Umeå University's logo

I artikeln diskuteras de pedagogiska utmaningar som följer av att undervisa i tvärvetenskapliga sammanhang. Följande frågor ställs: på vilka sätt kan olika ämnesbakgrunder vara till hinder eller till hjälp i lärandesituationer?; vilka pedagogiska utmaningar ställs man inför som lärare?; vad sker med förståelsen av det egna ämnet efter möten med nya och annorlunda ämnestraditioner?; vilken roll spelar förmågan att kunna läsa texter från olika ämnen och traditioner än det egna, för att kunna uppnå en gynnsam lärandeprocess?

Artikeln handlar om hur ålder, klass och kön genom historien, och i nuet, utgör ett kluster av faktorer som präglar ramar och kulturella normer kring hur livet bör hanteras och levas när man åldras. Inte sällan har normerna utgått från stereotypa och ibland nedvärderande föreställningar om äldre människor.  Länge präglades kunskapsområdet om åldrandet av teorier om successiv energiförlust genom livet och utifrån det, uppfattningar om det goda i att i viss mån dra sig tillbaka. Tillbakadragenheten kunde ex vis handla om att minska ner på fysiska och intellektuella aktiviteter och vara måttfull med hårt kryddad mat och starka drycker. Den moderna tidens norm kretsar mer kring påbud om aktivitet – t.ex. arbete efter pensionen – och föreställningar om åldrandet som mer eller mindre framgångsrikt. Såväl antikens som nutidens människa har kunnat gå till den samtida självhjälpslitteraturen för att få råd om hur åldrandet bör hanteras.

 Hur ska man då bete sig när man åldras? Övergripande har ålderdomens ”värde” i hög grad handlat om vilken status man haft i det specifika samhällssammanhang man – framförallt utifrån kön och klass – befunnit sig i. I både den historiska och nutida självhjälpslitteraturen ges mycket riktigt råd som associerar till korrekthet: återhållsamhet och självkontroll. Gamla människor bör ex vis inte framstå som giriga eller sexuellt frivola, och det gäller såväl antikens som nutidens äldre. Skillnaden mellan antikens och den moderna tidens diskussion om åldrandet är att man i den antika kontexten (kring år 0) la stor tonvikt vid etiska aspekter och tankar om social rättvisa i samhället, som inbegrep tankar om lycka och ett gott liv. Den moderna människan är mer fokuserad på ”identitetsaktiviteter”, på tankar om vem man själv är och vill vara, men också på en förståelse av livsloppet i termer av kriser.

In the present article, we reflect on some didactic challenges and possibilities that emerge when teaching in interdisciplinary settings. We argue that teaching in interdisciplinary studies rests on movements between different understandings, and that it gives ample opportunities for beneficial learning processes. This does not only apply to interdisciplinary studies. The metaphor of taking a journey can be used to illustrate thelearning process and the dimension of personal change associated with moving between different understandings and discourses of knowledge. Some of the questions we raise in this article are: In what ways can differing disciplinary backgrounds be of help or create a hindrance? What are the specificdidactic challenges one faces? What happens to one’s understanding of one’s own subject afterhaving been confronted with something new and different?

Under hösten 2005 genomfördes vid Institutionen för Historiska studier ett projekt med syfte att prova nya sätt att implementera genusperspektiv i grundutbildningen i historia/idéhistoria. På institutionen fanns en önskan att vidareutveckla didaktiska arbetsformer som både integrerar genusperspektivet och samtidigt genererar studerandeaktivitet. Projektet finansierades av medel för pedagogiskt utvecklingsarbete från Humanistiska fakulteten och bedrevs inom ramen för en programutbildning där tidigare års studenter hade efterlyst mer och tydligare genusperspektiv i undervisningen. I fyra workshops fick studenterna lösa olika arbetsuppgifter med olika arbetssätt, och olika typer av material. Projektet utvärderades kontinuerligt genom regelbundna träffar med en fokusgrupp, men även naturligtvis i en avslutande utvärdering där alla deltog. Under projektets gång upptäckte vi ganska snart att det i gruppen fanns en skeptisk inställning eller till och med ett motstånd mot projektets arbetsformer i allmänhet och mot genusperspektiv i synnerhet. Detta motstånd uttrycktes dock på ett annorlunda sätt än vi tidigare stött på i andra undervisningssammanhang. Erfarenheterna av studenternas motstånd under genomförandet av detta projekt, väckte många frågor hos oss. Det är dessa frågor vi diskuterar och reflekterar kring i artikeln.