blivit allt vanligare, främst på tandtekniska laboratorier, men tekniken blir också vanligare på tandläkarklinikerna, s.k. chairside CAD/CAM. Chairside CAD/CAM innebär att tandläkaren efter preparationen av en tand framställer tandersättningen i tre steg. I första steget används en intraoral scanner istället för den traditionella avtryckstagningen (Mörmann et al., 2002; Beuer et al., 2008; Hehn, 2001). Man kan även scanna modeller och avtryck, vilket kan vara bra om patienten har svårt att gapa eller har hög salivproduktion, då scannrarna är känsliga för fuktiga miljöer (Kachalia et al., 2010). Det digitala avtrycket överförs till datorn, där uppgifterna bearbetas och en modell av tänderna skapas i 3D. I det andra steget designar tandläkaren tandersättningen på 3D-modellen. Här bestämmer tandläkaren kusphöjd, kontakter approximalt, utsträckning mot preparationsgränsen och utseende på tandersättningen. I det tredje steget fräses tandersättningen fram ur ett keramblock i en fräsmaskin. Ofta målas kronan här för att karaktärisera den och ge den ett mer tandlikt utseende innan den bränns i ugn. Med större möjligheter att själv kunna sköta hela processen fram till färdig tandkonstruktion måste tandläkaren fundera över hur kvaliteten och säkerheten hos de färdiga produkterna kan säkerställas. Färdiga tandtekniska arbeten räknas som specialanpassade medicintekniska produkter och ska inte CE-märkas men de material som ingår i arbetet är oftast CE-märkta. Lag (1993:584) om medicintekniska produkter och Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2003:11) om medicintekniska produkter innehåller krav på att medicintekniska produkter som släpps ut på marknaden ska vara lämpliga och säkra för sina användningsområden genom att krav ställs som ska leda till att allvarliga avvikelser, olyckor och tillbud på grund av produkterna så långt som möjligt ska kunna undvikas. Avvikelser inkluderar här både funktionsfel och misstänkta biverkningar. Innan ett tandtekniskt laboratorium får börja leverera tandtekniska arbeten till tandläkare måste ett antal krav vara uppfyllda för att bl.a. säkerställa säkerheten hos dessa produkter för patienterna. Laboratoriet ska vara registrerat hos Läkemedelsverket och vid registreringen måste man intyga att man har en tillverkningsverksamhet som uppfyller de krav för specialanpassade medicintekniska produkter som ställs i LVFS 2003:11. Medicintekniska produkter ska konstrueras och tillverkas på ett sådant sätt att de inte äventyrar patienternas kliniska tillstånd eller säkerhet, användarnas eller i förekommande fall andra personers hälsa och säkerhet, när de används under avsedda förhållanden och för sitt avsedda ändamål. Riskerna med att använda produkterna ska vara acceptabla med tanke på fördelarna för patienten och förenliga med en hög hälso-och säkerhetsnivå. Detta innefattar omfattande krav både på produkt och tillverkningsprocess. Det finns en del oklarheter rörande hur det regelverk som styr framställningen av tandtekniska arbeten tillämpas för arbeten tillverkade med chairside CAD/CAM.

Användningen av kvicksilver förbjöds den 1 juli 2009 och det innebar även ett förbud mot att använda tandfyllningsmaterialet dentalt amalgam. En in-vändning mot att ersätta tandamalgam med kvicksilverfria alternativ är att alternativen kan innehålla andra potentiellt hälso-och miljöfarliga ämnen. Syftet med rapporten är därför att kartlägga den vetenskapliga litteraturen och ge vägledning rörande bisfenol A (BPA) och bisfenol A dimetakrylat (Bis-DMA), ämnen som rapporterats förekomma i dentala polymerbaserade material. Med dentala polymerbaserade material avses i rapportenmaterial för kompositfyllningar, resinmodifierade glasjonomerfyllningar, fissurför-seglingsmaterial, kompositcement och ortodontiska cement. Det som stude-ras i kartläggningen är innehåll av BPA och Bis-DMA i dentala polymerba-serade material, frisättningen av BPA och Bis-DMA till saliv och andra vätskor och halter av BPA och Bis-DMA i blod och urin efter behandling med dentala polymerbaserade material. Vidare omfattar kartläggningen om-vandling av monomerer i dentala material till BPA samt hälsorelaterade effekter av BPA och Bis-DMA frisatt från polymerbaserade dentala materi-al. Kartläggningen visar att:

•det sannolikt finns BPA eller Bis-DMA som förorening i mycket låga halter i vissa dentala polymerbaserade material och dessa monomerer skulle sannolikt kunna frisättas till saliv från nygjorda fissurförseglingar och fyllningar,

•Bis-DMA under vissa förhållanden sannolikt kan omvandlas till BPA. Om detta kan ske i munnen har inte visats i några vetenskapliga studier,

•inga vetenskapliga studier har hittats som visar att Bisfenol A –glycidyl dimetakrylat (Bis-GMA), en mycket vanlig monomer i dentala polymer-baserade material, skulle kunna omvandlas till BPA,

•om frisättningen av BPA och Bis-DMA från dentala material har en ef-fekt på hälsan eller inte går inte att bedöma utifrån funna studier då det vetenskapliga underlaget är mycket bristfälligt.

Trots att det saknas vetenskapligt stöd för om det finns hälsorelaterade ris-ker kopplat till BPA i tandmaterial bedömdes det vara viktigt att kunna ge professionen vägledning i frågan. Därför genomfördes en jämförelse mellan en så kallad ”worst-case exponering”för BPA från dentala polymerbaserade material och ett tolerabelt dagligt intagframtaget av EU. Worst-case expo-neringen baserades på scenariot att allt material löses upp i munnen inom 4 år och att frisatt BPA tas upp fullständigt. Den kliniska erfarenheten visar att dagens fyllningar inte löses upp i någon större utsträckning efter fyra år vil-ket i detta exempel ger en kraftigt överskattad exponering Jämförelsenvi-sade att om det finns en exponering av BPA från dentala polymerbaserade material, är den mycket lägre än det av EU framtagna tolerabla dagliga inta-get av BPA.

Läkemedelsverket genomför i egenskap av tillsynsmyndighet regelbundet inspektioner av tandtekniska laboratorier. Verket har också med expertstöd av Socialstyrelsen genomfört en omfattande granskning av kronersättningar tillverkade både av laboratorier i Sverige och utanför EU/EES. Vi har kunnat konstatera att det föreligger brister, som kan ha betydelse för patientsäkerheten. Bristerna omfattar både kunskap om och efterlevnad av det medicintekniska regelverket. Innebörden av laboratoriets ansvar som tillverkare och vad det medför är också dåligt känd bland tandtekniker och tandläkare. Det medicintekniska regelverket riktar sig till alla tillverkare av medicintekniska produkter och är alltså inte specifikt skrivet för tandtekniska arbeten. Det kan vara en viktig anledning till att regelverket upplevs som svårt att överföra till det tandtekniska området. Detta har framförts både från tandtekniker och från tandläkare. Avsikten med denna vägledning är att ”översätta” regelverket till den odontologiska verkligheten, klargöra ansvarsförhållanden och därigenom öka patientsäkerheten. Vägledningen riktar sig både till den tandtekniska verksamheten i egenskap av till-verkare av specialanpassade produkter och till tandläkare som beställare och ansvariga för den färdiga tandtekniska produkt, som lämnas ut till patient. Vägledningen är inte rättsligt bindande utan är en tolkning av det medicintekniska regelverket och är att se som ett stöd för den tandtekniska verksamheten men också för tandläkarna i egenskap av beställare av tandtekniska arbeten. De lagar, förordningar och föreskrifter som nämns i vägledningen är däremot bindande.

OBJECTIVE: The aim of the present study was to determine the types of side-effects occurring and for how long they lasted in a group of patients with side-effects assessed to be caused by resin-based materials. METHODS: A total of 618 reports were received by the Swedish National Register of Side-Effects to Dental Materials, among which 36 were on patients with reactions assessed to be caused by resin-based restorative materials. The group examined consisted of 25 women and 11 men, with a mean age of 47.8 +/- 15.6 years. A follow-up was done through a structured telephone interview. RESULTS: The majority of symptoms were intra-oral or a combination of intra-oral and extra-oral symptoms that appeared within the first 24 hr after treatment. The most common adverse effects reported were skin problems, oral ulcers, and burning mouth. Within less than a week, the reactions had disappeared in 50% of the patients. CONCLUSION: Immediate reactions to resin-based materials were more prevalent than delayed allergic reactions, and the mechanism of the immediate reactions is probably non-allergic in most cases. There is a need for developing provocation tests to verify the association between the reaction and the material, and also to identify the offending component.

OBJECTIVES: Dental materials are among the most used substitutes for biological tissue in the human body. The possible health effects of amalgam have been studied extensively and have sometimes been replaced with other less well-examined materials. The aim was to study the hazards of other dental materials than amalgam. METHODS: Toxicological information was collected from the Swedish Dental Materials Register 2003 (DentMr). The material safety data sheets (MSDS) included in the DentMR was examined regarding the given composition of the products, the occurrence of CAS-numbers and risk and safety phrases of the substances. Furthermore, complementary information about risk and safety phrases for substances with missing information in the MSDS was collected by using two easily available databases. RESULTS: There were 482 products that included 377 substances of which 219 could be identified. Only 26% of 219 substances had risk and safety phrases. However, via the Swedish Chemicals Inspectorate Classification Register and the Sigma-Aldrich product register, risk and safety phrases could be found for 37 substances. A literature search indicated that some of the listed substances had possible hazards, e.g. substances with embryotoxic and neurotoxic potential. SIGNIFICANCE: The information about hazards with dental materials seems insufficiently described in MSDS and there might be materials with side effects unknown to both patients and dental personnel. There is a need for stronger regulation of dental materials, at least substances that the patients will be exposed to for decades.