Umeå University's logo

År 2021 avsatte Umeå universitets rektor medel till Insatser för att stärka studenters språkförmåga samt stöd i studenters akademiska skrivande. Projektet stärktes vidare med medel från Lärarhögskolan gällande Språkstöd inom området skrivande i lärarutbildningen. Ansvarig enhet blev Institutionen för språkstudier och projektet gavs namnet SKRIVUM. Projektet pågår till 2025 och bistår universitetslärare att utforska och utveckla programmen mot en ämnesintegrerad skrivdidaktik. Genom att erbjuda verkstäder för deltagare från programutbildningar inom hela Umeå universitet skapas kunskapsutveckling i samspel och ger Umeå universitets lärare redskap för att i undervisningen stärka studenterna inom såväl akademiskt som yrkesrelaterat skrivande.

Den teoretiska utgångspunkten för SKRIVUM följer idétraditionen inom fältet akademisk litteracitet (Hjalmarsson et al 2017) vars företrädare argumenterar för att studenters skrivpraktiker – litteracitet – formas av sociala miljöer. Det innebär att studenters textförståelse och skrivspråk inte kan separeras från den specifika utbildning de genomför. Wingate (2016) pekar på att studenters skrivande snarare är en slutprodukt av en ”komplex litteracitetsprocess” som sträcker sig från allt till att förstå de frågor som ställs av lärare till att ha en konkret begreppsapparat kring vad som förväntas av de akademiska textgenrerna.

På postern redogörs för SKRIVUM-projektets förutsättningar och utfall under de två första åren och presenterar en modell för andra lärosäten att jobba med akademisk litteracitet inom sina utbildningar.

År 2021 avsatte Umeå universitets rektor medel till Insatser för att stärka studenters språkförmåga samt stöd i studenters akademiska skrivande. Tidigare samma år hade Lärarhögskolan satsat medel på Språkstöd inom området skrivandei lärarutbildningen. Båda satsningarna placerades organisatoriskt vid Institutionen för språkstudier. Där slogs de sedermera ihop till ett projekt under namnet SKRIVUM. Medlen sträcker sig till slutet av 2024 för Lärarhögskolan och till ochmed vårterminen 2025 för Umeå universitet.

I denna rapport, som riktar sig till båda anslagsgivarna, presenteras SKRIVUM-projektetsbakgrund, struktur och övergripande utfall från hittillsvarande verkstäder samt avslutas med ett förslag till hur projektet framgent bäst kan förvaltas.

År 2021 avsatte Umeå universitets rektor medel till Insatser för att stärka studenters språkförmåga samt stöd i studenters akademiska skrivande. Projektet stärktes vidare med medel från Lärarhögskolan gällande Språkstöd inom området skrivande i lärarutbildningen. Ansvarig enhet blev Institutionen för språkstudier och projektet gavs namnet SKRIVUM. Projektet pågår till 2025 och syftet är:

”Att ge kunskaper om skrivdidaktiska perspektiv och inspirera Umeå universitets lärare att i undervisningen stärka studenterna inom såväl akademiskt som yrkesrelaterat skrivande.”

Den teoretiska utgångspunkten för SKRIVUM följer idétraditionen inom fältet akademisk litteracitet (Hjalmarsson et al 2017) vars företrädare argumenterar för att studenters skrivpraktiker – litteracitet – formas av sociala miljöer. Det innebär att studenters textförståelse och skrivspråk inte kan separeras från den specifika utbildning de genomför. Wingate (2016) pekar på att studenters skrivande snarare är en slutprodukt av en ”komplex litteracitetsprocess” som sträcker sig från allt till att förstå de frågor som ställs av lärare till att ha en konkret begreppsapparat kring vad som förväntas av de akademiska textgenrerna.

SKRIVUM-projektet bistår universitetslärare att utforska och utveckla programmen mot en ämnesintegrerad skrivdidaktik. Genom att erbjuda verkstäder för deltagare från programutbildningar inom hela Umeå universitet skapas kunskapsutveckling i samspel. Under verkstäderna identifierar deltagarna vilka typer av stöd och strukturer som hjälper studenterna med litteracitetsprocessen. Målet är att lärarkollegiet ska kunna utföra eventuella strategiska förändringar inom ramen för de resurser som tillförs den reguljära verksamheten, vilket på sikt förhoppningsvis även leder till en minskad arbetsbörda relaterad till studenters skrivande.

Men det finns också ett flertal utmaningar och vägar för att nå dit. I denna presentation berörs allt från bristdiskurser i medier, legitimitetsanspråk, organisationsstrukturer, finansiering till nya tekniker.

SKRIVUM är en sammanslagning av två satsningar på ämnesinriktad skrivdi-daktik vid Umeå universitet. Dels en central satsning av universitetets rektoroch dels en inom lärarutbildningarna. Med inspiration hämtad från Skrivlyftetvid Mittuniversitetet ligger fokus på att inom lärarkollegiet diskutera, studeraoch söka kreativa lösningar på de skrivdidaktiska utmaningarna.Varje terminstartar en ny serie verkstäder med totalt 8 träffar. En pilot genomfördes 2022och därefter alterneras verkstäder för program under vårterminerna och lärar-utbildningen under höstterminerna. Häften av medlen i satsningarna till att er-sätta lärarkollegiets deltagande i verkstäder.Postern visar strukturen på verk-städerna och de vetenskapliga utgångspunkter som används vid träffarna.

Att vara lärare på högskolan idag är att vara ständigt involverad i utveckling och förändring. Utvecklingen i ämnena går i rasande fart samtidigt som det sammanhang man undervisar i hela tiden erbjuder nya utmaningar och möjligheter. En viktig förutsättning för att få idéer och inspiration, stöd och inte minst ork i undervisningsvardagen är möjligheten att få reflektera, att dokumentera sina erfarenheter samt att få möta och samtala med andra kloka kollegor som ger nya insikter, mod och kanske till och med lust att använda i sin undervisning. Syftet med den Universitetspedagogiska konferensen vid Umeå universitet är att erbjuda en sådan möjlighet.

Temat för konferensen denna gång var Undervisning på tvären - Student- och lärarerfarenheter. Denna konferensrapport innehåller elva refereegranskade bidrag och fjorton abstracts som presenterades under konferensen. Texter som visar både på mångfalden i utmaningarna och på alla de spännande utvecklingsarbeten som pågår.

Between 2002 and 2006, an ongoing conflict surrounding Umeå-based biotech company UmanGenomics and the Medical Biobank at Umeå University played out in the media. The conflict involved researchers, business leaders, politicians, the university board, journalists and the general public.

The purpose of this dissertation is to examine the public media-mediated conflict surrounding UmanGenomics and Medical Biobank from a media and communication sciences perspective and thereby contribute to research into Science Journalism and media-mediated science-related conflicts. The questions examined by the study are as follows: how was the conflict portrayed in local and national newspapers, respectively, and how did these portrayals change over time? Were there any similarities, or was there any relationship between the media-mediated conflict and the »internal« debate, which are able to be traced via the events registered in Umeå University’s journal of daily events? Which parties elected to involve themselves in the conflict and did their descriptions of what happened differ? Were there any particular aspects of the conflict that were portrayed by the media as »failures«, and if so, what was it that was considered a failure?

In total, 654 texts from the local and national media were analysed, as well as the university’s journal. The study has largely been carried out using quantitative content analysis, supplemented by general argumentation analysis. The study’s theoretical bases are taken from research on the relationship between science and the media, from rhetoric research, but also from Science and Technology Studies (STS) in a broader sense.

This dissertation shows that the conflict was reported on differently depending on the newspaper’s proximity to the conflict itself, and on which arena the conflict was played out in. This also demonstrates that the conflict, most especially as played out in local news coverage, can be divided into different phases. While the media reports include many instances of those involved laying blame at each other’s feet, it is the market and the conflict that are considered to have been the primary factors in UmanGenomics’ ultimate demise.

This study presents five suggestions as to what lessons can be learnt from this media-mediated conflict. The first is that the conflict provides an example of mutual exploitation: the media exploited the events surrounding the conflict in order to produce newsworthy, sensational and descriptive stories. Whereas within the university, the main figures embroiled in the conflict used the media as a front to either introduce or support their own points of view. The second is that the conflict should have given the »university world« an inducement to discuss media strategies and its transparency policies in greater depth. The third suggestion is that the media’s ability to make citizens’ opinions on science-related questions heard is problematic. Fourthly, many of those involved used the conflict to try to position themselves in relation to a rival counterpart, rather than to try to provide the general public with a clear and accurate picture of the conflict. Finally, it is suggested that the use of the »goldmine« metaphor, used to refer to both UmanGenomics and Medical Biobank, may have played a part in limiting media debate on the issue within the confines of a certain type of rhetoric.